Fungerar den danska integrationen? Viveca Tallgren har besökt en mångkulturell flickfestival i Köpenhamn.
Har man följt med de danska mediernas invandrardebatt får man onekligen en ganska dyster bild av integrationen i Danmark. Men den bilden accepterar inte invandrarkonsult Hans Lassen, som kallar integrationen i Danmark en megasuccé. Enligt honom är det medierna och politikerna som påverkat invandrardebatten negativt med pessimistiska prognoser om ghettoisering, radikalisering o.s.v. Lassens succékriterium bygger först och främst på invandrarnas sysselsättningssituation. Enligt statistiken hade 57 procent av alla invandrare för ett år sedan arbete, och i år har andelen, trots den ekonomiska krisen, stigit till 61 procent.
En statusrapport från analysinstitutet Catinét visar också att två tredjedelar av invandrarna i dag anser sig vara välintegrerade, medan endast hälften var av den åsikten för tio år sedan. Enligt rapporten beror den positiva utvecklingen på att arbetsmarknaden har blivit mera öppen för invandrare och flyktingar, att en större andel invandrare får en utbildning i dag än för tio år sedan och att färre upplever diskriminering.
Andra undersökningar har också visat att de flesta företag haft goda erfarenheter av icke-västerländska medarbetare och att de varken orsakat kulturella eller religiösa problem, trots att just dessa ämnen dominerat den danska invandrardebatten i åratal. Och i tidningen Politiken (23.5.2010) visade en stor rapport att unga nydanskar kommer in i utbildningssystemet och ut på arbetsmarknaden och klarar sig till och med bättre än danska ungdomar. Många av de högutbildade invandrarna som bott i Danmark i flera år har aldrig kunnat använda sin utbildning i yrkeslivet, och därför är det en hjärtesak för dem att kunna ge sina barn en god karriär. Och bland dessa unga nydanskar finns det en stark vilja att fullborda den resa som deras föräldrar ursprungligen påbörjade i Turkiet eller Mellanöstern.
Kvinnor utanför
Integrationskonsulten och författaren Mehmet Yüksekkaya, som själv är kurdisk invandrare från Turkiet och har bott i Danmark i 25 år, ser emell-
ertid mera kritiskt på integrationen.
– Trots de positiva resultaten med utbildade invandrare på arbetsmarknaden är det ju ingen garanti för en lyckad integration … För var finns den kritiska synen på det stora antalet invandrarkvinnor som hålls utanför arbetsmarknaden och det sociala livet? Och vad säger dessa resultat om den religiösa muslimska upprustningen, som kommer till uttryck i intolerans och grovt chikaneri mot de invandrare som försöker leva efter danska normer, frågar sig Yüksekkaya.
Enligt honom är integrationens verkliga syfte att utmana religiositeten, som har visat sig vara störst bland 15 till 29-åriga andra generationens invandrare.
– Alltför många invandrare vänder i dag ryggen till det danska samhället för att kunna dyrka hemlandets kultur i muslimska ghetton. Barnen får inte delta i danska födelsedagsfester, flickorna ska hålla sig hemma, kvinnorna får inte arbeta, man föraktar den ”andefattiga” danska kulturen och livet levs efter Koranens snävaste anvisningar. Men en sådan inställning går inte an. Invandrarna bor i Danmark och måste närma sig danska normer och värden. Men varken invandrarna eller danskarna vill ge vika för varandra, påpekar Yüksekkaya. Han tycker att danskarna är för konflikträdda och att de inte vågar ställa krav på invandrarna.
I det danska lokalsamhället har man emellertid tagit initiativ till allehanda integrationsprojekt, av vilka många varit framgångsrika. I Köpenhamn tog man för fyra år sedan initiativet till den så kallade Københavnermodellen, som ska försöka integrera etniska minoritetsbarn med danska. Det är ett frivilligt projekt som hittills har omfattat 800 barn med invandrarbakgrund, som har flyttats från sina ursprungliga skoldistrikt till skolor där majoriteten av eleverna är etniskt danska. Målet är bättre skolresultat bland invandrarbarnen, som enligt PISA-undersökningen klarar sig dåligt och att skapa kulturmöten mellan minoriteten och majoriteten. Resultatet av projektet har varit övervägande positivt, speciellt bland de yngre barnen. De danska barnen leker med de tvåspråkiga barnen, men endast under skoldagen, då invandrarbarnens skola ligger långt ifrån hemmet.
Det har däremot varit mera problematiskt att integrera de äldre eleverna, och på några skolor har projektet lett till diverse episoder med hot och vandalism, vilket gjort att vissa danska föräldrar flyttat sina barn till privatskolor.
projekt förenar
I Nivå norr om Köpenhamn besöktes stadens ungdomsgård länge endast av unga med invandrarbakgrund. Men initiativet till en talangjakt för unga med både invandrar- och dansk bakgrund blev en så stor succé att projektet nominerades till Integrationsministeriets pris år 2009.
I stadsdelen Vesterbro i Köpenhamn, där det bor många invandrare, finns det ett nätverk för olika integrationsprojekt. Till den självständiga institutionen Kristeligt Studenter-Settlement, som bygger på frivilligt arbete, hör flera organisationer som arbetar med både sociala och kulturella projekt. Sultana heter en organisation som hjälper urdu-, turkisk- och arabisktalande medborgare, speciellt kvinnor, att integreras på arbetsmarknaden. I projektet ingår olika aktiviteter som tar avstamp i den enskilda medborgarens behov.
Vesterbro Pigenetværk (flicknätverk) grundades år 2006 och är ett nätverk av klubbar, skolor och andra institutioner och personer som har kontakt med flickor i Vesterbro. Nätverket försöker skapa gemenskap och kontakt mellan flickor i åldern åtta till 18 år med olik etnicitet och social status och som går i olika skolor och bor i olika kvarter. De har två stora årliga evenemang: Vesterbro Flickfestival på våren och en flickidrottsdag på hösten.
Vesterbro Flickfestival som ordnas i en stor idrottshall har hittills haft störst framgång.
Jag besökte årets festival där det myllrade av flickor med olika etniska bakgrunder. I små bodar kunde man köpa frukt, popcorn, smörgåsar o.s.v, i salonger kunde man få håret flätat, bli sminkad eller få sina händer målade med hennamönster, och i workshops fick man lära sig dansa eller spela street-fotboll.
Idén med festivalen är också att ge flickorna en möjlighet att få uppträda på scen, vilket de flesta aldrig har provat på förut. En turkisk kvinna hade lärt en grupp flickor magdans, och en annan instruktör hade övat in en föreställning med modern dans. En av arrangörerna påpekade att många invandrarflickor inte rör på sig tillräckligt och därför har showerna också en sekundär funktion, nämligen att väcka deras intresse för motion.
En av festivalens höjdpunkter var musikalen Westernbro and the cowgirls, som man hade repeterat i flera månader. För de åtta flickorna som uppträdde var scendebuten en stor och positiv upplevelse, som också gav dem bättre självförtroende.
Pricken över i:et var då de två professionella musikartisterna Karen Mukuba och Ayoe Angelica uppträdde för flickorna.
Men varför en festival för flickor?
– Festivalen är tänkt som ett integrationsprojekt som ska locka flickor från olika kulturer och religioner att bilda en gemenskap. Det har visat sig vara en positiv upplevelse för många och lockar också med flera flickor av annan etnisk bakgrund. De älskar att uppträda och leka med sin feminina sida och känner sig också friare när det inte finns pojkar med. Det är en stor festdag för flickorna och precis som vi vuxna skapar nya kontakter på fester gör flickorna det också.
Viveca Tallgren
