Sevärt men lite väl pedagogiskt

av Zinaida Lindén

Det är början av 90-talet. En ung katalansk Montessorilärare vid namn Laia (Verónica Echegui) flyttar till Nepal. I en skola konfronteras hon med korruption bland administratörerna, barnaga och (värst av allt) ett utbildningssystem som håller barnen okunniga om sina möjligheter.

Själv blev Laia tidigt medveten om världens orättvisor. Tyvärr är hon ingen diplomat, men med hjälp av sin lokala kollega Sharmila (Saumyata Battarai) lyckas hon skapa en specialklass i skolan.

Laias visum går ut. För att inte bli utvisad ingår hon ett skenäktenskap med en man från bergen (Norbu Tsering Gurung). Han visar sig vara omtänksam och vidsynt, men Laias frustration avtar inte. Då en av hennes elever säljs till Indien för att jobba på en bordell beslutar Laia att grunda en skola för kastlösa i ett slumområde.

Katmandu – himlens spegel bygger på Victoria Subiranas självbiografiska bok. När det gäller huvudpersonens inre resa ligger Katmandu ljusår från Eat, Pray, Love. Regissören och före detta aktrisen Icíar Bollaín (Till och med regnet) har samarbetat med Ken Loach och följer hans principer. Hon räds inte svåra sociala frågor och jobbar gärna med oprofessionella skådespelare.

Som filmupplevelse kan Katmandu – himlens spegel bli en besvikelse för dem som uppskattade den välkomponerade Till och med regnet. Trots det dramatiska stoffet är det just dramatik som Bollaíns nya film saknar. Många vändningar i storyn är förutsägbara. De flashbacks som berättar Laias historia känns övertydliga. Samtidigt förblir hennes personlighet rätt så onyanserad, trots Echeguis ivriga skådespeleri. Filmen är gjord på engelska, vilket kanske förklarar hennes tafatthet.

Här får jag samma intryck som med Emanuele Crialeses flyktingdrama Terraferma. Den goda viljan räcker inte till för att engagera. Laias oförmåga att handskas med beslutsfattarna förfaller otrolig. Ser inte världsförbättrare skogen för alla träd?

Filmen bjuder även på
nepalesernas syn på saker. Battarai övertygar som Sharmila, en kulturmedlare som blir fångad mellan två världar. Tsering Gurung har inte förmågan att spela enbart genom sin närvaro, men också han gör en värdig insats.

Många realistiska detaljer fastnar i minnet, t.ex. flickan som blivit av med sitt namn då hennes bror föddes. Antonio Riestras foto fascinerar: färgstarka gator, hisnande bergvyer. På ett finkänsligt sätt avstår filmmakarna från att frossa i slumområdets fulhet. I stället låter de Pascal Gaignes vältaliga musik skapa stämning.

Zinaida Lindén

Katmandu – himlens spegel. Regi: Icíar Bollaín. Manus: Icíar Bollaín, efter en bok av Victoria Subirana. Foto: Antonio Riestra. I huvudrollerna: Verónica Echegui, Saumyata Battarai, Norbu Tsering Gurung. Drama. Spanien. 2011.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.