Brittisk tankesmedja tar en annorlunda synvinkel på arbetets värde.
Lönenivån korrelerar med den nytta som den enskilde arbetaren gör för samhället. Företagsledare har förtjänat sina höga löner, likaså bankirer och människor inom reklambranschen till exempel. De som jobbar inom lågproduktiva yrken som omsorg, städning och sophantering, till exempel, ska ha löner som speglar deras produktivitet: avsevärt lägre alltså. Det här är nödvändigt för att samhället ska fungera bra och uppmuntra företagsamhet, gynnsamt risktagande och innovativitet.
Eller hur?
Även om vårt samhälle långt fungerar enligt den här principen är alla inte beredda att köpa konceptet. En av dem är nef, new economic foundation, en brittisk tankesmedja med sloganen ”economics as if people and the planet mattered”. I studien”A Bit Rich: Calculating the real value to society of different professions” tänker nef om angående det värde som olika yrkesgrupper producerar för samhället. Förutom reda pengar har de beaktat sociala och miljömässiga konsekvenser av olika yrken och menar att dagens lönefördelning i själva verket uppmuntrar samhälleligt skadliga verksamheter.
Sex yrken i Storbritannien har bedömts i studien: en bankir i The City of London, en barnskötare, en chef inom reklambranschen, en sjukhusstädare, en skatterådgivare och en arbetare inom sopåtervinning. Tre typiska höglöneyrken och tre typiska låglöneyrken alltså. Efter att ha beaktat ett antal ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorer har de kommit fram till tämligen provokativa siffror. För varje pund av värde som en reklamchef tjänar förstör hennes arbete 11.50 pund. Bland annat bidrar hon till överkonsumtion och gör människor missnöjda med vad de äger, hur de ser ut och vad de kan göra. För varje pund av värde som en skatterådgivare tjänar förstör hon för ett samhälleligt värde på 49 pund, främst för att hennes verksamhet bidrar till betydande skatteförluster för samhället. Barnskötaren i sin tur är superproduktiv: för varje intjänat pund bidrar hon med 9.50 pund av värde, för sjukhusstädaren är siffrorna 10 pund av värde för varje pund hon tjänar.
Nef redogör hyfsat för hur man kommit fram till de här siffrorna, men givetvis är de ändå ganska spekulativa. Ett uppenbart problem är att miljömässig och social vinst och förlust bara delvis går att kvantifiera i termer av pund. En arbetare inom barndagvård frigör ett antal föräldrar (läs mödrar) till förvärvsarbete och minskar risken för marginalisering av barn till föräldrar i den lägre ändan av inkomstskalan. Båda dessa kan räknas om till reda pengar i nationalekonomin, men de summor man för fram är inte uttömmande indikatorer på arbetets värde. Snabbt inser man hur missvisande det är att bedöma olika verksamheters värde i enbart ekonomiska termer. Man måste också ta ställning till vilken sorts samhälle man vill ha.
Men poängen med studien är inte heller att låtsas göra det ogörbara, utan att ge underlag för debatt. Dels om det sätt på vilket våra samhällen delar ut belöningar för olika arbeten och dels om de samhälleliga konsekvenserna av det gängse, snävt och kortsiktigt ekonomiska tänkesättet. På ett suveränt sätt fångar studien upp den ganska allmänna och ofta handfallna känslan av att det är något djupt galet med hur vi tänker på inkomster och förtjänst i dagens samhälle.
Bland de myter som nef vill skrota finns idén om att vissa yrken måste ge höga löner för att hålla begåvningarna i landet. Också tanken att de välförtjänande i allmänhet arbetar hårdare tillbakavisas: låginkomsttagare ägnar i snitt mera tid åt oavlönat hushållsarbete, tar hand om barn och äldre och har oftare flera jobb för att klara sig. Och trodde någon att inkomstskillnader kvittar så länge vi utrotar den absoluta fattigdomen? Tänk om! Den brittiska politiken och retoriken som studien gör upp med är väl igenkännbar också från en nordisk kontext, även om Norden här framhålls som ett föredöme av jämlikhet jämfört med de extrema inkomstskillnadernas Storbritannien. Studien presenteras i en hyfsat lättläst pamflett på drygt 30 sidor som man hittar via www.neweconomics.org, jämte annat material i samma stil.
Nora Hämäläinen
