Med sin film Festen (1998) gjorde dansken Thomas Vinterberg en minnesvärd insats som en av Dogmarörelsens mest intressanta regissörer. Festen handlar om en familj i spillror, om en mörk barndom som inte låter sig glömmas bort.
Submarino går längre än så. Det är en tung film i alla bemärkelser. Och det är menat som högsta beröm.
En försupen, våldsam kvinna föder sitt tredje barn och låter sina två unga pojkar ta hand om det medan hon är ute och festar. Pojkarna blir fästa vid sin lillebror, de döper honom till Martin och sköter honom så gott de kan, men det räcker inte. En morgon upptäcker storebrodern till sin förtvivlan att babyn är död.
Efter denna rivstart ändras tempot i dramat. Vi förflyttas till en annan tid, färgerna bleknar. I dag är storebrodern Nick (Jacob Cedergren) vuxen. Nicks liv är dränkt i alkohol och präglat av våld. Han har suttit i fängelse och tappat kontakten med sin bror.
Nick bor i ett härbärge, umgås med sin lättfotade granne Sofie (Patricia Schumann) och försöker döva sin ångest med att pumpa järn. En dag möter han barndomsvännen Ivan (Morten Rose) vars syster han en gång har dejtat. Ivan har blivit en alltigenom trasig varelse, närmast en farlig psykopat, men i Nicks ögon är han fortfarande en pojke som behöver omsorg.
Nick tar Ivan med på gymmet, köper honom en collegetröja och går in i sin roll som beskyddare. Samtidigt försöker Nick leta efter sin bror (som aldrig nämns vid namn). Av en slump får Nick reda på att hans bror är singelpappa till en pojke vid namn Martin.
Bröderna möts i en kyrka, på sin mors begravning. Den yngre brodern (Peter Plaugborg) är heroinist som dock försöker ge lille Martin (Gustav Fischer Kjærulff) ett bättre liv.
Det vill också Nick göra, på sitt sätt. Men hur skydda alla de andra utan att sätta något värde på sig själv? Hur bryta den onda cirkeln?
Submarino är en gripande historia om samhällets olycksbarn förlagd till Köpenhamns bakgator. En glimt av hopp skymtar i finalen, men samtidigt hör vi Gasolin’– Kim Larsens bittert ironiska låt Fatherless Hill: ”Thank you Mr Jesus, thank you for the game …”
Egentligen handlar denna tragiska film om kärleken, om att vi alltid ska försöka älska varandra. It’s All About Love – som en av Vinterbergs tidigare filmer hette.
Det är en film i lågbudgetsformat, med mästerlig regi och fantastiska skådespelarinsatser. I synnerhet Plaugborg imponerar som den yngre brodern som pendlar mellan att vara en ömsint far och en desperat knarkare.
Submarino riktar sig mot de åskådare som inte skyr ”elände på film” utan vill se sanningen i vitögat och vara med om en stark och autentisk filmupplevelse. Submarino är nominerad för Guldbjörnen i Berlin samt för Nordiska Rådets filmpris. Gå och se den.
Submarino. Danmark 2010. Regi: Thomas Vinterberg. Manus: Thomas Vinterberg och Tobias Lindholm, efter en roman av Jonas T.Bengtsson. Foto: Charlotte Bruus Christensen. I rollerna: Jacob Cedergren, Peter Plaugborg, Gustav Fischer Kjærulff, Morten Rose, Patricia Schumann.
Zinaida Lindén
