Vad tror du är det största hotet mot samhället idag? Vad är du rädd för? De senaste veckorna har hotbilderna hopat sig kring högerextremism, men innan gärningsmannen i det norska massmordet var känd rusade de västerländska mediernas tankar genast, föga överraskande, till muslimsk extremism. Dessa två, till synes motpoler, men i grunden likartade fenomen, behärskar idag en skrämmande stor del av vår fantasi och våra samhällsdebatter.
Kring kärnkraftsolyckan i Fukushima i våras drogs våra tankar än en gång till den oändligt bräckliga balansen mellan naturen och människans behov.
Under de korta pauser då medierna vilar från de plötsliga katastroferna och det konstanta hotet om en ny finanskris kan man måla upp mera anspråkslösa hotbilder: den demografiska utvecklingen och försörjningsbalansen i Europa, hotet om välfärdsstatens fortsatta nedmontering, hotet om ”Asien” som kommer att köra förbi ”oss” i världsekonomin.
Många av vår tids hot är genuint nya, men vi har också hotbilder som tycks mer eller mindre eviga. En sådan är de rikas paradoxala rädsla för de fattiga.
Det Londonbaserade nättidskriften/nätforumet openDemocracy har nyligen öppnat en ny serie texter under rubriken ”Governing Poverty, Risking Rights”, med texter som behandlar restriktiva myndighetsåtgärder mot fattiga i dagens värld.
”Runt jorden riskerar socialpolitiska kontrollåtgärder att utsätta fattiga människor för ökad stigmatisering, övervakning, segregation och kriminalisering”, heter det i seriens programförklaring. Seriens uttalade syfte är att undersöka människorättskonsekvenserna och erbjuda alternativa lösningar.
I skrivande stund finns där än så länge bara fyra texter, alla uppsatta 1 augusti. Två av dem handlar mest om ökad kontroll av fattiga idag genom strikt kontrollerade, behovsprövade välfärdssystem. En text, av Loïc Wacquant, diskuterar ökade fängelsestraff i USA som ett sätt att administrera fattigdom. Den fjärde, av Bridget Anderson, knyter ihop äldre brittisk lagstiftning mot lösdriveri med dagens offentliga stigmatisering av migranter:
”Nationella gränser håller icke-medborgare ute, och gör arbete till en rättighet som de inte har tillgång till. Men inom nationella gränser är arbete en plikt för den goda medborgaren. En undersökning av de sätt på vilka först regenter och sedan staten har tvingat de fattiga till rörlighet och orörlighet flyttar bort fokus från en patologisering av ’migranten’. Ett sådant historiskt perspektiv erbjuder möjligheter att utveckla en ny migrationspolitik, en som inte essentialiserar figurerna ’migranten’ och ’medborgaren’.”
Fattigdomen hör inte till de Stora Hoten som vi varje dag förväntas buga för, men dess följdverkningar är viktiga komponenter i många av dagens globala och lokala hotbilder. I en idealvärld skulle en jämnare fördelning av världens resurser ge människor bättre förutsättningar att påverka miljöhot i sin näromgivning och ställa politiska krav, minska möjligheterna till människorättskränkningar, balansera migrationsrörelserna, minska grogrunden för politisk extremism, och minska de individualiserade rädslor som får folk att ta en privat försäkring snarare än att bygga ett bättre globalt samhälle.
Man kan därför hoppas att ”Governing Poverty” -serien snart kompletteras med flera intressanta perspektiv.
Nora Hämäläinen
