Var ligger gränserna för yttrandefriheten? Det diskuterade journalisterna Johanna Korhonen och Magnus Hertzberg, samt Håvard Friis Nilsen från tankesmedjan Res Publica tillsammans med Björn Sundell. Samtalet tog avstamp i den norska terroristen Anders Behring Breivik och hans genomslagskraft i media. Enligt Nilsen finns det två konkreta frågor som har diskuterats i Norge där många anser att yttrandefriheten borde ha begränsats.
– För det första gäller det att det fanns tv-kameror i domstolen där Breivik befann sig, utan handbojor, så han tillåts göra nazisthälsning. Det finns två skolor; de som anser att han borde ha haft handbojor för att hindras från att göra sin hälsning, medan andra anser att det är hans rätt på grund av yttrandefriheten.
Den andra frågan gäller hans möjlighet att kommunicera per brev i fängelset. Breivik får enligt Nilsen massvis med brev, på vilka han svarar, och svaren läggs ofta ut på internet, där han kan fortsätta sprida sin ideologi. Nilsen säger att man borde kunna skilja på begreppen yttrandefrihet och offentlighet. Att man får yttra sig betyder inte att ens åsikter måste ges offentlighet.
Här är journalisten Johanna Korhonen inne på samma linje. Lagstiftningen i Norden ser hon som god, snarare borde man se till att de personer som utnyttjar yttrandefriheten i offentligheten har tillräcklig bildning och är del av en upplyst kultur och atmosfär. Inte heller Magnus Hertzberg vill se några ändringar i lagstiftningen.
– Priset på att begränsa yttrandefriheten kan bli högt. Däremot kunde kanske journalister lära sig att begränsa sig lite.
Debattledaren Björn Sundell lyfter fram de sociala medierna som en plattform för högerextrema åsikter, men Hertzberg vill inte se dem som något ont.
– För tio år sen var yttrandefriheten ännu någonting som mest togs upp av chefredaktörer i festtal. Men nu gäller den envar, så jag ser det som positivt.
Korhonen kontrar med att de sociala medierna och bloggarna å andra sidan lett till att många nu ser det som en plikt, som någonting fint, att spy ur sig precis allt man har i skallen för allmänhetens påseende. Folk får enligt henne inte tillräckligt med utbildning i på vilket sätt man också måste ta ansvar för sina uttalanden.
– Och vi måste komma ihåg att vi alltid har begränsat yttrandefriheten för samhällets bästa. Vi gör det än i dag, till exempel är hatprat och ärekränkning förbjudet. Yttrandefriheten är inte gränslös.
Janne Wass
