1,6K

EU är ett transnationellt projekt. Dess regelverk gäller på tre olika nivåer: på individnivå, på nationalstatsnivå och på EU-nivå. Den fråga som än så länge är obesvarad gäller huruvida EU överhuvudtaget kan utvecklas till en demokratisk statsbildning. De senaste tidernas teoriutveckling kring frågan om EG:s konstitutionella särart har gett upphov till en mängd nya och fruktbara infallsvinklar. Det är de som inspirerat denna kolumn. Jag hänvisar därför en gång för alla till artikelsamlingen: The Many Constitutions of Europee (Ashgate 2010, red. Kaarlo Tuori och Suvi Sankari).

Traditionellt har vi vant oss vid att statsförfattningarna består av två delar, den institutionella delen och rättighetsdelen. Det har varit behändigt och enkelt. Nu uppmanas vi att göra åtskillnad mellan den ekonomiska författningen, den juridiska författningen, den politiska författningen, samhällsförfattningen och slutligen säkerhetsförfattningen. Alla dessa författningar har olika funktioner och utvecklas i olika takt.

Utgående från dessa distinktioner kan konstitutionaliseringen av EG/EU ses som en process som tog sin början via en ekonomisk konstitution. I följande skede skapades en juridisk konstitution och under det tredje skedet en politisk konstitution. För närvarande ser vi framväxten av en samhällskonstitution och en säkerhetskonstitution.

 

Utvecklingen av EG/EU startade på 50-talet med etablerandet av en ekonomisk författning, något som knappast är förvånande. Det var ju inte en statsbildning som man i första hand eftersträvade. Det var i stället en marknadsekonomi utan alltför stark statlig reglering som skulle åstadkommas. Varornas, tjänsternas och arbetets fria rörlighet samt instiftandet av ett marknadsmedborgarskap för europeiska aktörer, var viktiga steg i uppbyggnaden av det som blivit ett neoliberalt marknadssystem. Men det är en självklarhet att ett ekonomiskt marknadssystem inte på sikt kan fungera utan en juridisk konstitution.

De viktigaste stegen mot en juridisk konstitution togs i början av 60-talet av EG-domstolen (numera Europadomstolen) via två prejudikat, som slog fast att gemenskapsrätten utgör ett självständigt rättssystem i förhållande till nationell rätt och internationell rätt.

Dessa prejudikat kom att ha en avgörande betydelse för hur EU-rätten därefter utvecklades. EU-rätten kom att ges företräde framför nationell rätt. (Idag pekar utveckling mot att den också bör ges företäde framför internationell rätt.) EU-rätten blev delvis direkt tillämplig i de nationella domstolarna som också gavs möjlighet och i vissa fall förpliktigades att inhämta EU-domstolens besked om hur EG/EU-fördragen ska tolkas. Speciellt problematisk har denna Europaöverhöghet blivit för de konstitutionella domstolarna som ju tillsvidare haft monopol på att tolka sina egna länders statsförfattningar.

 

Den juridiska konstitutionen har på detta sätt blivit en autonom konstitution, där Europadomstolen via sina beslut egenmäktigt utvidgar sin kompetens och begränsar de nationella institutionernas. Samtidigt berövas också de nationella parlamenten viktiga befogenheter. På nationell nivå har EU-medlemskapet resulterat i att den faktiska makten beträffande EU utövas av den nationella exekutiven, regeringen, och delvis av domstolarna via den nationella tolkningen av EU-rätten.

Den politiska konstitutionen är ännu långt ifrån utvecklad. Men också den har genomgått olika utvecklingsstadier. Under Gemenskapens första stadium utgjordes de centrala institutionerna endast av kommissionen och domstolen, men dessa var inte politiska organ i egentlig mening utan faktiska expertorgan.

I det andra stadiet utrustades Europeiska unionens råd med lagstiftande kompetens på de områden där medlemsstaterna ska tillämpa gemensamma regler. Kommissionen är det initiativtagande och verkställande organet, medan parlamentet, vars ledamöter sedan 1979 valts i direkta val, i det som kanske utgör det tredje stadiet, i någon mån stärkt sin ställning som legislativt organ.

Av särskild betydelse för den politiska konstitutionen har naturligtvis beslutet (år 2000) att göra Stadgan om grundläggande rättigheter rättsligt bindande. Framförallt av symbolisk betydelse är införandet av ett europeiskt medborgarskap, ifråga om kommunala val och val till Europaparlamentet. Men faktum kvarstår att EU:s demokratiska legitimitet fortsättningsvis är skandalöst svag. Var finns den folkliga förankring som en demokratisk författning förutsätts stöda sig på?

 

Begreppet samhällskonstitution är ännu ett mycket diffust och mångtydigt begrepp. Själv har jag uppfattat det som ett sociologiskt begrepp som närmast inbegriper de normer och nätverk som existerar inom den s.k. livssfären. Det handlar om de normer och värden vi som samhällsmedlemmar fått från vår omgivning och som vi internaliserat. Samhällskonstitutionen är på så sätt ett slags grund för samhällelig solidaritet och fungerande mellanmänskliga relationer. Kanske det är här vi borde söka legitimitetens rötter? I vilket fall som helst är det en term rik på oanade utvecklingsmöjligheter.

Grundmodellen för säkerhetsförfattningen är kontrollsamhället och statens förmåga att styra beteendet hos grupper och individer via antingen fysiskt eller symboliskt våld. Idag är t.ex. Schengensystemet och terrorismbekämpningen uttryck för denna ”konstitution” som jag personligen skulle kalla en antikonstitution.

Själv förstår jag helt enkelt inte varför den bör hänföras till det konstitutionella regelverket.

Det demokratideficit som kännetecknar det transnationella EU har att göra med följande obevarade frågor.

1. Projektetet saknar politisk legitimitet. Legimiteten har ingen demokratisk förankring.

2. Den konstitutionella pluralismen utplånar alla värdehierarkier. Ett styrande värdesystem saknas.

3. Det moderna samhället kan varken slutgiltigt individualiseras eller transnationaliseras. Var hittar vi det demos som kan bära upp den nya enheten?

4. Nu är det individen i politiken och konsumenten och företagen i ekonomin som är subjekten. Men var finns kollektiven och grupperna? Har de dött ut?

Lars D. Eriksson

är den långa linjens vänsterdebattör