Aase Berg debatterade sanning och läste ur sin senaste diktsamling Liknöjd fauna på årets litteraturdagar i Mariehamn.
Med diktsamlingen Liknöjd fauna vill Aase Berg beskriva naturen utan romantik. Berg är inte bara poet och essäist utan även lärare och kritiker. Kritikerjobbet är det bra att ha erfarenhet av också när det kommer till en s egna verk, tycker Berg.
– Jag tar all kritik med en nypa salt. Jag vet själv hur det är att skriva kritik och tänker mest ”jaha, hon eller han tycker så, undrar varför”.
Nu är det ju så att Berg inte fått så mycket negativ kritik. I alla fall inte för sin senaste diktsamling Liknöjd fauna. Kritikerkåren verkar nöjd och Berg har belönats med flera olika priser för samlingen som hon menar är en motvikt till ”disneyfieringen” av naturen.
– Jag tror inte på det naturromantiska perspektivet, jag ville utforska naturen på ett nytt sätt, i motsats till dagens disneyfiering.
Vad menar du med disneyfiering?
– Det finns så mycket sånt i dag tycker jag. Med tidningar som Lantliv till exempel. Eller med hela New Age-rörelsen som tror att naturen ska hela en så oerhört mycket. Jag ville göra en motbild till det här. Skriva om kall, neutral natur där alla sysslar med sitt. Jag märkte när jag skrev boken att det pågår en massa konst i naturen. Jag tror bara inte att den konsten är gjord för människan på något sätt.
Det är inte heller så att Aase Berg inte känner till naturen, eller att hon föraktar den på något sätt. Hon bor som hon säger själv mitt i skogen, och har haft olika djur. Bland annat höns har hon erfarenheter av.
– Men de blev tagna av räven en natt, så nu har jag inga höns längre, säger hon utan att romantisera.
Just hönor har en central roll i Liknöjd fauna. Berg skriver om en hönskör, en kör som inte kan stava, som särskriver, som talar marknadsekonomiskt språk men utan att helt få till det på rätt sätt, men: de har oerhört gott självförtroende. Hönorna i diktsamlingen får mänskliga drag och väcker på något sätt frågan om dagens samhälle som är så fixerat vid tillväxt. Hönskören försöker också i ett skede göra upp med det kapitalistiska samhället, men det resulterar i självmord.
– Jag önskar att jag kunde presentera ett bättre alternativ till vårt nuvarande kapitalistiska samhälle, men i dagsläget vet jag faktiskt inte hur det alternativet skulle se ut, konstaterar Berg.
Hon skriver dikter, säger hon, för att försvara det långsamma tänkandet. För att långsamt tänkande måste få finnas. Hon tror inte heller på att skriva ordagrant sanningsenligt ord för ord, för att få fram någon verklig sanning i litteraturen.
– Gestaltningen av sanning är väldigt viktig. Men jag tror att man måste göra om historier lite för att få fram den egentliga sanningen. Och det gäller inte bara i litteraturen, utan lika mycket i verkliga livet, i minnet, ja överallt egentligen.
text&foto: Jessica Sundberg
