På sistone har jag funderat på saker. Inte abstrakta saker, utan grejer, rent konkreta ting. Vilka föremål behöver man och vad kan man klara sig utan?

Frågan infann sig inför min flytt till Berlin, där jag nu tillbringar ett par månader. Vad skulle jag ta med mig och vad skulle jag få klara mig utan?

Jag har aldrig räknat hur många saker jag äger, men befarar att siffran är hög. Antagligen rör det sig om tusentals föremål. Räknar man med alla småprylar, till exempel de pennor jag nästan maniskt har plockat åt mig på olika ställen, så stiger antalet kanske till över 10 000. Det är mycket. Rentav för mycket.

Att äga så många saker är nog inte något eftersträvansvärt. Det bidrar knappast till ens en känsla av välmående eller välstånd – tvärtom framkallar det en viss ångest att tvingas äga och förvalta ett oräkneligt antal jordiska ting.

Ur ett miljöskyddsperspektiv är det naturligtvis inte försvarbart att samla på sig en massa saker man inte har användning för. För att framställa föremålen har det gått åt naturresurser av olika slag, både energi och materia, och produktionen i sig har orsakat avfall och utsläpp. Varje produkt representerar alltså en viss belastning på miljön.

Det är alltså helt rätt med tanke på miljön att fråga sig hur många saker en människa behöver. Svaret är sedan förstås en avvägningsfråga. Någon gång har jag hört tumregeln om att man kan göra sig av med allt sånt som man inte har använt under det senaste året. Det är säkert en mycket god början, för egen del skulle det innebära merparten av mina grejer, men det skulle ändå inte kännas som en betydande förlust. Alternativt kunde jag börja med att rensa mitt överfulla vindsförråd.

En del tankar på temat finns också på internet. På adressen www.guynameddave.com kan man följa med hur det går med 100 Thing Challenge, som är den amerikanske bloggaren Dave Brunos försök att under ett års tid leva med bara 100 saker. Bloggen har blivit rätt berömd och inspirerat många andra till liknande målsättningar. Och man kan förstås komma betydligt lägre än till 100 saker, munkar i vissa buddhistiska riktningar lär inte äga mer än fyra, fem föremål …

Personligen använder jag för tillfället, liksom bloggaren Dave, uppskattningsvis 100 föremål. Det får jag tacka flygbolagens bagagerestriktioner för. På 20 kg plus handbagage får man nämligen inte plats för så mycket mer. Men å andra sidan kommer man ju långt med några uppsättningar kläder, lite litteratur, hygienartiklar, bärbar dator och mobiltelefon.

Jag är ändå knappast så asketiskt lagd att jag i längden skulle klara mig som buddhistmunk, eller ens med 100 saker. Men när jag flyttar hem igen ska jag nog gå genom mina tillhörigheter – det är nog inte bara pennsamlingen som är överflödig. En annan fråga är hur jag rent praktiskt ska göra mig av med hundra- eller tusentals onödiga saker utan att de hamnar på soptippen. Det får jag kanske skäl att återkomma till …