Det är friskt vågat av Kom-teatern att sätta upp John Irvings älskade roman Hotell New Hampshire. Boken, som är den amerikanska författarens hyllning av samhörighet, för nämligen med sig en rad utmaningar. Förutom att den är över 400 sidor lång, kryllar den av märkliga karaktärer, sidospår och intriger. Man kan skönja en stor respekt för Irvings berättelse i Kaikki isäni hotellit. Precis som i romanen får vi följa med den egendomliga familjen Berrys eskapader i hotellbranschen. Vi förflyttas från det första Hotell New Hampshire, inhyst i en före detta flickskola i New England, till det andra i Wien, där hotellet bebos av horor, vänsterradikala aktivister och en olycklig kvinna utklädd till björn.
Men redan vid första anblicken av scenen på Kom-teatern, inser jag att regissör Johanna
Freundlichs Irvingvärld är en helt annan än min. För mig är Hotell New Hampshire starka dofter, lukter och kraftfulla färger. I Freundlichs tappning går scenografin och kostymerna i en vit tonskala som känns aningen steril.
Hotell New Hampshire har ett mustigt persongalleri, där karaktärerna är hopplöst dysfunktionella men innerligt älskvärda. I Kaikki isäni hotellit lyckas man tyvärr inte förmedla djupet i figurerna. Man lyfter bara fram en dimension av dem, vilket resulterar i rätt platta karaktärer. Mest mångfacetterad är Vilma Melasniemis Franny. Melasniemi är noggrann i sitt arbete, hon gestaltar mångsidigt den tuffa storasystern. Hennes Franny har en sårbarhet som jag inte registrerade i boken. Också Juho Milonoffs Frank är lyckad och han kammar hem kvällens största skrattsalvor. Den udda homosexuella brodern är emellertid också den tacksammaste rollen.
Kaikki isäni hotellit bjuder på mycket energi och föreställningen är ofta otroligt välkoreograferad. Men samtidigt är en del av det som sker på scenen ren clowneri och buskis. Fisande hundar och tysktalande pornografer går väl an i bokform, men det blir lite för mycket studentspex på scen. Och så det evinnerliga svärandet … Visst svärs det i boken men med humor och variation. Att gasta ut samma könsord stup i kvarten tar udden av Irvings underfundiga text.
Men det största problemet är att Freundlich respekterat Irving för mycket. För många av scenerna finns med och ibland känns det som om man försöker avklara så mycket som möjligt under minsta möjliga tid. Och därmed går man miste om det essentiella, nämligen Irvings värme och budskap. Trots all skit som livet för med sig, finns kärleken ändå där som en evig fogmassa. Och oavsett sorg går livet vidare, man måste alltid fortsätta förbi de öppna fönstren.
Kom-teatteri: Kaikki isäni hotellit. Roman av John Irving, bearbetad av Marko Järvikallas. Regi: Johanna Freundlich. Visuell planering: Kimmo Viskari. Ljus: Kari Vehkonen. Hår och mask: Leila Mäkynen. I rollerna: Pekka Valkeejärvi, Laura Malmivaara, Juho Milonoff, Vilma Melasniemi, Niko Saarela, Marjut Maristo, Agnes Baran, Anja Melasniemi, Aamu Milonoff, Henry Hanikka, Kalle Chydenius, Jani Rapo, Kari Vehkonen.
Isabella Rothberg
