1,2K

Är officiella könsbeteckningar en fråga om statligt förtryck eller den enskilda människans känslor? Viveca Tallgren rapporterar.

Vem skall avgöra den enskildes kön? Myndigheterna eller individen själv?

Frågan har debatterats flitigt i danska medier efter att det socialliberala regeringspartiet Radikale Venstre i augusti föreslog att landet skulle införa könsneutrala pass och personnummer. Partiet är känt bl.a. för sin invandrarvänliga politik.

Ordförande för partiets jämställdhetsutskott, Sofie Carsten Nielsen, vill skapa debatt om hur man kan göra livet lättare för transsexuella som inte kan identifiera sig med myndigheternas beskrivning av deras kön. I pass och personnummer är kontrollsiffran jämn för kvinnor och udda för män. I passet markeras könet med F eller M och för transsexuella med ett X. Om man vill registreras som transsexuell och ändra sitt personnummer, kräver det en diagnos från en sexologisk klinik eller att man genomgått en könskorrigerande operation.

Transsexuella känner sig ofta diskriminerade, och Radikale Venstre efterlyser nu ett system som skall ge dem möjligheten att välja både kön och namn utan att vara tvungna att gå till en sexologisk klinik för att godkännas.

 

Kritik och
raseriutbrott

Förslaget har mött blandade reaktioner, från moderat kritik till raseriutbrott. De två andra regeringspartierna, Socialdemokraterna och Socialistisk Folkparti, stöder en förändring av reglerna men utan att gå så långt som att acceptera könsneutrala pass och personnummer. Reaktionerna från de flesta andra partier har varit övervägande negativa. Kristendemokraternas ordförande stämplade Radikale Venstre som Danmarks farligaste parti med dess ”onaturliga och konstgjorda ideologi om ett könsneutralt samhälle”. Det tidigare regeringspartiet Venstres partiordförande, Ellen Trane Nørby, tyckte att förslaget är ”ett ideologiskt försök att upphäva könsbeteckningen i Danmark”.

I tidningen Kristeligt Dagblad (15.8.12) skrev en läsare: ”Jag vill inte vara könsneutral. De Radikale skall inte kastrera mig med sina vansinniga idéer om att mitt personnummer inte får avslöja mitt kön och att det inte får stå i mitt pass att jag är en man. Ju äldre jag blir, desto svårare är det för mig att övertyga kvinnor om att jag är en man. Om den vackra kvinnan i passkontrollen inte fattar att jag är den man jag gärna vill vara och att jag åtrår henne endast för att hon är kvinna, kan hon åtminstone se i mitt pass att jag är en man.”

Det kan diskuteras om man skall inleda så omfattande ändringar för en liten minoritets skull. I en tv-debatt med Sofie Carsten Nielsen sade sociologen Henrik Dahl, som ofta uppträder i danska samhällsdebatter, att han är motståndare av diskriminering, men påpekade att det danska personnummersystemet är en stor hjälp för forskningen, och om man inför ett könsneutralt pass, försämras möjligheten för registerforskning.

På Carsten Nielsens argument om att transsexuella inte får förödmjukas svarade Dahl att passet är myndigheternas beskrivning av mig, inte min egen beskrivning av mig. ”I mitt pass står det inte vad jag känner men hur lång jag är. Det handlar inte alltid om MIG.”

 

Ett nytt paradigm?

Det har också hävdats att förslaget om könsneutrala pass är ett feministiskt projekt i en tid då kvinnorna i allt högre grad dominerar samhällsbilden och att den könsneutrala människan blir en idealbild av jämställdheten mellan man och kvinna. I Sverige har det ju talats om att införa det neutrala pronomet ”hen” i stället för eller vid sidan av ”han” och ”hon”.

I dagens samhälle accepterar man inte längre de traditionella föreställningarna och normerna som sådana, vilket innebär att i stort sett allt kan ifrågasättas. Många problemställningar kommer därför först och främst att handla om individens känslor.

En skribent i tidningen Århus Stiftstidende (19.8.12) hävdade inte utan en viss ironi att Radikale Venstre vill skapa en ny social konstruktion av könet och samhället, det könsneutrala samhället, och att de endast argumenterar med känslor. ”Folk har känslor som inte får förolämpas. I det här fallet skall passreglerna göras om för att det stöter de transsexuellas känslor att deras biologiska kön står angivet i passet. Det står t.ex. M (maskulinum) för att de är födda så, men inte känner sig så. Det nästa blir väl att upplysningen om den danska nationaliteten skall elimineras för att någon kanske inte känner sig helt dansk, men mera halvt dansk och halvt fransk med en turkisk touch. Eftersom de Radikala inte vill såra någon, kommer de säkert att föreslå att vi skall ändra nationalitetsangivelsen så att man själv kan skriva in vilka nationaliteter man vill ha med, och att det väl att märka bygger på känslor.”

Viveca Tallgren