Sofia Karlsson har spelat svensk folkmusik och sjungit folkvisor, tolkat Dan Andersson och visat intresse för äldre amerikansk country och bluegrass. I hennes första album med egna sånger, Söder om kärleken, hörs hennes musikaliska biografi – ändå är det svårt eller omöjligt att placera sången och musiken i en genre.

Sofia Karlsson är ingen svensk singer/songwriter men inte heller en vissångerska. Visst finns det lite pop i melodierna (även om texterna kan ha ålderdomliga vändningar)? Countryn betonas av Stuart Duncan, fiol, och Mike Marshall, mandolin, som Sofia reste till Nashville för att spela med. Allt ovannämnt blandas i sångerna, de blir ett möte mellan folkligt och personligt. Melodierna har växt fram ur rösten och temperamentet. Texterna är minnen och erfarenheter som stannat i  huvud och hjärta. Hon diktar och sjunger sina livssånger.

Här finns många Stockholmsmelodier – ”Skärmarbrink”, ”Visa från Kåkbrinken”, ”Blåsut” och ”Regn över Årsta”. Ofta berättelser och minnen av och kring kärlek. Texterna är kvinnliga, kroppsliga och sinnliga. Hör och, ja, känn ”Dina händer (Göteborg)”, så sensuell och hud-mot-hudnära. Fast ”Andra sidan” är och förblir min favorit. Stilla och sorgset men vackert och förhoppningsfullt sjunger Sofia om sin gammelmoster, tror jag, som nu är på ”andra sidan”.

Sofia Karlsson spelar själv akustiska gitarrer, till exempel bouzoukigitarr. Vid sidan om de amerikanska bluegrassmusikerna måste jag bland övriga medverkande åtminstone nämna Roger Tallroth, tenorgitarr, och Gustaf Ljunggren, pedal steel med mera.

---

Sofia Karlsson: Söder om kärleken. Sally Wiola 2009.