Det sociala EU

Otto Bruun inledde kvällen med att presentera boken Euroopasta ei mitään uutta? Kansalaiset Euroopan unionia etsimässä, som han har redigerat tillsammans med Hanna Kuusela och som utkom förra veckan på Gaudeamus. Med texter av skribenter från olika delar av Euriopa strävar boken efter ett färskt perspektiv på EU:s politik och vill väcka diskussion kring hur EU:s politiker ser på demokrati.

Efter Bruun presenterade Oge Ene, som kandiderar för SFP i EU-valet, synpunkter på europeisk immigrationspolitik. Hon betonade bland annat vikten av att de som kommer till Europa för att studera också ska få möjlighet att arbeta här.

Gemensam socialpolitik?

Erkki Tuomioja (SDP), Claes Andersson (VF) och EU-valskandidaten Britt Lundberg (SFP) deltog i diskussionen kring den socioekonomiska ojämlikheten i Europa – och om hur den ska tacklas. En gemensam europeisk socialpolitik sågs inte som det bästa alternativet.

 

– Ansvaret ska ligga på de enskilda nationerna. Men EU borde dra upp riktlinjer för socialpolitiken, man borde bygga en gemensam strategi emot fattigdom. Det skulle stärka gemenskapen, sade Lundberg.

Tuomioja påpekade hur bra situationen ändå är i Finland.

– Världen är orättvis, Europa är orättvist, Finland är orättvist. Men Finland har det ändå bra i jämförelse med andra europeiska länder och Europa har en bättre social modell än USA. Därför har Europa klarat sig bättre i den här globala krisen. Den finska välfärdsstaten är orsaken till varför Finland klarar sig så bra i skönhetstävlingar som gäller konkurrens och korruption. Skillnaden mellan rika och svaga är liten i vårt land, jämfört med resten av Europa.

Tuomioja sade att det med en öppen ekonomi och arbetsmarknad krävs gemensamma spelregler för att undvika social dumpning. Andersson påpekade ändå att de fattigas antal ökar, trots att klasskillnaderna är små.

– Ett federalistiskt system, med till exempel gemensamma skatteregler, skulle inte fungera. Idealet skulle vara om det gick att införa den nordiska välfärdsmodellen i hela Europa. Det skulle medföra många sociala och ekonomiska fördelar. Problemet är ifall länder utesluts. Vägen till ett fredligt EU är att få med så många länder som möjligt.

Lundberg var överraskad av att det inte förekommer en diskussion om jämställdhet på EU-nivå.

– Jag saknar en diskussion om jämställdhet mellan länderna. Vi lever ändå i år 2009, men det verkar som om många anser frågan vara obekväm och besvärlig.

– Det finns överhuvudtaget ingen diskussion över gränserna i EU. Det är ett problem, sade Tuomioja.

Hur ska man undvika social dumpning länderna emellan?

– Det finns inte mycket sociala krav på EU-medlemmar, kraven är mest ekonomiska, sade Lundberg. Med hjälp av en gemensam ekonomi kan vi få EU att växa. Problemet är nu att det skyfflas pengar mellan länderna – de rika länderna ger åt de fattiga. Istället borde ekonomin utvecklas i själva landet. På så sätt kan de sociala problem som finns i länderna lösas.

 

Fattigvård

 

Alla deltagare var överens om att det är en fara att omvandla socialpolitik till fattigvård. Finland togs upp som ett exempel på en demokrati där det är de nöjda som röstar, vilket leder till beslut där de fattiga blir i kläm. EU har alltför lätt blivit det man skyller på då den egna riksdagen fattat dåliga beslut.

– Den finländska riksdagen har gjort många beslut som gynnar de rika. Fattigdomspaketen fungerar sedan som kosmetika för att täcka över problemen, sade Andersson.

– Då vår sociala välfärd går nedåt kan vi bara skylla på finländska beslut, sade Tuomioja. Det är den finska riksdagen som röstar igenom till exempel skattelättnader, inte EU. En social modell, som fokuserar på bättre förmåner åt alla grupper i samhället är den som fungerar bäst. Då socialpolitiken  blir till fattigvård går det fel.

Mot slutet återgick diskussionen lättsamt till det Bruun tagit upp i början av kvällen – demokratiseringen av EU. Tuomioja föreslog att man kunde slopa de allmänna EU-parlamentsvalen, för att göra EU-parlamentet mera demokratiskt.

– Jag ska föreslå något som låter odemokratiskt. Välj EU-parlamentet utgående från de nationella parlamenten. I Finland röstar kanske 30 procent i EU-valet – och vi ligger ändå övanför medeltalet. I riksdagsvalet har vi ett högt valdeltagande, därför skulle det bättre motsvara det finska folkets vilja.

– Eller varför inte göra rösträtten till en skyldighet, som i Luxemburg och Belgien, skämtade Lundberg.