837
I dag står fortfarande en av Swifts datorer, eller egentligen flera, en hel server-hall, i delstaten Virginia, USA. Den har inte haft någon annan funktion än att all banktransferinformation kopieras dit, för att fungera som back-up, som säkerhetskopia. Och för att, så som skedde efter terrorattacken den 11 september 2001, CIA och USA:s finansministerium skulle kunna kräva ut all information de ville ha.
Nuförtiden görs det jobbet via TFTP, Terrorist Finance Tracking Program, vilket avslöjades av New York Times 2006, fem år efter att övervakningen inletts. Övervakningen visade sig snabbt vara i konflikt med flera europeiska länders banklagstiftning.
Den har makten som kan gå in i en serverhall och kräva ut all information som finns i den. Den har makten, som i hemlighet kan göra det i fem års tid, och fortsätta fem år till efter att ha blivit avslöjad.
Vad göra när vi har makt att vägra, men inte att bejaka?
Europaparlamentet fick genom Lissabonfördraget en vetorätt över internationella överenskommelser. En vetorätt som började den 1 december 2009. Gissa när Swift-avtalet slöts mellan USA och EU? Dagen innan Lissabonfördraget trädde i kraft, den 30 november. Dagen innan Europaparlamentet skulle ha fått vara med och bestämma.
Och gissa om de folkvalda representanterna blev sura! Oberoende av partigrupp, oberoende av vad de tyckte om själva Swift-avtalet, Europarlamentariker från kommunister till liberaler, från socialister till högerextrema var rasande.
Den som kan förstöra något har den verkliga makten.
Och förstöra gjorde de. MEP:arna kämpade till sig rätten att få godkänna det avtal som redan förhandlats utan dem. Och när en politisk grupp efter den andra meddelade att de skulle rösta emot blev det röstetriller av det hela. För att vinna tid undanhöll Europeiska komissionen översättningar av avtalet. Hillary Clinton skrev brev till parlamentets talesman, den polska socialdemokraten Buzek, och förklarade hur viktigt det är för den globala anti-terrorkampen att europeiska banktransaktioner ligger öppna för USA-myndigheter.
Till slut föreslog Komissionen att omröstningen skulle skjutas upp, för att få tid att nyförhandla det hela. Europaparlamentet beslöt att tvinga det hela till sin spets, med en majoritet på bara 15 röster hölls Swift-avtalet på bordet, och röstades sedan ner med en klar majoritet, 378 emot och bara 196 för.
Sedan den första februari har USA inte krävt ut ny information från Swift. Och server-hallen i Virginia finns inte heller. Sedan den första januari ligger den i Schweiz.
Kanske för första gången ser Europas och USA:s demokratiska institutioner varandra i ögonhöjd. Det är omöjligt att tänka sig att den amerikanska kongressen skulle ha accepterat att en främmande makt skulle se deras penningströmmar. Det är vuxet av Europa att vägra det samma.
Men den som förstör något måste också bygga upp.
USA kunde tidigare göra industrispionage mot ”vår industri” via Swift, vilket fick konservativa att rösta emot avtalet. USA kunde kränka vår personliga privatsfär, vilket fick liberalerna att rösta emot. USA kunde utöva sin imperialism, vilket fick med vänstern.
Men när inte USA längre kan föra sin kamp mot terror via Swift måste någon annan göra det. Och om terror kan bekämpas via Swift, kan också annat. Skattesmitare. Skatteparadis. Internationell kriminalitet. Nu ligger allting i européernas händer, vi har makten. Och det är bara en maktfråga vad som skall bekämpas. Back-up-servern ligger kanske i Schweiz, men vi har fortfarande huvuddatorn. Nu med möjlighet till demokratisk kontroll, om vi så vill.
Fråga förresten den finska regeringen vad den tyckte om avtalet. Eller ännu bättre, fråga de Gröna ministrarna.
Europaparlamentet har nyss röstat ner det såkallade Swift-avtalet. Nej, du har säkert inte hört om det, det är lugnt. Men om du har skickat pengar från konto till konto från ett land till ett annat, så har du sett vad det gäller: utan SWIFT/BIC- och IBAN-koder går det inte. Detta ”Swift” är en belgisk firma vars datorer ligger i Nederländerna … och i USA.Vad är makt? Och spelar det en roll vem som har den?
I dag står fortfarande en av Swifts datorer, eller egentligen flera, en hel server-hall, i delstaten Virginia, USA. Den har inte haft någon annan funktion än att all banktransferinformation kopieras dit, för att fungera som back-up, som säkerhetskopia. Och för att, så som skedde efter terrorattacken den 11 september 2001, CIA och USA:s finansministerium skulle kunna kräva ut all information de ville ha.
Nuförtiden görs det jobbet via TFTP, Terrorist Finance Tracking Program, vilket avslöjades av New York Times 2006, fem år efter att övervakningen inletts. Övervakningen visade sig snabbt vara i konflikt med flera europeiska länders banklagstiftning.
Den har makten som kan gå in i en serverhall och kräva ut all information som finns i den. Den har makten, som i hemlighet kan göra det i fem års tid, och fortsätta fem år till efter att ha blivit avslöjad.
Vad göra när vi har makt att vägra, men inte att bejaka?
Europaparlamentet fick genom Lissabonfördraget en vetorätt över internationella överenskommelser. En vetorätt som började den 1 december 2009. Gissa när Swift-avtalet slöts mellan USA och EU? Dagen innan Lissabonfördraget trädde i kraft, den 30 november. Dagen innan Europaparlamentet skulle ha fått vara med och bestämma.
Och gissa om de folkvalda representanterna blev sura! Oberoende av partigrupp, oberoende av vad de tyckte om själva Swift-avtalet, Europarlamentariker från kommunister till liberaler, från socialister till högerextrema var rasande.
Den som kan förstöra något har den verkliga makten.
Och förstöra gjorde de. MEP:arna kämpade till sig rätten att få godkänna det avtal som redan förhandlats utan dem. Och när en politisk grupp efter den andra meddelade att de skulle rösta emot blev det röstetriller av det hela. För att vinna tid undanhöll Europeiska komissionen översättningar av avtalet. Hillary Clinton skrev brev till parlamentets talesman, den polska socialdemokraten Buzek, och förklarade hur viktigt det är för den globala anti-terrorkampen att europeiska banktransaktioner ligger öppna för USA-myndigheter.
Till slut föreslog Komissionen att omröstningen skulle skjutas upp, för att få tid att nyförhandla det hela. Europaparlamentet beslöt att tvinga det hela till sin spets, med en majoritet på bara 15 röster hölls Swift-avtalet på bordet, och röstades sedan ner med en klar majoritet, 378 emot och bara 196 för.
Sedan den första februari har USA inte krävt ut ny information från Swift. Och server-hallen i Virginia finns inte heller. Sedan den första januari ligger den i Schweiz.
Kanske för första gången ser Europas och USA:s demokratiska institutioner varandra i ögonhöjd. Det är omöjligt att tänka sig att den amerikanska kongressen skulle ha accepterat att en främmande makt skulle se deras penningströmmar. Det är vuxet av Europa att vägra det samma.
Men den som förstör något måste också bygga upp.
USA kunde tidigare göra industrispionage mot ”vår industri” via Swift, vilket fick konservativa att rösta emot avtalet. USA kunde kränka vår personliga privatsfär, vilket fick liberalerna att rösta emot. USA kunde utöva sin imperialism, vilket fick med vänstern.
Men när inte USA längre kan föra sin kamp mot terror via Swift måste någon annan göra det. Och om terror kan bekämpas via Swift, kan också annat. Skattesmitare. Skatteparadis. Internationell kriminalitet. Nu ligger allting i européernas händer, vi har makten. Och det är bara en maktfråga vad som skall bekämpas. Back-up-servern ligger kanske i Schweiz, men vi har fortfarande huvuddatorn. Nu med möjlighet till demokratisk kontroll, om vi så vill.
Fråga förresten den finska regeringen vad den tyckte om avtalet. Eller ännu bättre, fråga de Gröna ministrarna.
Markus Drake
