Det senaste och, tyvärr, troligen sista numret av NIKK magasin är i sin helhet ägnat åt temat kön och våld. Att det sannolikt är sista numret beror på att den samnordiska institutionen NIKK (Nordisk Institutt for Kunnskap om Kjønn) lades ned vid årsskiftet efter beslut av Nordiska Ministerrådet. Efter att länge ha fungerat som den enda institutionella basen för nordiskt samarbete inom genusforskning försköts NIKK:s roll på 2000-talet mot att fungera som kunskapscentrum och brobyggare mellan forskning och politik. I fortsättningen ska NIKK verka som ett samarbetsorgan vid en existerande nationell eller samnordisk institution. När och hur beslutet ska förverkligas är tillsvidare oklart.

Av det sista numrets sju artiklar behandlar de två som skrivits av män dels kvinnor som slår, dels medling i könsrelaterade våldsbrott, där ju mannen oftast är förövaren och därför antas ha mest att vinna på medling. Egen ko i diket?

I artikeln Kvinnor som slår delar Carl-Magnus Höglund upp våldet i parrelationer i två kategorier: Common Couple Violence (på svenska ungefär episodiskt partnervåld) och Intimate Terrorism (intim terrorism eller förhållandeterrorism).

Det episodiska partnervåldet är till sin natur spontant och ganska symmetriskt och utövas alltså av både män och kvinnor med förhöjd aggressionsnivå eller förhöjd emotionell intensitetsnivå. Det upplevs inte nödvändigtvis som enbart negativt utan kan till och med tolkas som ett utslag av passion. Trots det ska det inte bagatelliseras; det har stor skadepotential och kan ofta nog upplevas som skrämmande. De resulterande skadorna är i första hand fysiska och att de inte är helt symmetriska beror närmast på skillnaderna mellan män och kvinnor i fråga om kroppstorlek och fysisk styrka. Män slår hårdare.

Våldet i intim terrorism är däremot allt annat än symmetriskt. Här är det männen som är förövarna. Det finns visserligen också kvinnor som utsätter män för systematiskt och psykologiskt nedbrytande våld, men de är undantagen som bekräftar regeln.  Och, för att citera en i artikeln citerad forskare, det gäller att inte förväxla undantaget med regeln. Tendenser till sådan förväxling har ju förekommit också i Finland. Våldet i intim terrorism ingår i ett mönster som syftar till att skapa kontroll och makt över partnern. Skadorna är då förutom de rent fysiska också psykiska och emotionella.

I artikeln Medling – lösning eller problem? tar Jan Wickman upp medling i brottsfall rörande våld i parrelationer. Medling i könsrelaterade våldsbrott är ju en fråga där kvinnoorganisationer och kriscentra bestämt har motsatt sig medling med motiveringen att förövare och offer oftast inte kan vara så jämställda att verklig medling skulle kunna ske – i synnerhet om våldet har pågått en tid och kan ses som ett led i en process där förövaren systematiskt och medvetet har strävat efter att trakassera, undertrycka eller rentav terrorisera offret. I dessa fall kan förövare och offer inte anses vara jämställda parter i en sådan förhandlingsprocess som medling enligt definition ska vara. I Finland har kvinnoorganisationernas krav på att undanta sådana fall från medlingsförfarandet tagits in i regeringsprogrammet och i Sverige har medling aldrig ens varit aktuellt.

Att medling trots detta kunde ha vissa fördelar visas av undersökningar i Norge och Finland. Offrets utbyte är inte så mycket det att förövaren medger ansvar som att närstående och myndigheter lyssnar på och lägger vikt vid offrets erfarenheter, att offret blir hört och förstått i en frivillig, opartisk och förtroelig process som offret själv kan påverka och som lindrar ångesten och främjar förståelsen för motparten. Viktigast var i alla fall att medlingen bidrog till att våldet minskade, enligt båda undersökningarna.

Bert Bjarland

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.