De finns de tysta och tåliga. De som ställer upp i ur och skur. Som omfamnar det smutsiga och renar för renandets skull.
Vissa blodiglar gör det. Och sen finns det diskfat.
Ett särskilt ett, som vi haft på stugan i sextiofem långa somrar. Hon är oval som ett halverat ägg, gulgrön med bastanta mjuka kanter. Hon har stått oss bi lika länge som stugan. Men denna vinter gav guttaperka-kroppen vika och vi fann henne med fyra hack i buken. Hon kunde inte längre hålla tätt. För att inte tala om de otaliga rynkorna.
Under augustimånen var det dags att ta avsked.
Jag lade henne på en bädd av ormbunkar och tände tio ljus i hennes famn.
Henrika Andersson
Ode till Diskis:
Från verandan ljuder klirr och kling,
bordet dukas upp till fest
Diskis märker ingenting
då huset fylls av släkt och gäst
Sånger ljuda till snaps och sill
första tornet små och runda
bärs till skänken och väntar still
på Diskis och Sköljis som ännu blunda.
Vilka dofter, quelle surprise!
glädjerop och någon skrattar,
grytan pöser på sin spis
och det är nu som Diskis fattar!
”Snart är det dags, öppna din famn!”
väcker Sköljis och slickar kanten
Strax skall skeppen lastas i hamn,
väntar blott på gummitanten.
Lyfter ur skåpet, gula och flinka
ringlar i bottnen den gröna klicken
von oben ser Diskis handsken vinka
vattenskopan är värsta kicken!
Hett och kallt, det skummar det svallar
glasen sänks i fatet ner
Tanten med de gula trallar,
bubblorna virvlar och Diskis ler.
Näst i turen; fina porslinet
Diskis blir som en del av festen,
njuter av sillen och slattar av vinet,
slickar saligt i sig resten.
Snart dyker det upp en skölje-vän
Diskis spetsar öronkanten.
Prat om livet, om nuet och sen,
tänk att så mycket kan hända vanten.
Nej hu, tänker Diskis, världen är för stor,
får sig en titt när vattnet far ut,
tryggast är nog i vår skrubb där vi bor,
suckar förnöjt – nu är kvällsturen slut.
I skåpet vilar de, trygga ihop
Diskis och Sköljis (som är lite blue)
På avstånd i mörkret hörs gästernas rop
”Jordgubb och glass!” Nej vad händer nu?
Diskis viskar, ”Vi tar det tomorrow
fester och gäster kommer och går,
tallrikar dansar, no worry no sorrow,
porslinet byts ut, men disken består”.
