White trash-pojken Will (Justin Timberlake) kommer över en förmögenhet. Han anklagas för ett mord som han aldrig begått. Med polisen i hälarna flyr Will till ett område som påminner om Monte Carlo. Där bor han i den dyraste hotellsviten och spelar på kasino. En uttråkad rik flicka (Amanda Seyfried) blir förtjust i Will. Snart blir även hon laglös.
Det hela skulle knappast vara intressant om inte sci-fi-mästaren Andrew Niccol (Gattaca, S1mOne) hade legat bakom sagan. In Time skildrar en framtid där åldrandets gåta har blivit löst. För att Jorden inte skall bli överbefolkad har tid blivit den nya valutan: människans liv styrs av en inopererad klocka. Det är med tid man betalar låneamorteringar, mat, bensin. Precis som pengar kan tid överföras mellan människor.
Givetvis är den nya valutan allt annat är jämt fördelad. Medan de rika lever i lyx och har tusentals år i kassavalvet har de fattiga ofta bara några timmar till godo. ”Jag visste att du var från ett ghetto: du springer”, säger den rika flickan till Will.
Det springs mycket i filmen. De fattiga måste hinna få en ny ”dos” tid för att överleva. En av filmens häftigaste episoder handlar om hur Will förlorar sin mamma – som inte hann med en buss.
Dystopin börjar med en rivstart. Niccol öser på med så mycket fantasi, uppfinningsrikedom och samhällsatir att den första timmen tar andan ur en. Skickligt använder han sig av symboler. Klockan på människornas armar för tankarna till intatuerade fångnummer på koncentrationslägerfångar.
Niccol vet precis vilka knappar han ska trycka på. I vårt moderna samhälle är tid den största lyxen. Rika och fattiga områden omgärdas av såväl statsgränser som ekonomiska murar.
Det hela är så civilisationskritiskt att man nästan vill göra en marxistisk analys av filmen. Då tillför Niccol en ny dimension. ”En dag är ditt sinne slut”, säger en biperson. ”Vi vill dö.” Odödlighetens börda som tema har vi sett mycket av i vampyrfilmerna, men det är inte det som är problemet.
En ointressant kärlekslinje leder allt längre in i det billiga actionträsket. Bonny och Clyde möter Robin Hood, men spänningen uteblir. Biljakter, bankrån, möten med gangstrar – allt detta överskuggar det samhällskritiska. Filmveteranen Craig Armstrongs musik misslyckas med att tillföra filmen mera drajv.
Seyfrieds hjältinna är en datorspelsfigur, med sin stela min och sina skyhöga klackar. Timberlakes Will väcker sympati i början, men när han blir en superhjälte à la Stålmannen känner man sig blåst på konfekten. Cillian Murphy i en biroll som en omutlig tidspolis är den enda som intresserar.
Folket då? Det gör aldrig uppror utan väntar snällt utanför en tidsbörs.
Zinaida Lindén
In Time. Manus och regi: Andrew Niccol. Foto: Roger Deakins. Musik: Craig Armstrong. I huvudrollerna: Justin Timberlake, Amanda Seyfried, Cillian Murphy. Sci-fi-thriller. USA, 2011.
