I den andra nedskjutningen på öppen gata i Pakistan som väckt stor uppmärksamhet är förövaren känd över hela världen. Han är amerikan och man tror numera att han faktiskt heter Raymond Davis, som det står i hans affärsmannapass – i början var också de amerikanska myndigheterna osäkra på om namnet var hans rätta.
Att Raymond Davis arbetade för CIA är vid det här laget klart, däremot verkar han inte ha varit anställd där, utan av den ökända underleverantör i säkerhetsbranschen som förr hette Blackwater eller av sin egen minifirma Hyperion. Han hade i tiden tillhört USA:s specialstyrkor, de likaså ökända ”gröna baretterna”, som preppas i lokala språk och kulturer.
Den 27 januari begav han sig i alla fall från CIA:s stödpunkt på en körtur omkring i Lahore. Han följdes länge av två unga män på en motorcykel. När han stannade vid ett trafikljus körde motorcykeln om honom och ynglingen på bönpallen pekade på honom med en pistol, som – visade det sig senare – inte var laddad. Davis sköt genom vindrutan och träffade mannen på bönpallen i ryggen med tre dödande skott. När motorcyklisten flydde steg Davis ut ur bilen och sköt också honom i ryggen. Sedan gick han lugnt fram till männen, sköt dem i pannan och fotograferade sedan dem.
När detta väl var gjort telefonerade han efter hjälp. Två amerikaner i en terrängbil kom i högsta fart farande mot trafiken och körde ihjäl en annan motorcyklist för att sedan försvinna spårlöst från platsen. Följande dag meddelade amerikanska diplomater att männen redan befann sig i säkerhet i USA. Men Davis arresterades och förklarade att han trodde att de båda männen på motorcykeln försökt råna honom och att han handlat i självförsvar.
Välutrustad diplomat
När hans bil undersöktes märkte polisen att Davis varit välutrustad. Utom den Glock som han skjutit de båda männen med hittades en Beretta, sjuttiofem kulor förstärkta för att tränga genom pansar (förbjudna i många länder), en satellittelefon, avancerad GPS-utrustning, ett fickteleskop, en pannlampa med infrarött ljus, en bultsax, två mobiltelefoner, en mobiltelefonlokalisator, militärknivar, maskeringsutrustning och en kamera med bilder av militära mål. Vidare bankomatkort och militära ID-kort och flera ID-kort med olika namn, knutna till amerikanska konsulat.
En utrustning värdig en James Bond alltså, frånsett att bilen var en vanlig hyrbil. Bond kallades ju agent 007, där de båda nollorna sades betyda att han hade rätt att döda. USA verkar tolka saken så att alla amerikanska agenter har rätt att döda, eftersom man hävdade att Davis åtnjöt diplomatisk immunitet och därför inte kunde ställas inför rätta i Pakistan.
Pinsamt nog kunde utrikesministeriet inte hitta någon Davis i sina rullor, så ministeriets talesman Philip Crowley förklarade samma dag som nedskjutningarna skedde att den anhållna var anställd vid konsulatet i Lahore, men förnekade att han skulle heta Davis. Sedan märkte man på ministeriet att konsulatstjänstemäns immunitet är begränsad till vad de gör å tjänstens vägnar, och inte ens i en mycket vid tolkning kunde detta hjälpa Davis. Därefter påstod man att han faktiskt hette Davis och var knuten till ambassaden i Islamabad.
Senare blev Crowley känd för att i en tämligen sluten krets ha kritiserat den hårda behandling som Bradley Manning utsätts för i det militärfängelse där han befinner sig anklagad för Wikileaks-läckaget. Pentagon visade sitt missnöje över kritiken och fick president Obamas stöd, varefter Crowley tvingades avgå.
Obama gick också hårt ut i fallet Davis och krävde respekt för dennes diplomatiska immunitet. Det verkar dock ha varit rena rama bluffen, kanske tänkt att ge Pakistans regering ett svepskäl för att sköta ärendet enligt USA:s önskemål. Det fungerade också ganska långt, regeringen i Islamabad var redo att släppa Davis och utrikesminister Mehmood Qureshi tvingades avgå eftersom han var av annan åsikt. Men myndigheterna i Punjab har inte varit villiga att se mellan fingrarna. Fallet är genant för USA, inte ens amerikanska agenter kan ha rätt att göra vad som helst, fast de låtsas jobba för utrikesdepartementet.
Överskred en röd linje
Vad var det då som Davis sysslade med? Amerikanska tidningar har i stort sett hållit tyst, eftersom utrikesdepartementet hävdat att alla uppgifter kan försvåra Davis’ ställning. Därför måste man gå till asiatiska källor. I den bästa webbtidskriften där, Asia Times, hittar man den indiska veterandiplomaten
M K Bhadrakumars kommentar, som verkar insiktsfull. Han har ett omfattande kontaktnät och brukar inte spekulera.
Den centrala punkten i hans resonemang är: ”Iakttagare i Delhi förvånar sig över att Davis, en högt utbildad agent, dödade två män på motorcykel som följde efter honom i mer än en timme under en öppen skuggningsoperation, när han måste ha fattat vilka de var. Som tidigare officer i USA:s specialstyrkor måste Davis ha insett att en så synlig skuggning inte innebar ett hot mot hans liv, utan syftade till att skrämma honom och försvåra hans arbete. Men Davis brände i något skede propparna när han märkte att han inte kunde skaka av sig sin ’svans’.”
Man har allmänt utgått från att de båda unga männen arbetade för Pakistans militära underrättelsetjänst ISI. Från de kretsarna har man läckt till medierna att man visste att Davis hade kontakt med gruppen Pakistans talibaner. Man har också menat att motorcykelmännen varnade Davis för att han höll på att korsa en ”röd linje”, att han alltså var nära att göra något som var oacceptabelt för Pakistans nationella säkerhetsintressen. Då sköt han männen.
Bhadrakumars tolkning verkar rimlig. Om den stämmer kan man förstå att ISI reagerat på intermezzot som på en krigsförklaring från CIA:s sida. Man kan också förstå USA:s starka behov av att ta hem Davis innan han under förhören berättar sådant han inte borde berätta.
Muskler eller hjärna?
Vilken röd linje är det då som Davis, eller CIA, överskridit? Enligt Bhadrakumar har Pakistan ”länge undrat vem det är som får de s.k. ’Pakistans talibaner’ att tillfoga militären så blodiga sår och i växande utsträckning försvaga och destabilisera den pakistanska staten”.
I en artikel för en vecka sedan i prestigefyllda amerikanska Foreign Policy är människorättsjuristen Scott Horton inne på liknande spår, även om han inte antyder att Davis, eller CIA, skulle ha varit ute efter att destabilisera Pakistan. Däremot kan man ha varit intresserade av att minska ISI:s inflytande i Pakistan och Afghanistan. Davis verkar, av samtalen från hans mobiltelefon att döma, ha haft omfattande kontakter med både Pakistans talibaner och en annan al-Qaida-lierad organisation. Men vad han ville uppnå genom att försöka konkurrera med ISI om inflytandet över dem är oklart.
Horton citerar en pensionerad ISI-general som i höstas sa till honom: ”CIA använder en massa underleverantörer, från Blackwater och andra firmor. De har oproportionerligt stora muskler och små hjärnor och tar till vapen och skjuter folk av liten eller ingen orsak alls.”
Peter Lodenius
