Det är tunnsått med erotiska skildringar i vår samtida finlandssvenska (och finska?) litteratur. Böcker med gayteman rentav lyser med sin frånvaro. Och ändå diskuteras gayrelaterad sensibilitet som aldrig förr, i förhållande till kyrkan, jämställdhet, allmän acceptans.
I två olika intervjuer i FST5, Boktid och Lilla onsdag, konstaterade Pia Ingström och Monika Fagerholm hur pinsamt det kan vara att skriva om sex. Fagerholm ansåg att det lyckas bäst när det handlar om sexuella erfarenheter förknippade med ångest. Jag minns inte om hon också använde ordet skam. Som författare kan jag hålla med Ingström och Fagerholm: ibland blir det mindre pinsamt att låta läsaren läsa mellan raderna.
För läsare som emellertid vill njuta av modern litterär erotica, både nattsvart och pubertalt ångestfyllt och samtidigt underbart och lekfullt gay, rekommenderas den unga Eli Levéns (född 1984) debutbok. Den långa boktiteln, omöjlig att komma ihåg när man frågar efter boken i bokhandeln, är ett citat från en låt av indiegruppen Bright Eyes: Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats. Var det annars Bodil Malmsten som med sin ”kastanjebok” från 1996 skapade den rikssvenska trenden med superlånga boktitlar?
Levéns lyriska kortroman rör sig på ett både symboliskt och realistiskt plan. Här finns myten om Sankt Sebastian, fastbunden vid ett träd och genomborrad av pilar, den kristna martyren som genom sekler inspirerat konstnärer och författare, från Oscar Wilde till ryska balettens koreograf Michail Fokin och den avantgardistiska filmregissören Derek Jarman. I Levéns bok är Sebastian en ung svensk kille med ”flickigt hår” som söker sin sexuella identitet och dras till sadomasochistiskt, anonymt sex i underjorden, samtidigt som han hoppas att den ”kemiska kärleken” till kompisen Andreas ska bestå. Han bejakar också det transsexuella i sig själv i form av ett kvinnligt jag, Ellie, vilket ibland kan kännas en smula påklistrat.
Som läsare brottas jag med mina reaktioner som mamma till tonåriga barn, oroad över alla de faror och drogrelaterade tragedier som dagens ungdomar kan råka ut för, samtidigt som jag minns mitt eget liv som ung kvinna på 1970-talet. Varför andas Sebastian in sin mors rumssprej i en gammal bullpåse? Här finns Sebastians ömsinta minnen av en mormor och en farfar, samtidigt som han upplever sig som en knullmaskin bland allehanda kuksugarmän som slickar honom i baken som en hund.
Det är för det mesta en njutning att läsa Levéns lyriska prosa. Kläder skildras ingående och med humor: brun 70-talsskjorta med rosa blommor, en sjömansklänning i elastan. Ibland blir stilen lite väl kliniskt konstaterande: ”De brukar hänga med några naziskinheads när de transar”. Eller: ”Kan vi inte skära varandra igen, det är så jävla skönt”, väser Andreas erotiskt.
Sebastian tycker att det är en rolig lek att på Åhléns herrtoalett förföra ”en nervös gubbe med halvstånd”. När jag läser Levén kommer jag att tänka på de självutlämnande skildringarna av ett sexberoende som finns i Edmund Whites böcker, senast i City Boy (2009). Eller på Patti Smiths lojala känslor för sin vän, fotografen Robert Mapplethorpe i boken Just Kids (2010), trots att hon inte förstod sig på de sadomasochistiska inslagen i hans fotokonst.
Jag är inte bög, bekänner Andreas för Sebastian. Hans nya flickvän är namnlös, med dimmigt ansikte och hårda ögon. Inte någon trevlig tjej precis. Och Sankt Sebastian? ”Livet rinner ur dig och alla dina älskares blod är i ditt blod”. Det låter nästan som en hiv-diagnos.
Eli Levén: Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats. Norstedts 2010
Marianne Backlén
