778
I skrivande stund hänger det på tvättlinan hemma hos mig en handduk som önskar Gott nytt millennium 2000 på flera språk. Den fick jag i tiden av min gudmor som i år fyller 89.
Jag minns hur vi med samma gudmor en gång när jag var barn tittade igenom hennes förråd av brevpapper och kuvert och konstaterade att de nog kommer att räcka länge. ”Kanske ända till år tvåtusen”, sa hon illmarigt. Först nu slår det mig att hon knappast tyckte att år 2000 var lika långt fram i tiden som det framstod för mig.Plötsligt ser talet 2000 så gammalt ut, länge sedan, slitet.
Det var antiglobaliseringsrörelsen tid. Naomi Kleins No Logo kom ut och vi sprättade bort alla multinationella märken från våra skor. Inte så mycket i protest som för att de blev snyggare på det sättet. Det kändes ändå som en början. Men vad hände sen?
Ur ett kritiskt vänsterperspektiv kan man tycka att det har hänt väldigt lite gott i världen under de senaste tio åren. Eftersom det givetvis delvis är en synvilla (det goda når mer sällan över nyhetströskeln och faller fortare i glömska) försökte jag fundera ut några positiva förändringar. Två saker kom jag på direkt:
1) Både människor och medier insåg i något skede under de gångna tio åren att vår livsstil har oåterkalleliga konsekvenser för vår livsmiljö. Även om den här insikten, trots hypen kring Köpenhamn, inte ännu har lett till större praktiska åtgärder på det politiska planet är det idag fullt respektabelt och oradikalt att välja bort kött, privatbilism, flygresor och presentpapper.
2) HBT-personers och -familjers rättigheter har förbättrats.
Hur man än bär sig åt måste nog listor på det goda idag att bli ganska personliga och se olika ut också för människor med ungefär samma åskådningsmässiga utgångspunkter. Det handlar om små spridda goda ting.
De dystrare utvecklingarna kan man däremot ofta återföra till en övergripande idé som presenteras med många vackert klingande namn. Å ena sidan har vi konkurrens, konkurrensutsättning, konkurrenskraft, vinst, effektivering, rationalisering, lönsamhet. Å anda sidan har vi kvalitetskontroll, utvärdering, självutvärdering. Båda grupperna av begrepp hänger ihop med att man allt mer och mer gjort det lönsamma företaget till förebilden för all mänsklig verksamhet. Tillämpade på till exempel universitet ger de mindre tid för forskning, mindre tid för samtal, mindre kollegialitet, mindre tid för studenter, mindre bildning, mera byråkrati, färre artiklar för en bred publik, fler beräknat snäva forskningsartiklar, mera tid som ägnas åt penninganskaffning. Tillämpade på vård och omsorg ger de flera sjuka, flera sjukpensionerade, flera utarbetade, mera byråkrati, flera privata försäkringar, minskad tillit till samhället.
Det som fungerar för att maximera ekonomisk vinst fungerar en gång för alla inte där ekonomisk vinst varken är ett mål eller ens en möjlighet. Skulle jag få önska en sak för det nya årtiondet skulle det vara att vi åter tar i bruk den mångfald av bedömningskriterier som är nödvändig för att vi ska kunna leva i och förvalta ett civiliserat samhälle.
Det var antiglobaliseringsrörelsen tid. Naomi Kleins No Logo kom ut och vi sprättade bort alla multinationella märken från våra skor. Inte så mycket i protest som för att de blev snyggare på det sättet. Det kändes ändå som en början. Men vad hände sen?
Ur ett kritiskt vänsterperspektiv kan man tycka att det har hänt väldigt lite gott i världen under de senaste tio åren. Eftersom det givetvis delvis är en synvilla (det goda når mer sällan över nyhetströskeln och faller fortare i glömska) försökte jag fundera ut några positiva förändringar. Två saker kom jag på direkt:
1) Både människor och medier insåg i något skede under de gångna tio åren att vår livsstil har oåterkalleliga konsekvenser för vår livsmiljö. Även om den här insikten, trots hypen kring Köpenhamn, inte ännu har lett till större praktiska åtgärder på det politiska planet är det idag fullt respektabelt och oradikalt att välja bort kött, privatbilism, flygresor och presentpapper.
2) HBT-personers och -familjers rättigheter har förbättrats.
Hur man än bär sig åt måste nog listor på det goda idag att bli ganska personliga och se olika ut också för människor med ungefär samma åskådningsmässiga utgångspunkter. Det handlar om små spridda goda ting.
De dystrare utvecklingarna kan man däremot ofta återföra till en övergripande idé som presenteras med många vackert klingande namn. Å ena sidan har vi konkurrens, konkurrensutsättning, konkurrenskraft, vinst, effektivering, rationalisering, lönsamhet. Å anda sidan har vi kvalitetskontroll, utvärdering, självutvärdering. Båda grupperna av begrepp hänger ihop med att man allt mer och mer gjort det lönsamma företaget till förebilden för all mänsklig verksamhet. Tillämpade på till exempel universitet ger de mindre tid för forskning, mindre tid för samtal, mindre kollegialitet, mindre tid för studenter, mindre bildning, mera byråkrati, färre artiklar för en bred publik, fler beräknat snäva forskningsartiklar, mera tid som ägnas åt penninganskaffning. Tillämpade på vård och omsorg ger de flera sjuka, flera sjukpensionerade, flera utarbetade, mera byråkrati, flera privata försäkringar, minskad tillit till samhället.
Det som fungerar för att maximera ekonomisk vinst fungerar en gång för alla inte där ekonomisk vinst varken är ett mål eller ens en möjlighet. Skulle jag få önska en sak för det nya årtiondet skulle det vara att vi åter tar i bruk den mångfald av bedömningskriterier som är nödvändig för att vi ska kunna leva i och förvalta ett civiliserat samhälle.
Nora Hämäläinen
