Debatten kring skolnätsreformen har gått het i Helsingfors sedan den svenska skolsektionens behandling av ärendet under våren och känslorna verkar inte dämpa sig.
Den tredje oktober samlas runt 40 personer i Helsingfors Arbis för att diskutera det svenska skolnätets reform och framtid. Diskussionskvällen ordnas av den svenskspråkiga vänsterförbundslokalavdelningen Röda Rummet i samarbete med Helsingfors svenska arbetarförening (SDP) och SFP i Helsingfors.
I politikerpanelen sitter en representation av de kandidater som redan tidigare kritiserat beredningen av ärendet. SFP representeras av kretsordförande Johan Ekman och Björn Månsson, VF av Martina Reuter, som också sitter i skolsektionen, och SDP av Thomas Wallgren. Som moderator fungerar pedagogikforskare Fritjof Sahlström, som själv deltagit aktivt i tidigare diskussioner kring reformen.
Kvällens diskussion kretsar kring tre teman: det pedagogiska, det rumsliga, samt kring reformen som närdemokratisk process. Publiken ges också mycket tid att ställa frågor och komma med egna åsikter och förslag. Det är den pedagogiska aspekten som dominerar diskussionen, medan konkreta förslag får alltför lite tid för att diskussionen verkligen ska bidra med något nytt. Wallgren vill helst föra en filosofisk diskussion om skolans grundfunktion – vill vi att skolan skall producera konkurrenskraftiga individer eller vill vi forma skolorna efter barnens behov? Johan Ekman försöker hålla diskussionen på en konkret nivå och talar konsekvent om skolorna som de viktigaste svenska rummen.
Diskussionen kring det rumsliga blir till en diskussion om fördelar och faror med så kallade samlokaliserade skolor, där finsk- och svenskspråkiga skolor delar byggnad men inte administration. Den taxellska paradoxen lyfts upp av Månsson som inte tror på att svenskan kan överleva som rastspråk i en samskola, medan många av publikens medlemmar hellre vill se mindre samskolor än större enspråkigt svenska enheter.
I publiken finns också den svenska skolsektionens ordförande Bernt Nordman (grön). När han ges tillfälle att uttala sig försvarar han det gjorda beslutet.
Mot slutet av diskussionen då alternativa lösningar börjar dryftas påpekar Martina Reuter att ”om man utgår från de fastigheter vi har, är det svårt att göra om nätverket på ett annat sätt” och tar upp Tölö gymnasiums utvidgning och vidarespecialisering samt uppspjälkandet av Norsen som ett alternativ utan att själv ta ställning till förslaget. Månsson är klart för större enheter med starka specialiseringar. Alla panelister är ändå rörande enigt för en återremitering och en ny beredning.
Efteråt fortsätter diskussionen på Facebook. I gruppen ”Väck SFP, rädda det svenska skolnätet i Helsingfors!” dryftas olika lösningar och utrymmesfrågor aktivt. Ifall en återremitering och en ny beredning faktiskt blir verklighet är det klart att det finns en gemenskap som är redo att finnas till hands för stadens tjänstemän och aktivt påverka det lokala beslutsfattandet.
Mia Haglund
Skribenten är själv
kommunalvalskandidat
