– Ät guld, ät guld!, omättlige kristne. Repliken hör till en av Theodor de Brys målningar med motiv från det då nyupptäckta Amerika. På tavlan i fråga häller halvnakna indianer smält guld i munnarna på tillfångatagna spanska conquistadorer medan de dräpande orden uttalas.


Belgaren de Brys målningar från 1500-talet berättar mer om européernas föreställningar om den nya kontinenten än om vad som faktiskt skedde där. Konstnären korsade aldrig Atlanten utan förlitade sig på vittnesmål från dem som hade gjort det, d.v.s. ett gäng råborstade, penninghungriga äventyrare. Det är förmodligen därför som hans indianer inte bara är högresta utan även har ovanligt europeiska drag.
En något annorlunda bild av den nya världens människor tecknas i berättelsen om den spanske munken Fray Bartolomé Arrazola.
Vilse i Guatemalas djungler gav Arrazola upp hoppet om livet och satte sig att invänta döden. Hans tankar gick till fosterlandet och klostret Los Abrojos, där Kejsaren Carlos V hade givit honom förtroendet att delta i frälsandet av de amerikanska urinvånarna.
Arrazolas funderingar avbröts av att en grupp ofrälsta mayaättlingar omringade honom. När de förde Broder Bartolomé till ett offeraltare insåg han att den ensamma döden i ödemarken hade bytts mot en ännu otrevligare hädanfärd.
Den lärde munken, som var bekant med Aristoteles läror, fick plötsligt en snilleblixt. Han kom ihåg att just den dagen skulle en solförmörkelse inträffa. Efter tre år i landet talade han tillräckligt mycket maya för att hota vildarna med att låta solen försvinna om de krökte ett hår på hans huvud.
De förvånade amerikanerna tittade oroligt på varandra innan de avlägsnade sig för att hålla rådslag.
Två timmar senare fläckades altaret av den spanske munkens blod samtidigt som en av indianerna räknade upp de datum då solen och månen förmörkas. Mayacivilisationens astronomer hade räknat ut dessa utan Aristoteles hjälp.
Berättelsen är dock lika osann som de Brys målningar. Det är högst otroligt att munkens bödlar skulle ha fört historien vidare. Och antalet historier om solförmörkelser som används för att skrämma ”barbarer” är alltför många för att tas på allvar. Den är däremot ett ovanligt humoristiskt erkännande av de amerikanska civilisationernas vetenskapliga framsteg.

Martin Garat

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.