Charlotta Boucht efterlyser personligare bilder och tydligare budskap hos de unga fotograferna bakom boken och utställningen Sort of Safe om det nordiska välfärdssamhället.

Femton unga fotografer från de nordiska länderna har under sitt master class-år gjort en fotodokumentation i sina respektive länder. Ämnet var väldigt brett: ”Det nordiska välfärdssamhället”. Fotograferna har först arbetat tillsammans i workshops och sedan skickats hem för att under ett par månader göra sin dokumentation. Alla har vuxit upp i trygga Norden, där skolning, sjukvård och en fungerande infrastruktur är en självklarhet. Deras amerikanska lärare kallar dom lata och oföretagsamma för att dom fått för mycket ”gratis”, i USA blir man hungrigare och mera engagerad för att man måste vara det om man vill ha en chans inom arbetslivet.

Under sin aktiva arbetsperiod har fotograferna producerat mängder av bilder som sedan genomgåtts med lupp för att rensas av AD:n och passas in i boken. Och jag undrar om det här har hänt ett misstag eller om det faktiskt är så att trenderna inom fotografi är så starka att de flesta följer med strömmen.

Jag hade hoppats på personliga bilder som skildrar någonting viktigt för fotografen själv, som har ett tydligt budskap och ett intressant bildspråk. Istället får jag den ena grådaskiga bilden efter den andra av hus och gator som ligger öde, människor fotograferade bakifrån eller uppställt poserande, inlagda i ett färdigt mönster för att passa in i den rådande synen på intressant fotografi. (Fast kanske de här tomma gatorna är symboler för något slags intighet, känslomässig tomhet?) De bilder som väcker mest känslor är från Finland, kramande, dansande äldre människor. Levande.

En också tankeväckande bild är av en tonåring på golvet på en toalett i en förstad till Stockholm, någon har lagt en schal över honom där han ligger avslocknad. Också supande, drogande ungdomar har vänner som bryr sig.

Men som bild av välfärdssamhället är den här boken nog väldigt ensidig, som om det var något slags självändamål att hitta gråa miljöer för att visa hur jobbigt vi har det, vi också här i Norden.

Var är de riktiga problemen? Varför inte följa med en hemlös finländares vardag eller fotografera unga flickor med anorexi, eller vad som händer med människor i den såkallade öppna vården? Eller alternativt fotografera Stureplansbrats eller dom isländska bankbossarna som försvann med pengarna? Och så finns det ju faktiskt också riktigt lyckliga människor som mår väldigt bra och har hus och hem som också kan fotograferas så att bilderna blir engagerande och tillräckligt intressanta att stanna upp vid.

Jag vill ha bilder som känns i magen, trendigt räcker inte.

Så kanske deras lärare har rätt i att vi har det så bra att vi blir lata och inte orkar ta del av problem riktigt på riktigt.


Sort of Safe – Photo essays on Nordic welfare. Boken är utgiven av Nordiskt journalistcenter och utställningen med samma namn pågår på Nordens institut i Finland (Nifin), Kajsaniemigatan 9, Helsingfors, till 27.11.2009.

Charlotta Boucht

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.