Det här extratjocka numret av Ny Tid handlar om litteratur från Finland. Förutom våra vanliga läsare kommer detta nummer att nå 2000 nya läsare bland annat på mässan Bok & Bibliotek i Göteborg 24–27.9.
För dig som för första gången får Ny Tid i din hand: Ny Tid är en Helsingforsbaserad kulturtidskrift som kommer ut en gång i veckan. Vi skriver om kultur ur alla tänkbara synvinklar och om samhället ur vänsterperspektiv, med fokus på rättvisa och miljö. Det första numret av Ny Tid kom ut i December 1944 och tidningen var från början språkrör för DFFF (Demokratiska Förbundet för Finlands Folk), som 1944–1990 var det samlande partiet för den finländska vänstern till vänster om socialdemokraterna. Sen dess har både den ideologiska linjen och identiteten växlat, under senare år mot fokus på litteratur och kultur. Idag hittar Ny Tid debatthungriga läsare och skribenter av alla politiska nyanser.
Det är främst den svenskspråkiga litteraturen som kommer till tals i detta nummer, men också en text om finskspråkig lyrik har fått komma med för att uppmärksamma dagens livliga finska lyrikscen. Vi har strävat efter att både säga något sammanfattande om den finlandssvenska litteraturen och låta enskilda röster komma fram. Vi har också försökt fånga in perspektiv på vad det innebär att skriva på svenska, i minoritetsposition i det egna landet och i periferin i förhållande till Sverige.
Ny Tid är känt i Svenskfinland för sin stora och varierande medarbetarkår. Vi är glada och stolta över att så många kunniga människor har velat bidra till detta nummer:
Agneta Rahikainen (s. 5) jobbar på som producent på Svenska litteratursällskapet i Finland. Hon har också redigerat boken Jag är ju utlänning vart jag än kommer. En bok om Henry Parland som kom ut på SLS i somras och recenserades i Ny Tid 33/2009.
Isabella Rothberg (s. 6–7, 17) är journalist vikarierar just nu som redaktionssekreterare på Ny Tid
Ulrika Nielsen som har skrivit texten om springandet på s. 8–9 är en finlandssvensk författare bosatt i Stockholm.
Trygve Söderling (s. 14–16) är en Helsingforsisk litteraturvetare, redaktör för tidskriften Ny Argus och långtida redaktionssekreterare på Ny Tid under 1980 och -90-talen – en tid som i den inofficiella historieskrivningen, åtminstone i vissa kretsar, räknas som den mest subversiva i tidningens historia.
Ika Österblad (s. 14–15) är grafiker, illustratör, skribent och blivande biolog, ursprungligen från Österbotten. Just nu lär hon vara i Uppsala på insektkurs.
Katarina Gäddnäs är poet, kulturjournalist och en av den finlandssvenska kulturens mest aktiva diversearbetare. På sidan s. 18–19 kan ni läsa hennes intervju med Sanna Tahvanainen som är månadens poet i september i Ny Tids poetkalender för 2009.
Claes Andersson som skriver om den finska lyriken på s. 20–21 är poet, psykiater, jazzpianist, före detta kulturminister, och långtida nytidare.
Tove Appelgren (s. 22) är regissör, dramaturg och barnboksförfattare, mest känd för böckerna om Vesta-Linnéa, som har illustrerats av Salla Savolainen.
Oscar Rossi (s. 22–23) är sverigefinsk, finlandssvensk, poet och kritiker, bosatt i Visby och ibland i Österbotten.
Lars Sund (s. 25) är mest känd för sina romaner om Österbotten, men är bosatt i Sverige.
Merete Mazzarella (s. 26), författare och professor emeritus är också en gammal Ny Tid-medarbetare.
Henrika Andersson (s. 28) är skådespelare, regissör och författare. Hon har bland annat skrivit böckerna om Nagu Nalle och Emma Gloria (Söderströms).
Jaakko Suomalainen (omslag och illustrationer) studerar vid Konstindustriella högskolan i Helsingfors och illustrerar regelbundet för Ny Tid.
Tuva Korsström och Birgitta Boucht får du veta mera om inne i tidningen.
Ronja Boije (s. 11), Lorna Bartram (s. 3) och kortkulturskribenterna Anton Schüller och Ylva Larsdotter (s. 26) hör alla till det yngre frilansgardet som skriver i Ny Tid.
Serien om den trebenta hunden Dodo på denna sida ritas av Janco Karlsson, en trogen tvåbent medarbetare som senast i augusti hoppade in som redaktionssekreterare.
Sist men inte minst vill vi tacka Otto A. Malms Stiftelse, Konstsamfundet och Kulturfonden för Sverige och Finland för understöd till detta nummer.
Nora Hämäläinen
