ara Jungerstens debutroman utspelar sig till stora delar på Wasa Teater där den begåvade men omogna Tove när högtflygande skådespelardrömmar.
Sara Jungerstens (f. 1976) roman bär den talande titeln Wannabe. Den handlar om att vilja vara någon och bevisa för omvärlden att man är det. Om jakten på berömmelse, status och erkännande. Och om misslyckanden och krossade drömmar.
Huvudpersonen i Wannabe är Tove, en ung kvinna med seriösa skådespelardrömmar. Hon brinner för att stå på scenen, för att sjunga, dansa och ge sitt yttersta. Tove medverkar i en teaterproduktion på Wasa Teater, men hon besitter inte någon formell skådespelarutbildning och räknas därför inte till de egentliga skådespelarna. Därmed snuddar romanen stundvis vid problematisering av åsidosättande och utanförskap.
Tove är tjugoett år gammal men förefaller rätt omogen för sin ålder och ger dessutom ett väldigt ambivalent intryck. Det är en fragil balansgång mellan självförtroende och navelskådande självutplåning som målas upp i boken. Å ena sidan är hon oerhört ambitiös och målmedveten vad teatern beträffar. Å andra sidan är det som om Tove genomgår en förvandling var gång hon befinner sig i manligt sällskap. Då gäller det att se bra ut, suga in kinderna och magen och förvandlas till en behagande och betagande varelse. Männens uppskattning skänker henne minst lika stor glädje som andra kvinnors avundsjuka blickar. Därtill bär Tove på ett arrogant drag i sin medvetenhet över sin egen begåvning. Hon ser sig som överlägsen alla medelmåttor som hon föraktar, samtidigt som hon känner skräck inför den vanliga medelmåttans lott.
Wannabe kretsar kring Tove, som egentligen är en väldig ensam huvudperson utan vänner. Jungersten bollar med de övriga litterära gestalterna i romanen genom att slänga in dem som namn här och var och plocka bort dem lika plötsligt, utan att tillskriva dem djup och personlighet. Det finns exempelvis en känd svensk skådespelare, Alex, som Tove är förtjust i, men det som sker mellan Tove och Alex antyds mer än vad det verkligen skrivs ut. Här skulle det emellertid finnas potential för att skapa utrymme i texten, undersöka och utveckla relationen mer.
Miljön i Wannabe är förankrad i Vasa, på barer och i shoppingcenter, i Toves lägenhet och så framför allt på Wasa Teater. Jungerstens roman är fragmentariskt uppbyggd och hoppar från en kort scen till följande, där Toves upplevelser varvas med hennes tankar. Det som saknas är dock en tydligare förankring i handlingen. Tidsmässiga glapp och vaga antydningar om vad som skett bidrar till ett lösryckt helhetsintryck. Jungersten skildrar Toves rundvandringar i teaterhuset, perceptionen av alla detaljer och känslan innan hon ska upp på scenen med särskild intensitet och skärpa. Likaså är de ställen i romanen som handlar om stunden efter föreställningen mycket levande. Men det saknas något som binder samman före och efter, i det här fallet en närvaro i nuet på teaterscenen.
Trots att Wannabe är en rätt kort roman rymmer den ändå potential för att öppna upp för vidare diskussion av den problematik som den nuddar vid, så som könsskillnader och hierarki inom teatern samt ätstörningar.
Anna von Bonsdorff
