Skeva mellanlägen

Pamela Brandts lyriska och tystlåtna målningar visar ett slags mellanlägen där något håller på att övergå från ett skede till ett annat.Ensamhet och tvåsamhet går som en röd tråd i Brandts nya verk i Galerie Anhava och hon tar starka intryck från litteraturen och poesin.

Hon försöker ofta uttrycka ett skeende eller en förskjutning i tiden och går så att säga bakvägen in i de allmänmänskliga frågorna kring möten, liv, död och försvinnanden. Det kan förefalla vara en svår terräng med genomskinliga metaforer, det är gåtfullt och drömlikt men samtidigt är det väldigt timligt och tydligt. Det är både och.
Vardagliga föremål som skor och kläder är nya element i hennes måleri. Kvar finns dock vindruvor, bord, spelkort, tärningar, rutor och knappar. De är inga självklara entydiga symboler och de löses upp och går in i varandra. Tärningen kan syfta på slumpen, vindruvan på fruktbarhet. Bordet framstår som ett slags landskap, ett fundament där andra saker börjar agera. Två koppar finns på ett bord, den ena är väldigt tydlig och enkel, den andra koppen mittemot är lite underlig och ser inte ut som koppar brukar. Något är lite skevt, mötet med den andra människan är en utmaning. Bakom den sakliga, kanslimässiga ytan finns starka känsloladdningar som till exempel i den uppförstorade bykpinnen som skildrar den ångestfyllda vargtimmen just före gryningen. Eller skottkärran som står framför en avgrund och inte kommer framåt. Detta för tankarna till det glädjefulla vårljuset som samtidigt kan vara fruktansvärt.
Brandt (f. 1950 i Helsingfors) har växt upp i ett konstnärligt hem, hennes far var poeten och bildkonstnären Rabbe Enckell och hennes mor bildkonstnären Aina Erikson-Enckell. Stämningslägen av modernistiska författare och poeter såsom Franz Kafka, Hermann Broch och Paul Valéry finns som en underström i Brandts konceptuella målningar. Hon för fram ett slags mellanlägen, något som också var typiskt för hennes far och hans tycke för mellanord. Ett läge mellan något som är statiskt och något som håller på att bli är återkommande. Inne i ett bilhjul finns ett landskap. Mellanordet här kan tänkas vara snart, en längtan att resan ska komma i gång och hur man föreställer sig resan redan innan bilen har börjat gå. En röd knapp som ännu inte är helt fastsydd visar hur något håller på att övergå från ett läge till ett annat eller är mittemellan.
Bilderna kräver tid för att man ska få ut så mycket som de har att ge. Brandt väljer medvetet att ta den utmaningen och det underläget i dagens flyktiga media-baserade bildvärld. I en mit-temellan-situation är man väldigt närvarande. Jag upplever hur konkret det förefaller i hennes fall att man kan använda verken som en bank av djupfrysta ögonblick av närvaro om man själv har tappat den.


Pamela Brandt, Målningar, Galerie Anhava till den 7.2.

Camilla Granbacka

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *