Claes-Göran Lilleborg kan sin sak och kommer ihåg Mosebacke monarki mycket bättre än undertecknad. Mosebacke Monarki hade i sina program en udd riktad uppåt, men i sin strävan att nå ut sänkte man den kritiska nivån på sedvanligt socialdemokratiskt sätt. Begreppet finkultur övertogs snabbt av den radikala pöbeln som använde det för att bevisa sin folklighet.
I Finland gick vi en annan väg. Vi hyllade nämligen viljan att höja publikens nivå, så att den skulle kunna förstå också det högre och mer subtila. Jag tänker främst på taistoiternas sång- och musikrörelse som lyfte hela den musikaliska nivån i landet. Som docenten Henrik Stenius skrev i Hufvudstadsbladet i medlet av 1970-talet var den rent nationell med utländska impulser. Rörelsen kulminerade med sången Kalliolle kukkulalle 1974, som är fosterländsk och folklig. Finnarna älskar den fortfarande. Vem ids nu höra på vad de radikala sångrupperna i Sverige sjöng. Det var mer som ett slag för örat.
Begreppet finkultur slog aldrig igenom i Finland. Det beror på att den finländska intelligentian stod på en så mycket högre nivå än den svenska. I dag finns den nivån inte längre kvar, men folket kommer under intelligentians ledning att resa sig på nytt och nå högre än på 1970-talet. Det kan mycket väl innebära slutet för kapitalismen.
Ulf Modin
