Maathai var en förebild och inspirationskälla vars exempel gett många styrka att kämpa för det de tror på.
Samtidigt som omvärlden har firat de nyutnämnda fredspristagarna har kenyanerna sörjt sin egen nobelpristagares bortgång. Wangari Maathai var en stark och kontroversiell person, vars död inte lämnade någon kenyan oberörd.
Premiärminister Raila Odinga utlyste två sorgedagar, och Maathai fick en statlig begravning den 8 oktober. I Uhuru-parken köade nairobiborna genast efter hennes död för att få skriva i hennes kondoleansbok. Parken räddades av Maathai under 1990-talet då den dåvarande regeringen ville låta bygga skyskrapor där.
– Jag vill visa min respekt för en modig kvinna, säger Nyambura Mutanui, en 22-årig studerande.
– För mig var Wangari Maathai en viktig förebild. Hennes exempel visar hur man genom att göra saker tillsammans kan nå ett slutresultat som är större än de enskilda individernas insats.
Banade väg
Maathai var en föregångare inom många områden. År 1971 blev hon den första kvinnan som disputerade vid University of East Africa. Sex år efter det var hon den första kenyanska kvinnan som utnämndes till professor. Några år senare lämnade hon dock den akademiska karriären för att helhjärtat fokusera på politiken.
Maathais livsverk återspeglas framförallt i Green Belt Movements verksamhet. Organisationen har planterat mer än 40 miljoner träd, oftast så att fattiga kvinnor uträttat planterandet. På det här viset har två för Maathai viktiga teman kombinerats, då kvinnor har förtjänat sitt levebröd på ett sätt som varit bra för miljön.
År 2004 blev Wangari Maathai den första afrikanska kvinnan som tilldelades Nobels fredspris. I prismotiveringen lyfte man fram hennes långvariga arbete för såväl hållbar utveckling som demokrati och fred. Utnämningen var obekväm för den kenyanska makteliten, eftersom den tidigare hade haft det lättare att avvisa Maathai och hennes regeringskritiska åsikter. Flera gånger hade hon även satts i fängelse. Trots fredspriset förblev hon omstridd i sitt hemland.
Sent uppvaknande
Många kenyaner har därför upplevt att landet har vaknat för sent i uppmärksammandet av Maathais insatser. Otaliga insändare och kolumner i den lokala pressen har lyft fram hur hon utomlands ansågs vara en hjältinna medan hon i hemlandet fick utstå angrepp. Många gånger var påhoppen personliga. Tiotals år efter skilsmässan från Mwangi Maathai kallades Maathai ofta nedlåtande för ”den där frånskilda”. En av hennes viktigaste egenskaper var därför att hon aldrig lät sig nedslås eller gav upp.
Det här syns speciellt tydligt i många av de tusentals minnestexter som hennes beundrare har skrivit i minnesadresserna i sociala medier eller till exempel i kondoleansböckerna i Uhuru-parken. För många afrikanska kvinnor var Maathai en förebild och inspirationskälla vars exempel gett dem styrka att själva kämpa för det de tror på. En av dem som beundrade Maathai är årets fredspristagare Ellen Johnson-Sirleaf, som i sin minnestext till Maathai skriver: ”Afrika, och framförallt de afrikanska kvinnorna, har förlorat en mästare, en ledare och en aktivist, som alla kommer att sakna”.
Wangari Maathai dog den 25 september 2011. Hon blev 71 år gammal.
text&foto Markus Varjonen
