“Att med utgångspunkt i den enorma tragedin i Japan börja tala om svensk energipolitik tar emot. Politiska poänger ska inte göras på en naturkatastrof. Sverige är inte Japan. Vi lever inte i ett land som hotas av återkommande och kraftiga jordbävningar. Men trots detta aktualiseras frågan om kärnkraften och dess effekter även för oss. Främst därför att en kärnkraftsolycka – vare sig den orsakas av en naturkatastrof, en terrorattack eller av den mänskliga faktorn – har så oåterkalleliga effekter på jorden och mänskligheten”
Så skriver Devrim Mavi i de svenska vänstersocialdemokraternas webbtidning Dagens Arena. Jag håller gärna med henne om att kärnkraftsfrågan är ännu mer aktuell idag än igår. Däremot är det onödigt att be om ursäkt för att man talar om den. Sverige eller Japan kan för övrigt kvitta lika. Vad kärnkraften beträffar sitter vi faktiskt alla i samma båt – i det stora rymdskeppet Jorden.
Våra kärnkraftverk i Norden lär innehålla delar som enbart tillverkas i Japan. Och apropå båtar: japanskt kärnavfall transporteras över haven till Frankrike för att upparbetas där innan det skickas tillbaka till sitt ursprungsland i form av MOX (mixed plutonium-uranium fuel).
Reaktor nummer 3 i Fukushima I drivs sedan september 2010 med MOX-bränsle, vilket gör att den aktuella situationen där är speciellt farlig. Det föreligger risk för att plutonium, vilket som känt är ett oerhört giftigt ämne, nu släpps ut i naturen. Vilket sannerligen inte är naturens utan enbart vårt, det vill säga människornas fel.
De aktuella reaktorhaverierna i Japan är japanernas eget verk men vi bär onekligen alla en del av skulden. Kanske kan världens kvarlevande så kallade ursprungsfolk – indianer i Sydamerika, adivasis i Indien och Dersu Uzalas ättlingar i Sibirien – undantas. Men majoriteten av oss moderna västerlänningar kan inte frikännas. Vad vi definitivt inte heller kan är att ”återvända till vårt ursprung”.
Men trots att ingen återvändo från moderniteten är möjlig måste vi försöka korrigera vårt enorma historiska misstag, det vill säga vi måste gå in för att avveckla kärnkraftverken och avskaffa kärnvapnen. Något bättre sätt att hjälpa ursprungsfolken och alla som lider nöd på jorden kan jag svårligen tänka mig.
Givetvis bör vi också bistå Nippons drabbade söner och döttrar med hjälpsändningar och annan assistans.
Det enda som kan hjälpa oss är så vitt jag kan se att modigt ”göra en politisk poäng” av det som nu händer i Japan. Nämligen att en gång för alla besluta om en avveckling av kärnkraftverken och deras egentliga ursprung, kärnvapnen. För oss européer gäller det att ta initiativet genom en denuklearisering av Europa.
Finlands finansminister Jyrki Katainen uppmanade i en av sina första kommentarer till olyckan i Japan till ”ett analytiskt förhållningssätt”. Jo, jag tackar! Analysen börjar förhoppningsvis klarna. Den ger vid handen att vi måste sätta stopp för MOX-transporterna och EPR-reaktorerna ifall vi vill bevara våra existensvillkor inklusive ett klimat som passar människosläktet. Kärnkraftens mångomtalade renässans bör nu äntligen vara över. Det kommer inte att bli någon ytterligare utbyggnad av kärnkraften.
Mikael Böök
1 kommentar
I do like Mikael Böök’s piece. Indeed I think it so inspiring that I feel like adding to it (this quite in the line of Jyrki Katainen, who was admonishing us to be analytical). I intend to concentrate on den mänskliga faktorn:
It was not many years ago (perhaps 2005 ?) that there happened in the autumn (October or November) an explosion in the nuclear power station of Brunsbüttel (which is on the Elbe river, downriver from Hamburg, the state of Hamburg being a larger shareholder in it). In reaction to the event, the technical director wanted to stop the reactor, so that one could go in and have a look. But the management did not follow this opinion, as the reactor had not switched itself of and the price of electricity was just then so very high that one did not want to lose so much profit. Thus, the reactor was not switched off before March in the next spring. And when the gentlemen then had had a good look at the matter, they were a bit pale around their noses: an pipe had exploded, and if the explosion had taken place a few meters further along the very same pipe, one would have had to close down the whole power station for good. There was then also a political investigation afterwards, in the course of which one of the representatives of Hamburg state saw reason to remark ”Die lügen ja richtig!” (= ”These people are actually lying straightaway!”).
Altogether, it may be that we do not have many earthquakes in Finland, but the ”human factor” is certainly present also in this country. This especially if nuclear power is organized along the lines of free enterprise (although one should remember that in Chernobyl it was the engineers who caused the catastrophy by their overconfidence – thus, the human factor is ALWAYS there). And if Jyrki Katainen would apply his analytical thinking to the matter, also he should arrive at the conclusion that nuclear power is simply too dangerous for being handled by humans.
Ernst Mecke