”När dagsutflykten var slut ställde sig föraren vid bussen och liksom inväntade dricks utan att tigga. Hans atletiska kropp var kanske det enda han ägde. Och han visade stolt upp den. De åtsmitande kläderna skylde ingenting och han såg nöjd ut när vi tog farväl. Jag vet inte vad han var mest nöjd med, dricksen eller allas granskande ögon.”
Citatet är hämtat ur den nyutgivna boken Kroppspiration av ålandsbördige akvarellisten Kjell Ekström. Detta är en stilstudie i kropp, åtrå, hud och rörelse. Ett experiment på slak lina med vatten, pigment och lätt hand.
Vi rör oss fjärran från svulstiga landskap eller präktiga blombilder, motiv som länge var i tvångsäktenskap med akvarellkonsten.
Här står i stället kroppen i centrum. Sig själv nog, med magin som utgör bubblan runt en annan människas själ, någon vi ännu inte känner.
Ekström har skalat bort scenerier och förklarande rekvisita. I stället en avskalad mystik – en torso, en näsas profil, en axels vridning. Inte mer. Men i sitt starkt begränsade utsnitt nog för att visa att det är modet att förenkla ett motiv som ger bilden en känsla av autenticitet.
Som få andra nutida nordiska akvarellister utnyttjar han akvarellens möjligheter till transparens och låter bilden bli två- och tredimensionell samtidigt. Här skimrar figurerna av eget liv, hemlighetsfulla, halvt bortvända. Snabba färgackord, placerade med skenbar nonchalans för att vi åskådare ska tro att färgen gjorde jobbet själv. Ekström arbetar med akvarellfärgens egna neboulosor och bitningar för att skapa volymer och konturer, inte omsorgsfullt grundskissande och lager-på-lagermåleri.
På sina ställen har han kommenterat bilderna. Det är korta textskisser där vi får veta var, hur och när bilden kom till. Det hade gärna fått vara längre texter. Det är pregnant och välskrivet. Dock kan jag sakna kommentarer kring bildernas tillblivelse. Det hade varit intressant att komma in bakom kulisserna, få veta hur måleriprocessen såg ut. Var det en kamp? Ville motivet samma sak som handen, eller var det en armbrytning mellan material och vision? Akvarellen är som ingen annan en måleriteknik där bilden bara till hälften är färdig när penseln satts till papperet. Resten händer sedan. När pigmentet möter färg som redan sitter på papperet, reaktioner som är beroende av om papperet är vått eller torrt, den kemiska sammansättningen av just den specifika färgen och hur den reagerar med grannfärgen. Det är förutsägbar kemi. Men det är samma magi varje gång det fungerar och bilden föds.
Ekström är en akvarellkoreograf som vågar låta färgerna dansa själva. Det gör resultatet återhållet och flyhänt.
Boken hade varit värd ett generösare format med ett matt papper som lyfter fram akvarellens egen karaktär. Detta till trots: det är en pärla till bok, en hyllning till vår närmaste fascination – kroppen.
Kroppspiration – Akvareller av Kjell Ekström. Finos förlag 2009.
Eva-Jo Hancock
