Förra helgens bokmässa bjöd på ett antal intressanta diskussioner, samtal och författarframträdanden. Ny Tid var naturligtvis på plats och likt goldondern Aniaras Mima har vi fångat upp några fragment av mässans verklighet.
Vampyrer i stället för terrorister
Varför vill vi bli skrämda, varför behöver vi vampyrer och hur behandlas dessa i konsten? Det diskuterade folkloristikern Blanka Henriksson och författaren Stefan Nyman. Wivan Fagerudd var moderator och undrade inledningsvis varför vi vill bli skrämda?
– Starka känslor är viktiga. Det är skönt att bli rädd. Man vill bli kittlad och därför skall man inte underskatta den underhållande biten, svarade Henriksson.
Det underhållande värdet är dessutom inget nytt. Folktron har aldrig bara varit frågan om vidskepelse.
Men just vampyren, som i dag biter särskilt aktivt i vår kollektiva själ, har inte varit ett standardinslag inom nordisk folklore. Snarare är det varulvar och andra hamnskiftare som dominerat i norr.
– Det som gör att vampyrer blivit så vanliga i dag är att de är så lätta att anpassa till vårt samhälle. Vampyrer kunde gå omkring här på bokmässan, till skillnad från till exempel troll, säger Henriksson.
Vampyren passar också väl in i det urbana samhället. Nyman håller med:
– Samtidigt är vampyren en väldigt paradoxal varelse. Upphöjd och övermänsklig, men slav under sina djuriska drifter.
Alla vampyrer är ändå inte likadana. Till exempel skiljer litteraturvetaren Anna Höglund mellan humanvampyrer och monstervampyrer. De senare ser människor som mat medan de tidigare tampas med sig själva och de moraliska dilemman som människobloddieten innebär.
Då man på 1800-började intressera sig för folklore var uppdraget i hög grad att bevara de myter som skulle dö ut i och med upplysningen, industrialiseringen och framväxten av den rationella människan. Men nya myter uppstår hela tiden och traditionella mytologiska varelser förändras i och med att verkligheten förändras.
Vid förra sekelskiften var till exempel utomjordingar och marsmänniskor ambassadörer för vetenskap och fred, men i och med andra världskriget och atombomben blev den högstående teknologin hotfull. Utomjordingarna blev fientliga intergalaktiska imperialister.
Frågan är snarast vilka myter som egentligen är problematiska.
– Vampyrer och spöken är bättre kanaler för vår skräck än terrorister och svininfluensa, säger Nyman.
Och visst är vampyren, med sin extrema individualism och sin aldrig stillade hunger, en ganska god representant för den aldrig mätta men ständig jagande människan i konsumtionssamhället.
Fredrik Sonck
”Novellen är ingen lätt genre”
Författaren Freja Rudels och kritikern Sara Enholm Hielm diskuterade bland annat gestaltning av litterära figurer. Rudels har nyligen kommit ut med sin litterära debut, en novellsamling med namnet Blodsband. Ett genomgående tema i samlingen är relationen mellan en pappa och ett barn och ofta är det allt annat än rosiga bilder som målas upp.
− Ofta är det i stunder då man så att säga stänger av hjärnan som idéerna dyker upp, det kan till exempel vara då jag sitter på bussen som jag börjar fundera på en situation eller en person. Jag tror inte att man ska fästa sig så mycket vid ett speciellt tema, utan i stället utgå från figurerna.
Många är de författare som debuterat just med novellsamlingar och därför har den här litterära genren börjat ses som någon slags inkörsport till författarskapet, så att säga en uppvärmning inför romanen.
− Jag tycker absolut inte att man ska se novellformen som någon lätt genre, tvärtom. Novellen är för mig ett bra sätt att ta upp frågor som antingen inte skulle vara tillräckligt stora för att skriva en hel roman om, eller som skulle drunkna i en romantext. Och personligen tror jag inte att det skulle ha blivit något alls om jag hade försökt mig på en roman, jag tror att jag skulle ha blivit uttråkad. Många säger att författarens viktigaste muskel är sittmuskeln och jag har väl helt enkelt inte tillräckligt stora sittmuskler.
Den nyblivna mamman Rudels lär ha tillräckligt att stå i under den kommande tiden och ger under diskussionens gång inte några konkreta svar på vad man kan vänta sig av henne i framtiden. I första hand är det en doktorsavhandling som väntar på att bli sammanställd, men det verkar vara oundvikligt att litteraturvetaren Rudels i något skede släpper en ny bok.
−Det här är ju det enda jag kan!
Janne Wass
Vem var värst: Hitler eller Stalin?
Den moraliska dimensionen av andra världskriget är förklaringen till att den brittiska historikern Antony Beevor gång på gång återkommer till ämnet i sina böcker.
– I det trygga och icke-fördömande samhälle vi lever i är det moraliska valet i andra världskriget oerhört fascinerade, säger Antony Beevor när han tillsammans med hustrun och historikern Artemis Cooper besöker Helsingfors bokmässa för att bland annat diskutera deras gemensamma bok om Paris efter den tyska ockupationen, Paris After the Liberation, 1944–1949. ”Ett familjeprojekt” kallar Beevor verket som blev ett samarbete då Cooper, som initierade projektet, födde parets gemensamma barn och Beevor i hennes ställe kunde hänge sig åt ryskt arkivmaterial.
Beevors titlar har blivt många med åren och storsäljande verk som Stalingrad, Berlin – Slutstriden 1945 och D-dagen. Slaget om Normadie bjuder på flera mustiga anekdoter som författaren med en stor dos brittisk charm serverar mässpubliken. Bland annat får vi höra om Stalins present till DeGaulle då fransmannen besökte den sovjetiska regeringschefen – en bok med titeln The fall of Paris (Paris fall). Ett smakprov på diktatorns kännspaka skämtlynne, ”Stalin’s nasty sense of humour”, som Beevor uttrycker det.
Under samtalet med historikerparet initierar intervjuaren också en omröstning för att bena ut vem publiken tycker är värst: Hitler eller Stalin. Läget blir jämt och Beevor konstaterar att Stalin visserligen hade fler lik på sitt samvete men att det var viktigt att eliminera Hitler först, hade kriget fortsatt hade hans dödsiffra troligen överskridit Stalins.
För övrigt ogillar Beevor tendensen att utnyttja andra världskriget som referens i dagspolitiken.
– Tony Blair kallade Saddam Hussein för dagens Hitler. Jag skulle snarare ha kallat honom en fattigmans-Stalin.
Isabella Rothberg
Nynorska Syn og Segn utsågs till Nordens bästa kulturtidskrift. Juryns finländska medlem Monika Fagerholm presenterade priset som överräcktes till redaktören Bente Riise av kulturminister Stefan Wallin. Foto: Angela Oker-Blom
