I boken Trafikmaktordningen ifrågasätts massbilismen för att den för med sig egoism och missunnsamhet. Skribenterna i Planka.nu propagerar för mer kollektivtrafik och sociala rum med tillgång till välfärdstjänster även i förorterna.

Trafikmaktordningen är en manifestaktig bok som präglas av analytisk skärpa, uppslagsrikedom och en dos hederlig agitation. Boken är skriven av Planka.nu Stockholm och utgiven under kopimi-licens. Till skillnad från både copyright- och copyleft-licenser ställer denna symbol inte några juridiska villkor utan är helt enkelt en uppmaning till att kopiera och förvandla, och till att låta sig kopieras och förvandlas. Trots att sidantalet inte är mer än ungefär 140 hinner Trafikmaktordningen utforska många olika spår, med många varierande referenser och anspelningar. Teorin konfronteras med exempel, och anekdoter mynnar ut i teori.

Begrepp som till exempel ”könsmaktordningen” och ”den heterosexuella matrisen”, det senare myntat av Judith Butler, har hjälpt oss att synliggöra maktförhållanden och förstå de villkor under vilka kön och sexualitet skapas. I och med detta manifest har Planka.nu påbörjat en undersökning av trafiken och staden som kännetecknas av en liknande kritisk ansats och emancipatorisk vilja som ofta präglat genusteorin. Planka.nu gör inget mindre än att uppfinna en begreppsapparat som gör det möjligt att blottlägga och förklara de maktförhållanden som härskar i trafiken och härskar över trafiken. Dessutom presenteras konkreta alternativ till denna ordning, även om handlingsplanen för att uppnå dem delvis skjuts på framtiden.

Bilismen är liberalismens högsta stadium och bilen är den liberala frihetssymbolen par excellence. Men bilistens frihet är den ensamma och isolerade individens frihet, och den förutsätter en uppsjö av vidsträckta kontrollmekanismer och regleringar för att kunna förverkligas. Föreställningen om att självständighet uppnås genom mobilitet, och mobilitet bara kan uppnås självständigt kallas i boken för automobilitetsparadigmet. Här uppstår olösliga paradoxer. Massbilismen är samtidigt en förutsättning för den enskilde bilistens frihet och det som inskränker denna frihet.

Michel Foucault visade oss att makten verkar genom att producera och belöna vissa typer av beteenden och begär på bekostnad av andra. Trafikmaktordningen gynnar bilismen på bekostnad av kollektiv- och cykeltrafik och den framkallar och normaliserar det beteende som bilismen för med sig: egoism och missunnsamhet. Detta beteende är en följd av att biltrafiken gör andra människor till förtingligade förhinder som konkurrererar om begränsade utrymmen. I kollektivtrafiken är det tvärtom, den blir bara bättre när fler använder den.

De två sinnestämningar som huvudsakligen framkallas i trafikmaktordningen är vägvrede – hos dem som sitter i bilarna – och bilhat – hos dem som befinner sig utanför. Bilhatet gryr i kollektivtrafikanter, cyklister och fotgängare som underkastas bilens tyranni och tvingas röra sig i en strängt kontrollerad, ful och osäker stad. Det rör sig emellertid inte i första hand om en anklagelse mot de specifika personer som kör bil, kritiken sträcker sig bortom individen. Det är de materiella omständigheterna som producerar detta beteende, denna sorts människa: ”Vem har inte upplevt känslan av att sätta sig i en bil och helt plötsligt bli bilist?” Och det är de materiella omständigheterna som måste förändras. Planka.nu vill skapa städer där ingen tvingas in i bilismen.

Trafiken behandlas inte isolerat utan kopplas ihop med en bredare diskussion om vilken typ av rum och flöden som staden består och bör bestå av. Man vänder sig mot den dominerande föreställningen om att ökad rörelse, och helst hastig sådan, alltid är något bra i sig. ”En stad som är söndertrasad av meningslös, påtvingad rörelse trasar även sönder våra liv.” Som alternativ till den stadsplanering som lyder under automobilietsparadigmet ställer Planka.nu sitt tillgänglighetsparadigm. Det ska finnas sociala rum med tillgång till välfärdstjänster och möjlighet till möten även i förorterna. Målet är ett samhälle av levande lokalsamhällen.

Den priviligierade plats som bilen fått i trafikhierarkin beror inte på en slump. I kapitlet Staten och kapitalet sitter i samma bil åskådliggörs hur bilismen historiskt vunnit inflytande genom målmedvetna politiska processer, drivna av aktörer med tydliga egenintressen. Och framgången beror i viss mån på att man lyckats framställa massbilism som en naturlig följd av den teknologiska utvecklingen. Frågan har varit hur massbilismen skall införas och inte huruvida det alls är önskvärt att det görs, och det har framställts som en fråga för ingenjörskonsten snarare än för politiken.

Vissa avsnitt i boken har ett tonfall som är uppenbart angeläget om att övertyga, då argument radas tätt på varandra och statistik visas upp på ett sätt som för tankarna till debattartiklar. Här levereras många starka skäl för Planka.nus teser och mål, men det riskerar att bli lite tröttsamt för de som redan är mer eller mindre med på noterna. På många ställen förekommer däremot en uppfriskande rättframhet som ibland övergår till en nästan rusig uppvigling, till exempel i de avslutande ropen: ”vi är organiserade, våra hjärtan brinner och era bilar också.”

Fredrik Österblom

Planka.nu: Trafikmaktordningen. Korpen Koloni Förlag, 2011.

Du kan kommentera denna artikel, eller länka till artikeln från din egen site.