Är det en konst att vara pensionär? Behövs det en konst i att vara pensionär? Frågorna infinner sig redan när jag läser bokens titel. Man gör väl så gott man kan, alltid, oberoende av ålder? Visst, man hör och ser sämre, tänderna ramlar ur munnen och gången blir kanske stappligare, men till det behövs ingen konst.

Några sidor in i Merete Mazzarellas Resa med rabatt. Om konsten att vara pensionär ger min skepsis med sig och jag läser med nöje, i ett sträck, men inte utan invändningar. Den vanligaste är: varför bryr du dig så mycket om vad andra människor tänker och tycker om dig? Vad har det för betydelse vad okända människor får för sig när de ser vilken bok du läser på ett kafé?

Det mest positiva med åldrandet är för mig att jag bryr mig mindre och mindre om hur andra ser (på) mig. Men jag är ingen individualist så som Mazzarella definierar en sådan, det vill säga en som är sig själv nog och ingen samhällsvarelse. Inte heller anser jag mig höra till vår gemensamma generation, det vill säga en som lärt sig ställa krav.

Kanske handlar det här om att ställa krav mera om skillnader i samhällsklass och uppfostran än om generationer? Jag minns en apotekskollega som på 60-talet lämnade den branschen med motiveringen att livet måste ha annat att erbjuda än läkemedelsförsäljning livet ut. Måste det och varför, frågade jag mig häpet. Somliga hade och har många valmöjligheter, andra inte.

Vad man vill med livet

Resa med rabatt är en bok som väcker tankar, som man går i dialog med och som sist och slutligen mera handlar om konsten att vara människa än om konsten att vara pensionär. Den handlar om livet, hur man kan och vill leva det, i ett samhälle som blir allt mera fixerat vid ungdom, vid konsumtion och prestation – och där pensionärer och åldringar ses som en belastning, ett allt mera hotfullt ekonomiskt problem. Ändå säger man sig vilja hålla dem kvar i arbetslivet så länge som möjligt. Kanske för att det på kort sikt är lönsammare för samhället att dras med och bekosta en stor ungdomsarbetslöshet än att betala pensioner?

När som helst kommer väl någon fiffikus bland politikerna att säga det rent ut, att det är dags att återinföra ättestupan. Det förslaget har i och för sig redan kommit, i förtäckta ordalag, i diskussionerna om vem som ska få och har rätt till hurudan vård. Och exemplet som Mazzarella också hänvisar till, vårdbiträdet som åtalas för att ha tagit livet av åldringar hen hade hand om, är inte det ett bevis på hur man ser på åldringar i dag: bort med dem. Lyckligtvis är det tillsvidare ändå få som handlar som vårdbiträdet i fråga.

Merete Mazzarella skriver som alltid personligt, berättar om egna erfarenheter, om sina vänner och sin familj. Hen citerar dem, men också i hög grad filosofer, sociologer, neurologer och författare till romaner lika väl som vanligen amerikanska experter på hur människan, i synnerhet den gamla eller pensionerade, bör leva sitt liv. Här finns många kloka tankar, mycket att känna igen sig i och lika mycket man gärna ville komplettera och kanske nyansera.

Vi har alltid ansvar och inte bara för oss själva, vare sig vi erkänner det eller inte, om inte annat så är vi levande exempel för andra var vi än är och i vilken situation vi än befinner oss. Sådana frågor ingår också i boken, liksom frågor om sorg, om det som kallas social kompetens, om hur man ska bemöta tiggare och om vad vänskap innebär. Skalan är vid.

Bokens sista sida, mellanrapporten med föresatser och beslut om hur Merete Mazzarella vill leva under fortsättningen av sitt liv, är särskilt lätt att instämma i. Man förstår rakt inte hur man någonsin hunnit med ett jobb och man vägrar planera livet med tanke på hur man ska komma fram med rollator. Jag tror att också jag ska börja säga ”God fortsättning!” året om.

Resa med rabatt handlar rent konkret inte om att resa med rabatt, inte mycket om resor heller. Mazzarella med make flyger visserligen och deltar i kryssningar från Engelska kanalen till bl.a. Bilbao i Spanien, men knappast med pensionärsrabatt. Pensionärstillvaron som helhet är ingen resa med rabatt, tvärtom, skatteprocenten på pensioner är till exempel högre än på motsvarande förvärvsinkomster.

Merete Mazzarella: Resa med rabatt. Om konsten att vara pensionär. Söderströms 2010.

Mary-Ann Bäcksbacka