1,4K

Kungliga dödsdomar, förpassning till spinnhus och tvångssteriliseringar är bara några av de övergrepp som de nordiska romerna fått leva med. Mycket har förbättrats på 500 år, men ännu är många romer utstötta till samhällets periferi. 

Romerna har officiell minoritetsstatus i både Sverige och Finland, och har funnits i Norden i över 500 år. Det finns uppskattningsvis 10 000 romer i Finland och 50 000 i Sverige. Det bor runt 3 000 finska romer i Sverige. Romerna består av flertalet olika grupper och har ett gemensamt språk som heter romani chib, men som till vardags kallas romani. Men till exempel rumänska och finländska romer förstår mycket lite, om något alls, av varandras språk.

Romernas ursprung har spårats till den nuvarande indiska delstaten Punjab. Enligt den rådande teorin flydde romerna från området då det blev invaderat av ghaznaviderna kring 1 000 e.Kr. De spridde sig via Persien och Bysantiska riket till Europa. Den första säkra dokumentationen av romer i Europa är från Kreta år 1322. Många slog sig ner i Rumänien, där de hamnade i händerna på slavägare, som utnyttjade dem ända tills slaveriet upphävdes 1864.

Romernas historia i Sverige och Finland är lång och ofta mörk. Då de först anlände, välkomnades de för sin hantverkarskicklighet, men fick ofta sysselsätta sig med arbeten som ansågs smutsiga och hårda, som rackare eller dödgrävare. Bland annat kungarna Gustav Vasa och Johan III förvisade alla romer ur Sverige med hot om dödsstraff och ärkebiskopen Laurentius Petri utfärdade ett förbud mot att låta döpa, viga och jordfästa romer.  Under 1500- och 1600-talen utvisades romerna ett antal gånger ömsom från Sverige till Finland och från Finland till Sverige. Många romer tjänstgjorde under 1700-talet i den svenska armén och också då byttes tjänstgöringsorterna ofta mellan olika sidor av Östersjön. Från 1600-talet fram till att Ryssland övertog Finland, hade de flesta svenska romer släktingar eller rötter i Finland.

Brytning 1918

Under den ryska tiden i Finland var romerna hårt förföljda. År 1852 befästes i lag romernas ställning som resandefolk, vilket betydde att romer som saknade beskyddare skulle förpassas till arbetsanstalter, spinnhus eller till kronans befästningar. Barn födda i spinnhusen tvångsförflyttades till kantonistbataljonerna i Pskov och Tallinn. Under slutet av 1800-talet började man ändå fästa uppmärksamhet vid romernas utsatta situation, och vid lantdagarna diskuterades hur deras ställning i landet kunde förbättras.

Den officiella inställningen till romer skiljde sig markant i Sverige och Finland under 1900-talets första hälft. I Sverige var det bland annat förbjudet för romer att komma in i landet. Enligt Sveriges fattigvårdslagstiftning från 1923 fick inte romer vistas mer än högst tre veckor i en och samma kommun. Detta praktiserades ända in på 70-talet på en del håll. Uppemot 500 romer tvångssteriliserades mellan 1934 och 1975, och det var först på 60-talet som romer i Sverige fick rätt att gå i skola. Åtminstone på papper var situationen betydligt bättre i Finland, eftersom Finlands romer i och med självständigheten 1918 fick samma rättigheter som andra finländare.

Under andra världskriget föll många romer offer för den nazistiska terrorn. Det är oklart hur många som dödades under folkmordet, Porrajmos, siffran varierar mellan 100 000 och två miljoner. Allmänt uppskattar man att det rörde sig om omkring en halv miljon.

Bostadsdiskriminering

Enligt svenska Delegationen för romska frågor är romer den etniska grupp i Sverige som utsätts för mest omfattande diskriminering. År 2011 identifierades drygt 180 antiromska hatbrott i Sverige, vilket är en ökning med 27 procent jämfört med år 2010. Sverige har fått motta internationell kritik för att man inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att säkerställa romers rätt till bostad. År 2008 uppgav en fjärdedel av svenskarna att de inte vill ha romer som grannar. Av diskrimineringsombudsmannens domar och förlikningar om bostadsdiskriminering rör runt hälften romer. Samma mönster återfinns i Finland. Minoritetsombudsman Eva Biaudet uppgav år 2010 att hon på årsbasis mottar runt 100 anmälningar om diskriminering av romer och att största delen av dem rör bostadsproblematik.

Arbetslösheten är också utbredd. I de nya EU-länderna uppskattas upp till 80 procent av romerna vara arbetslösa, i Finland ligger siffran på runt 50 procent. En orsak är bristen på utbildning. I Finland är romer överrepresenterade bland barn som tvingas gå om klasser och romska elever har statistiskt sett lägre betyg än medeltalet. Romer är också mindre hågade än resten av befolkningen att söka sig till vidareutbildning efter grundskolan. I fråga om utbildning ser siffrorna ändå ljusare ut i dag. Enligt finska Utbildningsstyrelsen söker sig i dag dubbelt fler romska ungdomar till yrkesutbildning än för tio år sedan. Antalet romska barn i förskola ökar och enligt en utredning från år 2012 klarar sig 70 procent av de romska barnen bra eller nöjaktigt i skolan.

Men utbildning hjälper inte nödvändigtvis mot etnisk diskriminering. Amnesty International ser romerna som Europas mest diskriminerade folkgrupp. För att få bukt med problemet inrättades år 2006 en delegation av den svenska regeringen för att förbättra romernas situation. Liknande projekt pågår också i Finland. För fem år sen tog en livlig diskussion om romerna fart i Finland efter att den romska konstnären Kiba Lumberg framförde skarp kritik mot flera aspekter inom den romska kulturen, och på grund av den självironiska tv-serien Manne-tv. På senare år har diskussionen ändå glidit över till de romska tiggarna från Rumänien som dök upp i stadsbilden strax före millennieskiftet.

 

Emma Sundelin & Janne Wass