Viktor Johansson tar i romanen Wrestlarna sig an cineasten, skejtaren, videobloggaren och webcamflickan – karaktärer som i kulturdebatten fått statuera exempel för vad som är fel med vår narcissistiska samtid.
Med jämna mellanrum brukar kritikerna efterlysa ”den stora svenska samtidsromanen”. Hur denna ser ut råder det delade meningar om – en del brukar mumla någonting om Ulf Lundells Jack från 1976 – men att den är hett eftertraktad är det inget tvivel om. För sex år sedan utlyste bokförlaget Forum en samtidsromantävling med en prissumma på 500 000 kronor, vilket gjorde priset till det största i Sverige efter Nobelpriset. Men inte ens det hjälpte mot torkan. Inget av de 318 bidragen som skickades in ansågs hålla måttet och tävlingen blåstes av.
Forums misslyckande säger kanske något om hur lurig samtidsromanen är. Den ska vara allmängiltig men inte urvattnad. Den ska famna vitt men samtidigt vara precis i sina iakttagelser. Kanske är den framförallt en utopi, kanske går det inte att fånga en viss tidsanda annat än på avstånd. Först då ser vi kanske vad det är som utmärker en viss epok och vilka böcker som bäst lyckas beskriva den.
Enligt Forums tävlingsregler skulle samtidsromanen ”utspela sig här och nu och spegla dagens Sverige”. När jag läser poeten Viktor Johanssons roman Wrestlarna, hans fjärde bok efter två diktsamlingar och en kortroman, undrar jag om han inte hade haft en god chans att kamma hem den där halvmiljonen. Mer samtid än så här blir det knappast, och de kritiker som har törstat efter lite ”här och nu” i litteraturen har ett gyllene läge att diskutera romanens potential som samtidsspegel.
I korta kapitel som delvis löper in i varandra skildrar Wrestlarna fyra subkulturer i dagens samhälle: cineasterna, skejtarna, videobloggaren och webcamflickorna. Samtliga är rädda för att inordnas i vuxenvärldens nio till fem-tillvaro och flyr in i olika projekt som i föräldrarnas ögon framstår som meningslösa och improduktiva. Här står de amerikanska wrestlarna som ett slags ideal. Wrestlingen hör ju hemma någonstans i gråzonen mellan verklighet och fantasi; den har för få regler för att vara idrott och är för fysisk för att vara teater. Som gränsfenomen provocerar wrestlingen vuxenvärldens krav på mätbarhet. ”Hur är det egentligen? Är det på riktigt eller på låtsas”, som en av mina vänner undrade lite irriterat när vi diskuterade saken häromveckan.
Ungdomarna i romanen har det också gemensamt att de sysslar med film på något sätt, något som ytterligare understryker det teatrala temat. Det handlar om att fånga sin egen verklighet i bilder men också att bli till inför någon annans blick. Kroppen blir ett redskap i jakten på bekräftelse: skejtarna späker sig mot smärtan och dricker mjölk för att stärka skelettet medan webcamflickorna strippar hemma i lägenheten, framför männens anonyma blickar.
Viktor Johansson tar sig an en samling personer som i kulturdebatten fått statuera exempel för vad som är fel med vår narcissistiska samtid. Journalisten Ann-Charlotte Altstadt skrev tidigare i år en uppmärksammad artikel på Aftonbladets kultursida med rubriken ”Den blåsta generationen”, där hon slog fast att ”80–90-talisterna troligtvis [är] den minst samhällskritiska generationen någonsin”. Vad Viktor Johansson med sina inkännande porträtt visar, är att en generation aldrig kan existera avskuren från de andra. Och att detta att kalla en generation för blåst är detsamma som att underkänna föregående generationers insatser. Det är ju knappast 90-talisterna själva som ligger bakom ”SAF:s Satsa på dig själv kampanj” eller ”en effektivt hårt nischad annonsmarknad”, för att citera Altstadt.
Wrestlarna är ingen helgjuten roman, Viktor Johansson hade kunnat stryka ett par pekpinneaktiga formuleringar om yrkesarbetets själlöshet. Men i det stora hela är det en stark debut som genom sitt intresse för personer som annars brukar förpassas till ungdomsromanen är högintressant. Men läs och diskutera den nu med en gång, som tvättäkta samtidsroman kan den snart passera sitt bäst före-datum. Fast det återstår så klart att se.
Nils Svensson
Viktor Johansson: Wrestlarna. Wahlström & Widstrand, 2011.
