På Nordens institut i Finland ordnades häromveckan ett seminarium om nordiskt samarbete för att skapa bilaterala avtal med offshore-ekonomier, eller så kallade skatteparadis, för att få tillgång till information om de pengar som flyter till skatteparadisen förbi näsan på de nordiska skattemyndigheterna.
Den nordiska styrgruppens projektledare Torsten Fensby berättade om det OECD-projekt som det nordiska projektet är en del av och som sedan 1996 arbetat emot skatteparadis. Han gav en kort historisk översikt av arbetets utveckling och en allmänbegriplig översikt av hur skatteparadis fungerar. Enligt Fensby är det svårt att uppbåda den politiska viljan att effektivt försöka avskaffa skatteparadisen eftersom finansmarknaderna t.ex. i New York och London lever i symbios med dem. Nu har man ändå insett att arbetet är viktigt för att främja stabiliteten i världsekonomin, och det ser ut som att man i en nära framtid kan få flera länder att omfatta OECD:s regler för genomskinlighet och informationsutbyte.
Styrgruppens finländska medlem, finansrådet Antero Toivanen berättade om det nordiska samarbetet och en inbjuden kommentar gavs av Matti Ylönen från Kepa, som också har skrivit boken Veroparatiisit (Like, Into, 2008). Ylönen betonade att de som förlorar mest på de obeskattade penningströmmarna är u-länder som saknar resurser för att förhandla fram bilaterala avtal för informationsutbyte. Ylönens linje var att frågan därför borde föras över till FN-nivå. Fensby sympatiserade med Ylönens ansats, men menade att frågan skulle självdö i FN utan att man uppnått något.
I Frankrike har frågan om skatteparadis enligt Fensby behandlats extensivt i dagspressen. På frågan om varför den franska pressen har visat sådant intresse svarade Fensby att franska journalister har ett krav på sig att skriva fördjupande, och att de därför vågar ta i frågor som journalister överlag ofta upplever som svåra. Jag undrar nu varför bevakning av ett fenomen som direkt påverkar förutsättningarna att upprätthålla vårt välfärdssamhälle inte ses som en hög prioritet bland journalister i vårt land. Eller har jag helt enkelt missat debatten eftersom jag, som många andra räddhågsna humanister, nervöst har bläddrat förbi ekonomisidorna?
Nora Hämäläinen
