Antologin Enkel biljett? bjuder på sinnliga och ärliga berättelser med nordisk melankoli och humor. Mötet med Finland gör skribenterna medvetna om sin egen etnicitet, men problematiseringen av etniciteten uteblir.
När man som svensk sitter på Olympiastadion i Helsingfors och hör den svenska nationalsången när Sverige ska möta Finland i fotboll blir en strof mer laddad än andra. ”Ja jag vill leva jag vill dö i Norden”. Och där står han stolt, föremålet för vår beundran, iförd den svenska lagkaptensbindeln: Zlatan Ibrahimovic. Han är en symbol för den nya svenskheten.
I Enkel biljett? ställs läsaren inför 11 svenskars upplevelser om att flytta till grannlandet i öster. Skribenterna brottas med sin längtan och det finska språket, samt blottar sina fördomar kring Finland. Redaktörerna Ylva Larsdotter och Josefin Almér presenterar en antologiask med sinnliga och ärliga berättelser som bjuder på nordisk melankoli och humor. Finska Naturen spelar rollen som kontemplativ kuliss i många av berättelserna. Boken bjuder också på insiktsfulla och vackra beskrivningar av staden Helsingfors (med undantag av Martin Karlsson som ger sin kärleksförklaring till Vasa och Österbottens tysta slätter).
Den som beskriver Helsingfors vackrast är Almér. Hennes lilla odyssé i tid och rum fångar stadens ro och rytmik på ett filmiskt och poetiskt språk. Kanske handlar hennes resa till Helsingfors om att komma bort från Stockholms stress och ersätta det med den svårflörtade stadens andrum. ”Helsingfors var sval och oåtkomlig, ointresserad av mig. Och jag ville genast ha hennes bekräftelse.” Att Helsingfors är svalt beror kanske till viss del på att man inte förstår finskan och därmed känner sig distanserad, men samtidigt har man en valmöjlighet som Almér belyser, att som riksvensk ta del av en priviligerad minoritet, bland finlandssvenskarna. Det finska språket blir för de flesta inflyttade en ogenomtränglig partitivdjungel som bland annat Johan Wennström påtalar i sitt underhållande bidrag.
Mötet med det nya landet gör skribenterna medvetna om sin egen etnicitet, i detta fall den svenska. Man föds inte till invandrare. Man blir det. På samma sätt som kroppen är en del av den sociala världen så finns den sociala världen i kroppen och i medvetandet. Vilka slags etniska markörer kan man urskilja som är specifikt svenska? Skribenterna nuddar vid ämnet men kommer aldrig in på problematiseringen av sin egen etnicitet. De som är till hälften finländare absorberas in i den finska kulturen: ”Det är något välbekant med att vara Sverigefinsk i Finland. Det blir som att hälsa på en släkting som man stör sig på, men inte kan släppa taget om”, som Julia Wiræus träffande skriver.
Mötet med den finska kulturen är också befriande opretentiös och varm, som Larsdotter får erfara: ”Senare när de kulörta lyktorna hade tänts en efter en, drack vi rödvin och åt varma smörgåsar. Jag blev presenterad för dina vänner. De såg mig med oförställda blickar och uppriktigt intresse, inte som i Stockholm där jag ofta upplevde att jag blev granskad och bedömd.”
Maria Wetterstrand lyfter fram sina egna fördomar om Finland, färgad av sin bakgrund som svensk medelklass. Hon konstaterar hur lite hon visste om finsk kultur. Hennes kulturella koder har omprogrammerats efter mötet med Finland och hennes finske man. Kanske är det styrkan med denna antologi. Den blottlägger till viss del våra interpersonella upplevelser och fenomen samt de sociala strukturer som i sin tur speglar vårt etniska medvetande i vardagen. Det etniska medvetande är uppbyggt av sociala inskriptioner, inkorporerat av objektiva socio-kulturella mönster som inreder den psykiska interiören och återspeglar kulturell hegemoni/makt. I Sverige har mångfald absorberats i begreppet svensk etnicitet, möjliggjord genom historiska processer (invandring) och sociala relationer (hur vi förhåller oss till invandring). Zlatan i landslaget i fotboll är ett uttryck för den nya svenskheten. Det skulle vara intressant att satsa på fler antologier på samma tema. Fler etniciteters möte med den finska kulturen. För som Olof Palme sagt: ”Världen kommer in till oss och vi måste möta världen”.
Mia Näslund & Oscar Näslund
Ylva Larsdotter och Josefin Almér (red.): Enkel biljett? Från Sverige till Finland med kärlek, längtan och vemod, Söderströms, 2011.
