Det är sent 60-tal då en svensk familj anländer till Liberia. Fadern i familjen, Hektor, har fått anställning som personalchef för det svenska gruvföretaget LAMCO, vars verksamhet vid den här tidpunkten rullar på för fulla muggar. Gruvföretaget understöds av liberianska politiker med ekonomisk vinning i blickfånget. Frågor som berör arbetarnas rättigheter kommer däremot i skymundan.
Den svenska författaren Gunnar Ardelius roman Friheten förde oss hit (2012) drar omedelbart in läsaren i en intensiv berättelse som utspelas i en tidsenlig och högst trovärdig atmosfär. Ardelius har tidigare gett ut tre ungdomsböcker, bland dem den Augustprisnominerade Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket (2006). I Friheten förde oss hit får läsaren en inblick i både det svenska och det västafrikanska idéklimatet under 60-talet. I båda fallen står demokrati, kapitalism och arbetarrättigheter på agendan.
De tre familjemedlemmarna Hektor, Margret och Mårten är huvudpersoner i Ardelius roman. Tillsammans utgör de ingen tight sammansvetsad familj, tvärtom. Var och en är upptagen av att på sitt håll tackla omacklimatiseringen som flytten innebär för dem. Margret, som i egenskap av hemmafru lider brist på meningsfull sysselsättning, drabbas snabbt av symptom som depression, irritation och likgiltighet. Hektors problem tar sig å sin sida uttryck i de moraliska dilemman han stöter på i sitt nya arbete, i konflikten mellan ekonomiska intressen och arbetarnas rättigheter. Mårten, familjens sjuttonåriga son, är den som verkar minst berörd av flytten. Till en början kretsar hans tankar mest kring flickvännen i Sverige, men då han senare börjar intressera sig för lokalpolitik resulterar det i upptrappade scenarier.
Vad de vuxna beträffar lever de ett isolerat liv i ett vitt minisamhälle bland västerländska grannar och kolleger. Där råder total avsaknad av ansatser till integration. I stället framförs det överlägsna och cyniska attityder gentemot liberianerna. Ett fenomen som verkligen förankrar boken i dess samtida kontext är de observerbara spåren av kolonialism som knappt hunnit avvecklas i regionen. Trots att Liberia inte ens har varit en koloni är problematiseringen av kolonialistiska attityder ett genomgripande tema i boken. Detta framkommer särskilt tydligt i LAMCO:s personalpolitik och företagssyn. Även grannarnas självgoda attityder vittnar om hur de närmast ser sig som välgörare som skapar (hushålls)arbeten i landet och på så vis bidrar till att stimulera ekonomin.
Berättarperspektivet i boken växlar mellan Hektor, Margret och Mårten. Den enda liberian som figurerar i en central roll är Ormpojken, en ung pojke som arbetar i familjens trädgård och som genast blir vän med Mårten. Läsaren får huvudsakligen uppleva Liberia genom de tre svenskarna. Miljöskildringen är skickligt komponerad, man riktigt känner både värmen och dofter och smaker av lokala rätter. Samtidigt är det skönt att läsa en Afrikaskildring som inte konstant skriker ut ”Afrika” och spelar på exotiska kontraster.
De moraliska frågeställningarna som Hektor stöter på är det som skakar om allra mest i Ardelius roman och som dröjer sig kvar efter avslutad läsning. Varför garanterar inte det svenska gruvföretaget de liberianska arbetarna samma rättigheter som de svenska? Exploaterar förtaget landets naturresurser eller bidrar det till ekonomisk tillväxt och välstånd? Även om Friheten förde oss hit utspelas för ett antal decennier sedan förefaller den vara högst aktuell då den knyter an till frågor som fortfarande finns med på dagens politiska agenda.
Anna von Bonsdorff
Gunnar Ardelius: Friheten förde oss hit. Norstedts, 2012.
