Kan man göra en film om den västtyska terrorismen utan att visa eller åtminstone nämna Ulrike Meinhof?

Till skillnad från Uli Edels actionfyllda The Baader Meinhof Complex fokuserar Andres Veiels historiska drama Wer wenn nicht wir? främst på det personliga bakom terrorismen, på människorelationer under 60-talet då ménage à trois kändes lika progressivt som att ge ut Svarta pantrarnas manifest i tysk översättning.

Bernward Vesper (August Diehl från Inglorious Basterds) är enda barnet till en nazistpoet som hyllade Hitler. I prologen skjuter Bernwards far katten som hans unga son var fäst vid. Efteråt läser pappan en sedelärande saga om näktergalen och katten för pojken. Katter är från öster, säger pappan. Katter är djurrikets judar.

Som vuxen lägger Bernward ner mycket energi på att rentvå sin far. I samband med sina litteraturstudier möter han Gudrun Ensslin (Lena Lauzemis), en passionerad själ som precis som Bernward tror att man kan förändra världen genom skönlitteratur.

Tillsammans grundar de ett bokförlag som det inte går så bra för. För att dra in mera pengar börjar Bernward samarbeta med den högra pressen.

Parets politiska diskussioner varvas med deras personliga problem. Bara 15 år har gått sedan nazismen. Berlinmuren delar Tyskland i två delar. På den västtyska sidan pågår en debatt om det nazistiska förflutna, Vietnamkriget, Kubakrisen. Förvirringen är stor bland de unga som inte drar någon linje mellan dem som var ansvariga för nazismens brott och dem som var dess offer.

Vi hör Gudruns familj diskutera vid middagsbordet: ”Pappa var mera rädd för mamma än för ryssarna, därför krigade han frivilligt för Hitler.” Sådana repliker ger trovärdighet åt denna skildring av det oerhört komplicerade efterkrigstida samhället. Att vara samhällsaktiv var lika viktigt för en stor del tänkande ungdomar som att äta eller sova. Endast på det sättet kunde de komma över sitt nationella trauma.

När Gudrun lämnar Bernward och deras gemensamma son och följer aktivisten Andreas Baader (Alexander Fehling) till Frankfurt am Mein upplevs det som en tidstypisk blandning av sexualitet och samhällsengagemang. Vad göra när protestlitteraturen inte hjälper? Gudrun väljer att bränna ”konsumptionstempel” för att visa hur mycket vietnamesiska småbarn led under USA:s napalmattacker.

Wer wenn nicht wir? är en ärlig och smärtsam film med många skikt. De enastående rollprestationerna gör det möjligt att känna för huvudpersonerna på djupet. I synnerhet Gudrun är övertygande: rättfram, sanningstörstande, utlevande.

I epilogen får vi veta hur det gick för huvudpersonerna på 70-talet. Ulrike Meinhof dyker aldrig upp i filmen – som skulle kunna vara ett förord till The Baader Meinhof Complex.

Zinaida Lindén

Wer wenn nicht wir? (Vem om inte vi?). Drama. 124 min. Tyskland. 2011. Regi: Andres Veiel. Manus: Gerd Koenen, Andres Veiel. Foto: Judith Kaufmann. I huvudrollerna: August Diehl, Lena Lauzemis, Alexander Fehling

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.