Blake, Dalí, Kandinsky är några namn inom genren konstnärsböcker. Angela Oker-Blom har besökt konstnärsbokens mecka, Walker Art Center i Minneapolis.
Boken utvecklades till ett medium för konstnärligt skapande ungefär samtidigt i olika delar av världen. Tidiga exempel förekommer också i Norden, men företeelsen är fortfarande mariginell hos oss medan Amerika blev den sanna arenan.
Konstnären och forskaren Johanna Drucker jämställer i sin utredning A Century of Artists’ Books konstnärsböcker med de övriga konstformerna som utmärker 1900-talets senare hälft, d.v.s. installationer, performance och video.
Konstnärsboken är inte en bok i vanlig bemärkelse. Historiker, lärda och kritiker har länge kämpat med en definition.
Sune Nordgren, internationell museichef, formgivare, konstkritiker och programledare, beskriver fenomenet i sin bok Tankar om konst:
”Konstnärsböcker är inte konstböcker som reproducerar redan existerande konstverk, inte illustrerade böcker, där två individuella uttryck möts. De är fristående genuina konstverk, skapade för bokens form och idé ”.
Boken som konst kan vara gjord av material annat än papper. Den kan sakna sidor. Den kan likna en skulptur. Texten kan lysa med sin frånvaro. I en del fall är det själva texten som utgör uttrycksmedlet. Variationerna är oändliga och det är kanske just det som gör konstnärsboken till en så spännande och överraskande konstform.
De första utställningarna med konstnärsboken som tema ordnades i början av 70-talet. Uttrycket Artist’s Book, Artists’ Books myntades i Philadelphia 1973. På svenska används uttrycket konstnärsbok.
Bokens mecka
Walker Art Center i Minneapolis, USA, är ett dynamiskt, internationellt erkänt museum, som ända sedan 40-talet har fokuserat på konstens modernaste strömningar. Biblioteket/Arkivet med 35 000 titlar är forskningscentret och kunskapsbanken bakom museets ambitiösa profil. Att Walker Art Center idag har en imponerande samling av konstnärsböcker är Rosemary Furtaks förtjänst. När hon kom som bibliotekarie till Walker 1983 förbryllades hon av ett litet antal böcker som skilde sig från de övriga. De blev tecknet på att konstnärsboken var något att ta på allvar. Idag är de kärnan i en samling som omfattar närmare
2 000 exemplar.
Det är inte ofta böckerna ställs ut. För det mesta förvaras de i specialtillverkade, måttbeställda lådor på bibliotekets hyllor.
Minneapolis är en stad av boktraditioner, bokälskare och bokkonstnärer. Utställningen Text/Messages: The Artist Book på Walker Art Center var ett enastående tillfälle att se böcker ur museets samling. Olika evenemang runt utställningen ställde boken i centrum under våren 2009. Men det är i biblioteket konstnärsboken avslöjar sitt innersta väsen och sin intima funktion. Med specialtillstånd och bomullshandskar på händerna kan man få uppleva boksamlingen på nära håll. Kanske det inte var riktigt så konstnärerna avsåg när de publicerade böckerna för att sprida konstupplevelsen till en publik som inte rörde sig i museer och gallerier. Å andra sidan är det en lycka att böckerna har samlats på en plats och bevarats för eftervärlden.
Mångfalden och gränsöverskridandet gör konstnärsboken till en specifik genre inom nutidskonsten – levande, föränderlig och anpassningsbar. Det är en av förklaringarna till att den i någon form varit del av varje ny konstriktning under hela 1900-talet. Ofta har den varit det första vittnesbördet. Ända sedan den ryska avant garde-rörelsen har boken använts på nya och uppfinningsrika sätt. Futurismen i Italien, Blaue Reiter, Bauhaus och expressionismen i Tyskland, Dada, surrealismen, minimalismen, den abstrakta expressionismen, konceptkonsten och Fluxus har alla bidragit till konstnärsboken och står i skuld till den.
Man började tidigt manipulera texterna för att uttrycka visuella ideer. Grundtanken var att sprida och demokratisera konstupplevelsen och boken var det perfekta mediet att föra ut den till en vidare publik.
Blake i spetsen
Den engelska målaren, diktaren och gravören William Blake (1757–1827) var en vägbanare mer än någon annan. Han arbetade konsekvent med att integrera bild och text i en visuell helhet. För att nå sitt mål utvecklade han en egen metod. Texten och teckningen målades omsorgsfullt i spegelbild med en syra-avstötande fernissa på en kopparplåt. Därefter etsades de vita partierna in. Sidorna trycktes och färglades för hand. Metoden var både mödosam och tidsödande och upplagorna små. Blake gjorde det som skulle komma att utmärka 1960-talets bok-konstnärer. Han tog full kontroll över hela produktionen.
Almanackan Blaue Reiter trycktes 1912. Den är en skatt som innehåller reproduktioner av unga radikala konstnärers verk och artiklar som förklarar vad den nya konsten innebar för musik, måleri och skulptur. Idag räknas dessa konstnärer till musikens och bildkonstens legender. Gruppen Der Blaue Reiter existerade en kort tid från 1911 till 1914. Verksamheten avbröts av första världskriget. Betydelsen för expressionismen och den abstrakta konsten var fundamental. Almanackan är redigerad av Wassily Kandinsky och Franz Mack, vars målning Large Blue Horses köptes till Walker Art Center redan 1942. Den är ett av nyckelverken i de permanenta samlingarna.
Lyxutgåvor med reproduktioner av konstverk uppkom i Frankrike i slutet av 1800-talet.
Alice i Underlandet från 1969 är gjord i samma Livres d’Artiste-tradition. De tolv träsnitten och titelbladets färgetsning är gjorda av surrealisten Salvador Dalí.
Edward Ruscha anses vara en av pionjärerna för den moderna konstnärsboken. Med Twentysix Gasoline Stations bröt han barriärer och tänjde på gränserna. Boken visar fotografier av tjugosex bensinstationer mellan Tulsa, Oklahoma och Los Angeles i Kalifornien.
Everything on the Sunset Strip experimenterar med formen. Boken är vikt som en hajdare lika oändligt lång som gatan den avbildar med fotografier tagna i varje korsning. Den ursprungliga upplagan var anspråkslös och såldes för ett par dollar. Senare har Ruscha gjort om experimentet i färg i en större och betydligt mer påkostad utformning.
Dieter Roth, föddes i Tyskland. Han var virtuos tecknare med grundutbildning som grafiker. Hans egenartade böcker har ett kraftfullt, originellt grepp som ibland gränsar till det bisarra. Med grundmurad yrkesskicklighet och materialkänsla är böckerna prov på diversitet och innovation.
Extrordinär
Rosemary Furtak är ständigt på jakt efter nya titlar och sällsynta böcker som representerar en speciell period eller stilriktning och som inte längre finns i tryck.
– Konstnärsboken är en bok som vägrar att bära sig åt som en bok – någonting extraordinärt. Om en konstnär har verk i de permanenta samlingarna skall han eller hon om möjligt också finnas i biblioteket.
Sol LeWitt, född 1928, är en av konceptkonstens förgrundsgestalter. Den bärande idéen går före teckning, måleri eller skulptur. LeWitt är en av grundarna till Printed Matter i New York. År 1986 erbjöd han 500 dollar för inköp av konstnärsböcker, förutsatt att museet satsade samma summa. Det ledde till inköp av ett stort antal böcker som på den tiden kunde hittas till rimligt pris.
LeWitts Autobiography är en fascinerande biografisk katalog som beskriver varje minsta detalj i hem- och arbetsmiljön. Bilderna i rutmönster, nio per sida, går från det allmänna till allt mer personliga detaljer och objekt. I Four Basic Lines och Lines and Color organiserar LeWitt färger och geometriska former i tilltalande system.
Lever vidare
Att använda boken som ett alternativt rum var ett sätt att framföra och ställa ut experimentell konst. En flyktig performance eller en tidsbegränsad utställning kunde leva vidare i bokform. Man kan tydligt följa hur unga konstnärer tog upp äldre avant garde-rörelsers idéer och metoder för att vidareutveckla dem med nya grepp och infallsvinklar. På 60-talet exploderar konstnärsboken i en mångfald av experiment och utformningar. En bidragande orsak var tryckteknikens utveckling. De uttjänta tryckpressarna övertogs av konstnärsgrupper och ideella förlag som Printed Matter, Something Else Press och andra.
När Fluxusrörelsen uppstod, hade amerikanerna nätt och jämt godkänt den abstrakta expressionismen med företrädare som Robert Motherwell, Mark Rothko och Jackson Pollock. Det är nu performance blir en dominerande konstform och Andy Warhol som en av de första börjar använda video som konst. Man ville kringgå konstvärldens fina salonger och demokratisera den konstnärliga upplevelsen.
George Maciunas, ledare för gruppen, har sammanställt de s.k. Fluxus boxarna. I Fluxus 1 är papperspåsar fästa med skruv och mutter. Var och en innehåller ett koncept av en konstnär. Maciunas skapade en logo för de medverkande. De finns tryckta som en grafisk remsa på ett hopvikbart papper på bokens baksida.
För Lawrence Weiner är ordet det demokratiska sättet att sprida konst: ”Utan språket finns ingen konst”. Efter 1967 gjorde han huvudsakligen textbaserade verk. Ofta associerar texterna till konstutövandet. Hans bok Statements består av instruktioner för att göra konstverk. Idéer för offentliga konstverk och utställningar återfinns i bokform. Apples & Eggs, Salt & Pepper anknyter till en utställning i Japan. Orden skrivna på japanska och engelska refererar till något utmärkande för respektive kultur.
”Bits & Pieces Put Together to Present a Semblance of a Whole”, står skrivet i stora bokstäver på Walker Art Centers yttervägg.
Rein Jansmas Stairs 1982 och Yoko Teraguchis Cuckoo 1992 blir skulpturer när de öppnas. Båda är uppfällbara och saknar text. Rein Jansmas trappor innehåller tio intrikata konstruktioner där ingen trappa är den andra lik.
Robert The förenar form och idé i överraskande och tankeväckande metaforer. En vaxglaserad kakbit utskuren ur två volymer av Reader’s Digest på ett ljusblått fat eller Amerikas historia i formen av en pistol talar sitt eget språk.
Boken The Cannery Row är originell och humoristisk. Akvareller av Donna Thomas har motiv från historiska Cannery Row i Monterey i Kalifornien. Texten är ett utdrag ur John Steinbecks roman som handlar om livet vid sardinkonserveringsgatan under depressionen. Runda sidor av handgjort papper är fästa som en hajdare mellan locken. Därefter har boken konserverats av Dave’s Albacore i Santa Cruz med autentisk konserveringsutrustning. För att se boken måste burken öppnas med en konservöppnare.
Text inspirerar
Vissa konstnärer väljer medvetet att arbeta med författare och poeter. Lesley Dill har illustrerat poesi av Emily Dickinson. Bladen är tunna som flor och illustrationerna formar i lager på lager en allt mer komplex och detaljrik bild.
Titeln, The thrill came slowly, är en träffande beskrivning av upplevelsen av att bläddra genom boken.
A Clown, Some Colors, A Doll, Her Stories, A Song, A Moonlit Cove av Ann Lauterbach har 13 fotogravyrer av Ellen Phelan. Boken är ett beställningsverk av The Library Fellows på Whitney Museum i New York. I över ett decennium har de sammanfört en konstnär med en författare för ett bokprojekt per år.
Kvinnors konst utgör en egen helhet. Kvinnoredskap, -föremål, -sysslor och -öden blir en del av det förmedlade budskapet.
Mexikanskan Yani Pecanins gör unika verk. La Huida, 1997, är inspirerad av en barnklänning. svartvita kvinnoporträtt är tryckta på det vita tyget. Varje ansikte understryks av ett ord broderat i rött. Kärlek, ensamhet, rädsla, fönuft, bräcklighet, styrka berättar något om hennes liv. I Guardo håller ett par handskar i ett bräckligt häfte.
Book by the Yard av Angela Lorenz består av ordspråk invävda på band i metervara och The Theater of Nature or Curiosity Filled the Cabinet anspelar på museernas tidiga historia och deras kollektioner av besynnerliga objekt.
I The Desert editerar Jen Bervin på ett genialt sätt en text av John van Dyke. Med himmelsblå tråd syr hon i sick sack-stygn över all text utom nyckelorden och skapar sin egen diktberättelse. ”And so it is that my book The Desert has a lover. I trust that you the poet come hereafter …”
Utmaningen och oppositionen mot vedertagna normer tillhör konstens livsvillkor medan likriktning och gränser strider mot dess innersta natur. Så länge definitionen på konstnärsboken lämnas öppen är fältet fritt och endast konstnärernas fantasi ställer gränserna.
Konstnärsbokens styrka ligger inte i upplevelsen att läsa, se eller erfara den, utan i de upplevelser och äventyr den leder oss till.
Angela Oker-Blom
