I sin senaste bok återvänder den nu 84-åriga svenska författaren och journalisten Jan Myrdal till Indien för att tillbringa några veckor hos den maoistiska naxalitgerillan.
Varje gång Ny Tid skiver om Jan Myrdal lär någon säga upp sin prenumeration, har jag hört. Myrdal gör det varken lätt för sig själv eller sina anhängare.
Han vägrar tjurnackat be om ursäkt för sina politiska ståndpunkter som många menar är oetiska, framför allt hans försvar av Pol Pots mördarregim. Men Myrdal har förtjänster som få ifrågasätter. Dit hör hans reseskildringar från det som en gång kallades tredje världen. Idag använder man helt andra termer och toner när man talar om länder som Indien, Kina och Mexiko.
Myrdal började sina långväga resor tillsammans med sin dåvarande fru Gun Kessle redan på 50-talet. Paret tillbringade många år i olika delar av Asien. Dessa resor resulterade i flera häpnadsväckande verk varav Rapport från en kinesisk by (1963) blev ett internationellt samtalsämne. Den dokumentära boken fick en uppföljare i Kinesisk by 20 år senare (1983).
Röd stjärna över Indien är den senaste av Myrdals resereportage. Förmodligen också det sista av den 84-årige författaren. Myrdal återvänder till Indien, om vilket han skrev utförligt 30 år tidigare i Indien väntar (1980). Denna gång har han fått en exklusiv hemlig inbjudan av indiska naxaliter, maoistiska kommunister, som för en beväpnad kamp mot staten.
Att Indien skulle vara ”världens största demokrati” kommer på skam när man inser att det pågår ett intensivt inbördeskrig i stora delar av landet. Staten har satt in ca 200 000 beväpnade soldater mot ca 15 000 kommunistiska upprorsmän. Naxaliter består framför allt av landlösa och kastlösa som har hamnat i konflikt med den expanderande kapitalismen. Människor som sedan urminnes tider har bebott landet har blivit bortdrivna från sina hem, och den beväpnade konflikten har pågått i 40 år.
Det är bland naxalitgerillan som Myrdal – med sina värkande knän och urinblåsa – tillbringar 16 dagar diskuterande Indiens framtid. Myrdal tvekar inte att försvara gerillan, med vilken han delar den maoistiska ideologin. ”Att de förtryckta alltid har rätt mot sina härskare är lika sant i Indien 2010 som det har varit historien igenom.”
Röd stjärna över Indien kan inte jämföras med de omfattande reportage som uppkom till följd av åratals resande. Myrdals reportage har alltid haft många kvaliteter och utöver resereportage utgör de också djupdykningar i världshistoria, skönlitterära äventyr och politiska analyser. Myrdal har en fallenhet att i detalj förklara varje skeende men denna gång förutsätts att läsaren är någorlunda bekant med bokens verklighet. Röd stjärna över Indien är framför allt en uppdatering av den fullspäckade Indien väntar (1980) och böckerna bör definitivt läsas tillsammans.
Myrdal insåg tidigare än många andra att Kina och Indien skulle bli globala maktfaktorer att räkna med. I sin första Indienbok skriver han att det är lika omöjligt att stoppa landets utveckling som det är att förutspå hur det kommer att gå. Och Indien är högaktuellt i detta nu. Det är ingen slump att jag samtidigt med Myrdals bok även får den indiska Bookerprisbelönade författaren Arundhati Roys bok Kuuntelen heinäsirkkoja (boken har inte översatts till svenska). Idag kan ingen ignorera nationen, vars befolkning snart utgör en sjättedel av hela jordens befolkning.
Det skrämmande är att medan Myrdal menar att det finns hopp – låt vara att kampen kommer att ta lång tid – skriver Roy som om hoppet redan var förlorat. Enligt Roy håller Indien på att befästa sin position som en chauvinistisk supermakt med skendemokrati och brutal kapitalism. Det är en utveckling som till och med Myrdals bittraste fienden måste finna ytterst obehaglig.
Jan Liesaho
Jan Myrdal: Röd stjärna över Indien. Leopard förlag, 2011.
