Den nya tjänsten Skoobe erbjuder läsaren hela biblioteket i mobiltelefonen.
Skoobe som erbjuder ett helt bibliotek i mobiltelefonen för 9,90 e/mån är ett initiativ från det tyska familjeföretaget Bertelsmann, ett av världens tio största i mediebranschen och ägare till bl.a. Random House, världens största engelskspråkiga bokförlag. (Läs Skoobe baklänges så förstår du vad det nya varumärket betyder.)
Från att ha varit allmänna inrättningar verkar biblioteken nu i rask takt övergå i transnationella, privatägda korporationers ägo.
Vi ser här följden av ett tänkande som låg (och ligger) till grund för EU-kommissionens lånedirektiv från början av 1990-talet. Lånedirektivet bygger på idén om en Public Lending Right (PLR). Denna nya ”rättighet” befäster inte, som man kunde tro, allmänhetens rätt att låna och läsa böcker utan ger i stället ”rättighetsinnehavaren”rätt till ekonomisk ersättning varje gång någon lånar en bok.
Av färskare datum är den befängda föreställningen att biblioteken kan och bör låna ut eböcker. Liksom en lampa måste tändas för att lysa måste ju en ebok kopieras varje gång den ska läsas! Att returnera ”lånade” eböcker är som att bära ljuset tillbaka till lampfabrikanterna i säckar.
I PLR-direktivets formuleringar fäster man sig särskilt vid två saker. För det första, att ordet bibliotek helt lyser med sin frånvaro. I stället talas det om ”inrättningar som är tillgängliga för allmänheten”. För det andra förbigår direktivet helt begreppen läsare och läsning. Det handlar kort sagt om en rent ekonomistisk lagstiftning kring frågor av oerhörd kulturell betydelse.
EU-kommissionen, som hade inside information från medieföretagens lobbyister, förutsåg att böckerna när de blir eböcker inte längre avgiftsfritt skulle lånas ut till allmänheten från biblioteken, utan i stället börja hyras ut, vilket varit praxis i lånebibliotekens tidiga barndom. (Jfr t.ex. boktryckaren Lars Salvius bokhandel och bibliotek i 1700-talets Sverige.)
Men när eböcker hyrs eller lånas ut mot månadsavgift kvarstår ”rättighetsinnehavaren” de facto som deras ägare. Noteras bör att ”rättighetsinnehavaren” sällan är identisk med författaren – oftast är det enligt PLR-synsättet förläggaren (Bertelsmannen) som är ägaren till vad vi läser.
Så nu ska tydligen böckerna och biblioteken privatiseras såsom tidigare har skett eller är på god väg att ske med posten, energibolagen, vattenförsörjningen, hälsovården, äldrevården, skolorna, universiteten, järnvägarna och vägnätet.
Ska vi tillåta att denna stöld i stor skala av offentlig egendom fortsätter? Ska vi stillatigande ge bort äganderätten till vad vi läser åt transnationella privatfirmor?
I början av 1990-talet grundade bibliotekarierna en egen lobbyorganisation – European Bureau of Library and Documentation Associations (EBLIDA) – för att tillvarata bibliotekssektorns intressen i ett digitaliserat Europa. Men storföretagens lobbyister har som känt ett stort inflytande på EU-kommissionen medan bibliotekssektorns påverkningsmöjligheter är blygsamma.
Trots ivriga betygelser om motsatsen intar Bertelsmann & Co en i grunden fientlig inställning till allmänna bibliotek. För dem utgör bibliotek och bildning närmast kostnadsfaktorer som bör rationaliseras bort eller utlokaliseras i den heliga profitjaktens namn.
På webbsidan www.skoobe.de ståtar omslagen till tre ”aktuella” böcker. Biografin över Steve Jobs, grundaren av ett IT-bolag som i praktiken utnyttjar kinesiska slavarbetare för att bygga sina läsplattor, en tysk översättning av Dan Browns thriller byggd på hårresande konspirationsteorier och slutligen Die Verwandlung, ett urval av Franz Kafkas texter.
När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar fann han att Biblioteket hade förvandlats till en Skoobe.
Mikael Böök
