Under senare år har flera mindre bokförlag startats i Sverige som välbehövliga alternativ till de marknadsstyrda och vinstdrivande förlagskoncernerna. Ett av dessa är Rosenlarv förlag som med sin utgivning vill lyfta fram mer eller mindre bortglömda och åsidosatta författarskap.

Sedan starten 2006 har jag med stort intresse följt Rosenlarv förlag, vars namn är hämtat från Edith Södergrans dikt ”Violetta skymningar”. Förlaget, som drivs som en ekonomisk förening med sex personer, ägnar sig främst åt återutgivning av äldre författarskap som av en eller annan anledning oförtjänt fallit ned i ”litteraturhistoriens massgrav” för att använda litteraturprofessor Ebba Witt-Brattströms uttryck. Ofta handlar det om kvinnliga författarskap som förpassats till litteraturhistoriens marginaler och till anonyma, dammiga biblioteksmagasin. Detta trots att de under sin samtid rönte stora publikframgångar och väckte debatt. Litteratur som borde ha en given plats på klassiker- och kanonlistor. – Rosenlarv är ett feministiskt förlag. Det grundades i frustration och ilska över att de böcker som vi som startade förlaget ville läsa inte enkelt gick att få tag på, berättar Moa Holmqvist, en av förlagets grundare och förläggare.

– Vi lärde känna varandra när vi samtidigt studerade litteraturvetenskap med genusinriktning vid Södertörns Högskola. På kurserna fick vi läsa utdrag ur böcker, fick tips och förslag på litteratur som det sedan visade sig vara mycket svårt att få tag på. De böckerna  fanns absolut inte att köpa, kanske fanns de i något enstaka exemplar på biblioteken, fortsätter Holmqvist.
Den första boken som Rosenlarv återutgav – Stina Aronssons Feberboken från 1931 – fick ett fint mottagande i medierna och uppmärksammades just som en modern klassiker. Senast i raden är även det en bok av Aronsson – diktsamlingen Tolv hav med introduktion av Anna Jörgensdotter och efterord av Nina Lekander. På utgivingslistan finns hittills bland annat böcker av Frida Stéenhoff, Anne Charlotte Leffler, Alfhild Agrell och Emilie Flygare-Carlén. Framstående och kontroversiella författarskap som genom Rosenlarvs förtjänst åter igen finns tillgängliga och synliggjorda.
Fattiga men fria
Liksom för de flesta mindre förlag i Sverige som väljer att gå sin egen väg är det tämligen kärvt ur ekonomisk synvinkel för Rosenlarv, även om det går runt.
– Vi gör lite av varje och delar upp de tråkigare arbetsuppgifterna mellan oss. Förutom Moa som är anställd och får lön för 25 procent, jobbar alla ideellt på sin fritid med förlaget. Likaså de som arbetar utifrån med böckerna som till exempel korrekturläsare och formgivare. De får lite eller inget alls betalt. Helst av allt skulle vi vilja att förlaget gav så mycket pengar att alla som jobbar med Rosenlarv kunde få skäligt betalt. Vi har ändå skurit ner på kostnaderna. Även om vi skulle behöva har vi valt att inte ha någon lokal. Vi vill inte känna pressen av att vi måste ge ut och sälja ett visst antal böcker per år. Ur det perspektivet är vi friare, eftersom vi inte har så stora fasta utgifter. I stället satsar vi på de projekt som vi brinner för, säger Hanna Hellzén Cramér, också hon en av förlagets grundare och ansvarig för marknadsföringen.
För varje bok ansöker också förlaget om Kulturrådets litteraturstöd. Det är ett statligt retroaktivt stöd, vilket i praktiken innebär att man söker och beviljas det först när boken kommit ut.
– Det har gått bra för Rosenlarv. Vi har fått godkänt för de flesta av våra böcker. Ett problem är dock att varje bok måste vänta på utgivning tills det har kommit in pengar från den förra. Litteraturstödet från en bok brukar användas för att finansiera nästa, fortsätter Hellzén Cramér.
– En av idéerna med förlaget är just att böckerna ska finnas tillgängliga, vilket gör att vi har en långsammare utgivnings- och försäljningsprocess än de stora förlagen. Där säljer man böckerna några månader, sen har man dem inte längre. Vi vill att våra böcker ska finnas hela tiden. Vi har tryckt om Feberboken eftersom efterfrågan är stor och den fortsätter sälja. Tyvärr är svensklärare och skolbibliotekarier överlag dåliga på att köpa in våra böcker, vilket är märkligt, säger Holmqvist.
Nästa bok har titeln Är de här för att stanna nu? och kommer i mars. Det är en teaterantologi med nyskrivna texter utifrån de samarbeten med Östgötateatern, Stockholm Stadsteater och Riksteatern som förlaget har haft under de senaste åren. Teaterprojekten Spets och Modärna kvinnor – Visioner kring förra sekelskiftet ville synliggöra gömda och glömda kvinnliga dramatiker. Under 2008 sattes bland annat Räddad av Alfhild Agrell och Den smala lyckan av Frida Stéenhoff upp och kunde mötas av en modern publik. Rosenlarv gav ut pjäserna i bokform.
– Det var mycket roliga, fruktbara och givande samarbeten. Uppsättningarna blev väl mottagna. Pjäserna i sin helhet fanns att köpa som program i samband med föreställningarna. De såldes väldigt billigt och publiken fick med sig pjäsen hem. Det fanns en genuin folkbildningstanke med projekten, menar Holmqvist.
– Även om texterna i antologin behandlar äldre dramatik och dramatiker är de inte publicerade innan, vilket är något nytt i förlagets utgivning. Också boken Omslag som kommer i maj består av nytt material. Det är nyskriven queer-poesi och det ska bli otroligt spännande och roligt att ge ut den, säger Hellzén Cramér.
Det verkar som att förlaget har en stabilitet och kontinuitet i utgivningen. Hur hittar ni litteratur att ge ut?
– Vår utgivning är väldigt subjektiv. Vi har en lång lista på böcker som vi vill ge ut. Vi får även en hel del konkreta tips utifrån, exempelvis fick vi tips om en bok från 1901 som handlar om en transvestit. Vi blev väldigt förtjusta i den och den kommer i sommar, berättar Holmqvist.
– Utgivningen av dramerna gav oss en viss stabilitet och kontinuitet i och med att vi var tvungna att hålla teatrarnas deadlines. Men i övrigt arbetar vi enligt principen att det här orkar vi med, det här klarar vi av just nu. För mig har det blivit allt viktigare med tiden att vårda engagemanget och passionen för arbetet med förlaget. Om jag inte brann för det här skulle jag inte orka lägga ner så mycket tid och arbete på det som jag faktiskt gör, säger Hellzén Cramér.
Folkbildning
Tycker ni att Rosenlarv har ett folkbildningsuppdrag?
– För mig är det absolut en viktig del av arbetet. Jag vill sprida dessa fantastiska författarskap och att så många som möjligt ska bli nyfikna på dem och läsa dem. Därför är det även viktigt med författarpresentationer med foto på hemsidan. Strindberg känner de flesta igen men få vet hur Leffler eller Agrell ser ut, säger Hellzén Cramér.
– Jag tycker också att det ligger i förlagets idé, om vi inte ville att människor ska läsa våra böcker hade vi kunnat fortsätta kopiera upp kompendier till oss själva. Det är en sporre när vi får veta att vi når ut, får uppskattning och att folk tar del av vår utgivning för att sedan söka vidare på egen hand efter bortglömda böcker och författarskap. Det är då man inser att vi gör något viktigt och att det spelar roll, menar Holmqvist.
Ett exempel på att Rosenlarv lyckats nå ut och entusiasmera läsare är Farrah Mustajärvi. Hon blev så uppfylld av Agrells Räddad att hon beslöt att översätta pjäsen till farsi. I januari läste hon högt ur pjäsen vid Agrells grav i Härnösand.
På Rosenlarvs hemsida ger ni en lektion i begreppet kanon. Ni menar att den måste ”utvidgas, problematiseras, omslutas, penetreras och sprängas”. Vad innebär kanon för er?
– Jag tycker att det behövs en kanon men att den hela tiden måste diskuteras. En kanon bör vara öppen och kunna omformuleras över tid och rum. Listan kan inte en gång för alla vara klappad och klar och alla har sin lista. Jag tycker till exempel inte att den ska komma från staten som i Danmark, menar Hellzén Cramér.
– Det kan vara bra med en öppen lista för då får man svart på vitt vilka böcker som anses vara viktiga och klassiker. En kanon är ju en norm som man har bestämt sig för är god litteratur. Det är dock viktigt att ha i åtanke att det finns många kanon i plural och så bör det vara, påpekar Holmqvist.
Tack vare Rosenlarv Förlags kulturella gärning har författarskap som alltför länge varit tysta åter börjat tala till en modern publik. Denna gång – hoppas jag – tas de på allvar utan att bli nedtystade och förbisedda.

För mer information om Rosenlarv Förlag: www.rosenlarv.se

Ylva Larsdotter

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.