Annika Luther beskriver en bekant, men förändrad värld i dystopin De hemlösas stad.
Klimatet på jordklotet blir varmare och varmare. I takt med att uppvärmningen ökar börjar isen smälta på Grönland. Havsytan stiger och också Antarktis börjar smälta. Året är 2035, och stormar och jättevågor plågar den finska kusten. Vattenytan i Östersjön höjs med tio meter och naturkatastrofen är oundviklig. Kustborna evakueras till inlandet och Jyväskylä blir ny huvudstad.
I Jyväskylä lever folket ett begränsat liv i höghus som byggts upp i all hast. Jyvä-silmä övervakar invånarnas liv och det är omöjligt att ta sig ut ur staden. Ungdomarna använder sin fritid till obligatoriskt kantelespel och skidning som på grund av klimatet måste ske på plastspår, medan föräldrarna jobbar på stadens företag.
Femtonåriga Lilja har tröttnat på det nationellt präglade livet och då en häftig storm slår av elektriciteten i staden bestämmer hon sig för att rymma. På sin cykel trampar hon iväg till födelsestaden Helsingfors, för att finna sin sedan länge försvunna moster Sassa.
Helsingfors har blivit Halsingih, en skärgårdsstad där största delen av det gamla centrumet ligger under vattenytan. I den förfallna staden bor främst indier och kineser som varit tvugna att rymma då deras gamla hem ödelagts av det stigande havet. Människorna livnär sig på mussel- och algodlingar i Finska viken vars salthalt stigit drastiskt. De enda kvarvarande finnarna är föraktade alkisar, som kallas för ursprungsbefolkningen.
Lilja är som en främling i sin gamla hemstad och både barndomshemmet och mostern verkar vara försvunna under vattenmassorna. Hon får flytta in hos den indiska familjen Nair på Observatorieberget, som skapat sig en egendom genom att sälja algolja. Tillsammans med familjens nästan jämnåriga dotter Manju får hon bekanta sig med det nya Helsingfors och livet i en indisk familj.
Livet i Halsingih är eländigt. Farliga epidemier härjar bland befolkningen och naturfenomenen är oförutsägbara. Allting är gammalt och fattigt, men Lilja kan inte längre ta sig tillbaka till den trygga hemstaden. Den som en gång lämnat det skyddade Jyväskylä är inte välkommen tillbaka.
trovärdigt om unga
Annika Luthers nya ungdomsbok De hemlösas stad är en skräckinjagande dystopi om hur vår värld kan komma att se ut i framtiden. Berättelsen trollbinder läsaren från och med första sidan och man tvingas läsa boken från pärm till pärm.
På ett mångsidigt och oklanderligt språk beskriver Luther en bekant, men förändrad värld. Boken innehåller alla de ingredienser som en bra ungdomsbok behöver: äventyr, spänning, svårhanterliga känslor samt lite kärlek. Boken är dessutom välskriven, underhållande och upplysande på samma gång. Ett framgångsrecept som hon använt sig av också i sina tidigare böcker. Till skillnad från de tidigare utspelar sig De hemlösas stad dock i framtiden.
Den pedagogiska vinklingen är bekant från Luthers andra böcker. I Ivoria skriver hon bland annat om problemen i utvecklingsländerna och om illegal invandring, medan Brev till världens ände behandlar mobbning och avundsjuka. Hon verkar ha tagit det som sin uppgift att föra fram allvarliga ämnen till ungdomarna och genom att placera de från katastroffilmerna välbekanta ingredienserna i ett mer seriöst sammanhang, och i en för många läsare välbekant miljö, går budskapet mycket starkare fram.
De hemlösas stad anknyter också starkt till den vardag som författaren själv lever i. Vad kunde vara naturligare för en Helsingforsfödd gymnasielektor i biologi, geografi och humanekologi att skriva om än ungdomar i ett av klimatförändringen drabbat Helsingfors? Det märks att Luther vet vad hon skriver om, översvämningarna och hela naturkatastrofen känns väldigt övertygande. Överlag lyckas hon beskriva ungdomarnas tankevärld på ett sätt som verkar relativt trovärdigt.
Ibland är det lite svårt att hänga med i intrigen, men det beror främst på att det blir råddigt med alla namnen i den enorma familjen Nair. Man förstår inte heller alltid i vilka delar av staden berättelsen utspelar sig, men platsbeskrivningarna öppnar sig säkert bättre för en infödd Helsingforsbo.
Annika Luther skriver kvalitetsböcker för tonåringar, som både till innehåll och språk klart skiljer sig från majoriteten av de ofta väldigt likartade ungdomsböckerna. Lilja får märka att trots enorma svårigheter går livet alltid vidare, i en form eller annan. Samtidigt upptäcker hon att inget, inte ens familjen där hemma, är riktigt så som hon trott. Det är garanterad sträckläsning för en femtonåring, men läsvärd också för en äldre läsare.
Fanny Fröman
