Jag vill inte bli en mänska som ständigt påpekar hur mycket bättre allting var förr när man kunde göra kalkyler på baksidan av ett cigarettpaket, andas den giftiga cocktailen av förångat bly och kolmonoxid som svävar blå över Kajsaniemigatan medan ens mor släpar en nånstans gud vet vart, åka i baksätet utan säkerhetsbälte med en Kalle Anka-mask över ansiktet när far krockar så man flyger mot framsätet och gör mos av Kalle Ankas sexiga näbb, dumpa problemavfall i grannens skog med farmor, bli kickad från scoutrörelsen för att man skapar en Kekkonen-installation och äventyrar Finlands utrikespolitik som bygger på en vänskaps- och biståndspakt, skicka telex, bli borr-ad med den så kallade rosborren utan bedövning av skoltandläkare som ber en tänka på något vackert och som antagligen utbildats av KGB eller CIA, tänka maskros skitros pruttros kukros asros DDT-ros rosros, äta dillkött och hålla tillbaka spyorna, åka till Sovjetunionen och hälsa på hos en partipamp i Ventspils, dricka 16 Irish Coffees till efterrätt och undra varför man mår så konstigt följande morgon, isolera saker med asbest, lyssna på en gubbe som sitter i en fåtölj och läser sagor i tv, köra datorprogram från C-kassett, skita i ett turbopropplan på en utdragbar toa mellan piloten och passagerarkabinen några tusen meter ovanför Biarritz, vara rädd för Gud och rexin, tycka att det inte är kul att skida med far, sova med yxan under sängen, vänta på neutronbomben som dödar allt som lever men sparar infrastrukturen, spela Perkele! mitt i natten för att reta grannen, titta på biljettförsäljaren i spåran och på de berusade enbenta krigsinvaliderna, ha det tråkigt, slicka på slickepinnar som ser ut som trafikmärken för förkörsrätt eller varning för älg eller Eiffeltornet, panga fönster, ha bankbok, falla på löpbanan och ändå vinna, bo i Esbo, koka bensin och stoppa tykäre i grannens postlåda eller i egen ändtarm, tycka att det är en lottovinst att vara född i Finland, göra pylly vasten pyllyä pum pum med granntjejen och vara lite kåt men inte oregerlig, trimma Neppisbilar med delar från Scalextrixbilar och ändå förlora tävlingen, äta lövbiff på Beefy King och dränka franskisarna i HP-sås, vara biffig i största allmänhet som Marvin Gaye i sina spenatgröna byxor och sin poetblus à la Majakovskij, kolla vem som har den längsta och förlora, kolla vem som har den näst längsta och förlora, kolla vem som har den kortaste och förlora, bli inkallad till rexin, jogga till Stagsund och bli stannad av en obekant tant som insisterar på att köra hem en med cigaretten filmatiskt placerad mellan lång- och pekfingret på ratten till en Åbo senapsgul Saab 96 fast man skakar på huvudet och tycker att det borde vara självklart att man är ute och joggar och bara tänker på lår- och vadmusklerna, låta bli att dansa med den enda som vill dansa med en på skoldiscot, ringa hem från M-klubben och beställa varmt bad till klockan 5.00 för att hinna till telexmaskinen följande morgon i nystruken skjorta istället för den som har läppstift och köttsaft på kragen, förhålla sig till maskinen som till Gud, hata prästerskapet, cheferna, myndigheterna, drämma pulkan i huvudet på grannens hund när man kommer hem från M-klubben och hunden vill boxas, be om lönepåslag med Valintatalos plastkasse i vänstra handen och boxningsskada i den högra, leva med inflation och nikotin, låta Gud äta upp lånen, röka i skolans entréhall, kalkylera miljonkontrakt på baksidan av ett cigarettpaket där det inte står ett ord om cancer och andra fånigheter utan bara Veni vidi vici hur man än vänder på det efter 16 Irish Coffees och världens bästa coeur de fillet med vitlökspotatis och inte ens få äran att teckna några futtiga optioner för mödan, bara möjligheten att släppa några biffrester i den blå plastpåsen på den utdragbara toan i ett turbopropplan mellan piloten och passagerarkabinen några tusen meter över Biarritz medan man väntar på landningstillstånd som aldrig kommer eftersom flygledarna i Frankrike än en gång gått i strejk. Varför i all världen skulle man påpeka att det var bättre på den tiden då barnen på lärarens order vädjade för fred på jorden och i smyg visade den pedagogiska boken om hur barn blir till åt de hurrande lågstadieeleverna bakom fönstret? Jag minns att Kekkonen brukade titta på mig från väggen där han hängde utanför rexins rum så där som man gör när man kollar vem som är den nästa att ställas framför exekutionsplutonen. Det var en bister uppsyn.

Janco Karlsson

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.