Den 21 augusti grep spansk polis den ryska skribenten och aktivisten Pjotr Silajev i Granada. Gripandet skedde enligt medieuppgifter utgående från en arresteringsorder från Ryssland via Interpol. Det här har visserligen ifrågasatts, eftersom han inte greps vid ankomsten, utan först då han hade vistats en tid i landet. Silajev är efterlyst av ryska myndigheter som misstänkt för inblandning i kravaller i staden Himk utanför Moskva 2010. Aktivister som bland annat motsatte sig byggandet av en motorväg genom den unika skogen runt Himk, ockuperade stadshuset och ställde till med skadegörelse. Silajev flydde samma år från Ryssland till Belgien, där han ansökte om asyl, och kom via Polen till Finland. Väl i Finland beviljades han asyl, och är numera bosatt i Tammerfors.
Och häri ligger kruxet. Spansk polis kan visserligen gripa vem de vill, enligt normal EU-praxis. Men efter gripandet har man nu talat om att utvisa Silajev till Ryssland. Det här är enligt Esko Repo vid immigrationsverket, som uttalar sig för Yle, mot alla europeiska överenskommelser.
– Alla EU-länder har förbundit sig vid att inte utlämna personer som har beviljats asyl till sådana områden där de riskerar att utsättas för förföljelse eller omänsklig behandling.
Antti Rautiainen, som själv länge varit inblandad i den antifascistiska rörelsen i Ryssland, och i dag är ”persona non grata” i landet på grund av sina skriverier, är bekant med Silajev och har översatt hans nyutkomna bok Eksodus, som han skrev under pseudonymen DJ Stalingrad. Rautiainen var bestört då han hörde att Silajev blivit gripen.
– Då jag hörde att de gripit Petja tänkte jag att det här är ju galet! Det är klart stipulerat att man inte kan utlämna personer som har beviljats asyl i ett annat EU-land. Nog är det ju en sån soppa det här, om man inte ens inom EU ska kunna följa sina egna regler.
Rautiainen, som själv skrivit om bråket kring skogen i Himk i tidningen Voima (urval av hans kolumner finns att läsa i boken Maailman suurin ja kaunein), säger att frågan om den planerade motorvägen egentligen bara är en detalj i en mycket större problematik.
– Det är fråga om en mycket större tvist om både miljöskydd och yttrandefrihet. Det här har sedan 2008 varit den största inrikespolitiska frågan i Ryssland. Den har visserligen hamnat lite i skymundan på grund av valdiskussioner under de senaste åren, men det kommer att blossa upp igen.
Enligt Oksana Tjeljesjevas artikel i Voima 6/2011 är den brutalitet som myndigheterna visat de inblandade i aktionen mot stadshuset i Himk fullkomligt oproportionerlig. Protesten utfördes mot ett tomt hus och räckte i 20 minuter. Resultatet var tre sönderslagna fönster och graffiti på väggarna. Vissa bloggare skriver att aktivisterna kastade brandbomber, utgående från videofimer från aktionen, men i själva verket är det rökbomber som inte gör någon större skada på en byggnad. Tiotals journalister som skrev om aktionen greps, och flera av den antifascistiska rörelsens medlemmar utsattes för tortyr och hotelser. Det här är alltså den verklighet som Pjotr Silajev skulle möta om spanska myndigheter valde att sända honom till Ryssland. Men Rautiainen vill inte tro att det ska gå så långt.
– Jag har väldigt svårt att tro att han skulle utlämnas till Ryssland. Något sådant har aldrig hänt i EU:s historia. Men han har nu (i skrivande stund, red.anm.) suttit sex dagar i häktet i Spanien, så någonting är det nog som är ruttet här.
I det här skedet finns det inte mycket konkret som de finländska myndigheterna kan göra, säger Rautiainen, förutom att försöka lösa situationen på diplomatisk väg med Spanien.
– Sedan kan man fråga sig om det skulle vara mer effektivt att få medborgarorganisationer att involvera sig i det här. Människorätts- och flyktingorganisationer borde ta ställning i frågan och idka påtryckningar på de spanska myndigheterna.
Nu är Silajev kanske inte den duvunge som man ofta vill utmåla oppositionella från auktoritära regimer som i västerländsk media, och vi vet mycket lite om situationen han greps i. Men oberoende av eventuella brott han gjort sig skyldig till i Ryssland, kan man ju åtminstone hoppas att de spanska myndigheterna går tillväga enligt de gemensamma spelregler man inom EU kommit överens om, och inte börjar svarva ihop några egna bilaterala lösningar med Ryssland.
Janne Wass
