Hur perfekt skall och kan en president vara? Den frågan har väckts i Tyskland efter att det blev klart att Christian Wulff avgår. På söndag väntas Joachim Gauck bli vald till president.
Trycket på den tidigare presidenten Christian Wulff blev alltför stort efter att det framkom alltfler detaljer om hans tvivelaktiga kontakter till vänner inom näringslivet. Den självklare efterträdaren fanns ändå nära, trots att han inte kan anses vara förbundskansler Angela Merkels favorit. Men efter att två av henne utsedda presidenter har lämnat posten har hon inte så många valmöjligheter. Därför tvingades hon nu vända sig till Christian Wulffs motkandidat i presidentvalet 2010, den sedan dess mycket populäre Joachim Gauck.
Då förbundsförsamlingen samlas den 18 mars för att välja en ny president är utgången så gott som klar. Joachim Gauck, som i det förra valet fördes fram av de gröna och socialdemokraterna, stöds nu av alla partier, förutom av vänsterpartiet die Linke. De har å sin sida utnämnt nazistjägaren Beate Klarsfeld till Gaucks motkandidat i valet.
Klarsfeld må vara hur meriterad som helst, men chansen att hon ska bli president är endast teoretisk. Så fort Gaucks namn lyftes fram var han också vald. Till exempel kommer alla de 95 delegaterna från Bayern att rösta på Gauck. Så har också den 72-årige Gauck en meritlista som inte verkar gå av för hackor. I det forna Östtyskland arbetade Gauck som präst, bland annat i hamnstaden Rostock. I den här rollen kom han under de sista månaderna av DDR:s existens att bli en av de mest synliga oppositionsledarna i staden. Den här tiden beskriver han utförligt i sin självbiografi Winter im Sommer – Frühling im Herbst: Erinnerungen. I det första fria valet efter murens fall blev han invald i det östtyska parlamentet Volkskammer, där han var med om att förverkliga återföreningen av de två tyska staterna.
Gauck-myndigheten
Gaucks karriär som politiker blev ändå kort. Han kom i stället att bli den person som skulle bygga upp och leda den myndighet som hade som uppgift att reda ut säkerhetstjänsten Stasis roll i landet. BStU, eller Gauck-myndigheten som den också kom att kallas, blev den instans dit östtyskar kunde vända sig för att få veta vad som fanns skrivet om dem i Stasis akter. Ännu idag får myndigheten ta emot förfrågningar av personer som är intresserade av sin egen historia.
Gaucks roll i förvaltandet av arvet efter DDR är också det som har styrt in honom på kollisionskurs med många inom vänsterpartiet die Linke. Gaucks huvudmotståndare finns där och på nätet. Problemet för motståndarna är ändå att han i motsats till Christian Wulff inte verkar ha så värst många skelett i sin garderob.
Motståndarna lyfter ändå fram det de kan. Bland annat har man tagit fasta på Gaucks uttalanden om den förre bankmannen Thilo Sarrazins mycket omdiskuterade bok Deutschland schafft sich ab: Wie wir unser Land aufs Spiel setzen. I en intervju betecknade Gauck Sarrazin som modig, samtidigt som Sarrazins bok kritiserades för sina provokativa formuleringar kring invandring och befolkningspolitik. Många tyskar med turkisk bakgrund tycker att det här uttalandet borde vara grund nog för att inte välja Gauck till president. Många hoppas på allvar att Gauck skulle vara mer som sin företrädare Wulff – han har ju talat om att islam har en naturlig plats i det tyska samhället.
absurd kritik
Gauck kritiseras också för att idealisera det kapitalistiska systemet. Hans uttalanden om Occupy-rörelsen har väckt en hel del ont blod inom den tyska vänstern. Likaså ogillar många hans syn på vänsterpartiet die Linke. Gauck har sagt att partiet borde övervakas av det tyska författningsskyddet eftersom partiet, som han ser det, inte har förbundit sig till det europeiska demokratiprojektet.
Den kanske mest absurda kritiken mot Gauck kommer ändå från den bayerske kristdemokraten Norbert Geis. Han hoppas att Gauck skall ”ordna upp sitt privatliv, så fort som möjligt”. Med det menar Geis att Gauck borde skilja sig från sin fru och gifta sig med sin nuvarande, redan långvariga partner, så fort som möjligt.
Norbert Geis uppmaning sköts ändå ner, så fort den presenterades, men den övriga Gauck-kritiken har behandlats utförligt i tidningsspalterna och diskussionsprogrammen på radio och tv. För en utomstående verkar den verkligen massiva detaljgranskningen av Gauck rätt så absurd, speciellt med tanke på att hans föregångare Wulff inte verkar ha blivit synad i sömmarna nästan alls.
Mycket av kritiken verkar dessutom bygga på lösryckta detaljer från olika intervjuer som Gauck har gett under de gånga åren. Så förs det till exempel ogenerat fram att han skulle beundra Thilo Sarrazin. En vidare granskning av intervjun ger ändå vid handen att han aldrig har tagit ställning till om personen Sarrazin är modig eller inte. I intervjun använder han ordet modig en gång, då han säger att det är modigt att lyfta fram ett tema som länge har försummats.
stöd bland folket
Det är svårt att inte hålla med filosofen Richard David Precht som i en tevedebatt försvarade Joachim Gauck.
– Mannen har gett hundratals intervjuer och hållit hundratals föreläsningar, utan den minsta tanke på att bli president. Det är klart att man kan snappa upp ett ord eller två och förvränga dem hur man vill, konstaterade Precht.
Desto gladare blir man i alla fall då man får läsa mer berättigad kritik. Den kanske mest berättigade presenteras av den 82-årige prästen och östtyske oliktänkaren Hans-Jochen Tschiche i Süddeutsche Zeitung. Tschiche som hörde till den östtyska oppositionen redan 1968, skriver att han aldrig ens hade hört om Joachim Gauck så länge DDR ännu existerade. Gauck hade helt enkelt inte den betydelse inom oppositionen, som man i dagens läge vill påskina. Och det värsta av allt är att Gauck själv inte verkar gå med på att låta bubblan spricka, skriver Tschiche.
Med Gauck vid rodret är det ändå många som nu hoppas på en kursändring. Man hoppas att Gauck skall kunna återupprätta förtroendet för det tyska presidentämbetet. Så svårt borde det inte bli. I motsats till den tidigare presidenten har Joachim Gauck ett brett stöd bland den tyska befolkningen.
Johnny Sjöblom
