Kaptenen styrde sitt skepp mot drömmarnas land. Vid horisonten svepte en storm förbi. Måsarna skrek och vågorna visslade. Och självklart hoppade fiskarna i havet, glada och ovetande. Ovetande som gårdagens saft. Kaptenen blickade mot skyn och suckade ”Ååh, om jag nångång skulle hitta drömmarnas land! Där skulle mina bekymmer försvinna”.

Så seglade kaptenen i flera veckor, månader och år. Ibland ringde han till sin son som bodde i Lahtis och led av autism. Sedan hittade kaptenen drömmarnas land och levde lycklig resten av sina dagar. Tills han fick en allvarlig sjukdom och dog.

Otto Sandqvist

 

Lämna en kommentar

Spara namn, e-post och webbadress i den här webbläsaren till nästa gång jag skriver en kommentar.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.