1,2K

För en hållbar utveckling är det inte nog att byta ut konventionella produkter mot ekologiska. I stället för att välja vad vi konsumerar borde vi välja att inte konsumera, säger nerväxtaktivisten Jaana Eskola.

Jaana Eskola känner sig tudelad. Å ena sidan är det positivt att det skapas ekologiska eller hållbart producerade alternativ till allt fler produkter. Å andra sidan oroar hon sig för att konsumenter ska anse att de gjort sitt för en ekologiskt och socialt hållbar utveckling då de  till exempel väljer ett paket ekologiskt kaffe framom ett konventionellt.

Det värsta är enligt henne ändå det stora antalet ekologiska lyxprodukter som dykt upp på marknaden. Dessa snarare ökar än minskar konsumtionen och eftersom de är prissatta för att appellera till en välförtjänande och trendmedveten medelklass, står de utom räckhåll för en stor del av befolkningen. Det här kan leda till att de fattiga alieneras från tanken på ett mer ekologiskt hållbart samhälle då de upplever att de inte får vara med och bygga upp det med sina köpval.

– Att konsumera är mänskligt och det ger oss en känsla av tillfredsställelse. Men det är oärligt att maskera överflödig konsumtion med att produkterna man köper är ekologiska. Överkonsumtion är konsumtion och inget annat, säger Eskola.

Enkel skenpåverkan

Den växande marknaden för ekologiska produkter har blivit företagens nya landvinning. Det är en bra affär att bygga upp en parallellmarknad med produkter som konsumenterna i regel är beredda att betala mera för. Eskola ser det som positivt att även butikskedjornas egna märken så som Pirkka och Rainbow tagit med ekoprodukter i sina sortiment eftersom prisskillnaden till de konventionella motsvarigheterna för deras del är lägre än i allmänhet.

Men möjligheten att köpa ”goda” och ”rättvisa” produkter kan ändå avskärma konsumenterna från det verkliga problemet: att vi konsumerar för mycket. Eskola säger att det skapas metoder med vilka konsumenterna upplever att de gör något för en mer hållbar utveckling men att det i själva verket bara är dimridåer.

– Man kan köpa ekoprodukter, skriva på nätadresser eller gilla något på Facebook. Det är förstås bättre än ingenting men inte nog. Konsumenterna får en falsk känsla av att de är med och påverkar och får dessutom ett gott samvete på köpet. Det behövs mer aktiva åtgärder för att få till stånd en förändring. Till exempel Koijärvi-rörelsen, som var början till partiet De Gröna, var mer radikal och deras medlemmar blev arresterade. Det är klart att det också måste finnas enklare sätt att påverka men att bara köpa ekoprodukter är inte tillräckligt. Konsumtionen måste minska.

Det växande utbudet av ekologiska produkter anknyter även till den så kallade rebound-effekten. I korthet handlar den om att då de relativa miljöpåverkningarna av en produkt minskar så ökar den totala påverkningen. Till exempel har bilarnas bränsleförbrukning minskat i takt med att motortekniken utvecklats, men samtidigt kör människor allt längre sträckor och i familjer där man tidigare hade endast en bil kan man nu ha två eller tre. Samma sak gäller för egnahemshus. Då husen blivit mer energieffektiva har man börjat bygga allt större hus. Så då konsumenterna kan välja att köpa rättvist producerade ekoprodukter kan det leda till att de konsumerar mer än tidigare. De som har råd till det, det vill säga.

Stjälpa över ansvaret

”Konsumenterna kan bidra stort till de utmaningar vi står inför på miljöområdet, till exempel klimatförändringar, luft- och vattenföroreningar, markutnyttjande och avfallshantering. Miljöskyddet och bekämpningen av klimatförändringarna kräver bättre information på områden som till exempel energi och transport, där upplysta konsumenter kan göra en verklig skillnad.”

Citatet ovan är från EU:s strategi för konsumentpolitiken för åren 2007 till 2013. Eskola håller med skrivelsen till den del att det behövs mera information. Men själva kungstanken anser hon vara problematisk.

– Det låter som att beslutsfattarna vill välta över ansvaret för miljön på medborgarna. De säger ”Konsumenter! Det här är på ert ansvar”. Inställningen är absurd då man tänker på hur de stora internationella miljökonferenserna rinner ut i sanden om och om igen. Det är klart att konsumenterna behöver information men det räcker inte. Man måste skapa strukturer som stöder miljövänliga lösningar. Konsumenterna behöver styrning uppifrån men det ser ut som om beslutsfattarna inte är beredda att ta sitt ansvar.

Eskola säger att människorna i västvärlden tilldelats dubbelrollen som konsument-medborgare. Det samhälleliga påverkandet i rollen som medborgare har i praktiken ofta inskränkts till att rösta i val medan möjligheterna att påverka som konsument har betonats i samhällsdebatten. Problemet med att i praktiken kunna göra upplysta val som konsument är att det råder en stor obalans mellan den konsumtionsökande och konsumtionshämmande informationen människorna får sig tilldelade. Där intrycken i konsumenternas vardag domineras av företagens marknadsföring och reklam är informationen om nerväxt och hållbar utveckling mindre synlig.

– Jag anser att påverkandet som medborgare borde komma till heders igen. I Finland finns det trots allt en stor skillnad mellan partiernas syn på miljö och hållbar utveckling. Det är ett faktum att företagens marknadsföring ökar konsumtionen men det finns inte många exempel på att myndigheterna försökt begränsa den. Men i São Paulo förbjöd man utomhusreklam för sex år sedan och då man i fjol gjorde en förfrågan bland stadsborna visade det sig att 70 var nöjda med den nya reklamfria gatubilden. I Helsingfors verkar vi tyvärr gå i motsatt riktning, till exempel med digiskärmarna som installerades i spårvagnar och metron för några år sedan.

Hon minns även näringslivets påkostade Älä ruoki lamaa-kampanj från år 2009 för att människorna inte skulle skrämmas till att låta bli att konsumera under finanskrisen.

– Att konsumtionen skulle sjunka dramatiskt känns inte som ett aktuellt hot, konstaterar hon torrt.

Förändring på individnivå

Kärnan i Eskolas budskap är alltså att vi borde konsumera mindre. Konsumtionen borde te sig som mindre lockande men hur en sådan förändring kunde äga rum är den verkligt stora frågan.

– Om jag hade svaret på det skulle jag säkert bli berömd. Tanken på att konsumtion är något positivt är djupt rotad, ända sedan andra världskriget har vi indoktrinerats med att konsumtion och tillväxt är vägen till välmående och lycka. Ur den synvinkeln kan man säga att vi lever i ett sjukt samhälle.

Hon säger ändå att på samma sätt som vi i dag ser på konsumtion som något positivt kan man så småningom vända trenden så att icke-konsumtion blir något eftersträvansvärt.

– Människan är ett svagt flockdjur som vill ha sina närstående medmänniskors godkännande för sitt agerande. Det finns forskningsresultat som visar att människor ändrar sina konsumtionsvanor för att bli socialt accepterade.

Enligt Eskola är de sociala medierna en möjlighet. Om man där fick igång en ny trend med nerväxt och hållbar utveckling kunde den börja sprida sig

En positiv utveckling är stadsodlingarna som fått fotfäste i många städer ute i världen, även i Helsingfors. Där odlar stadsborna kryddor och andra mindre matväxter på sina balkonger eller på speciella områden som staden anvisat dem. I Helsingfors har bland annat föreningen Dodo arrangerat odlingar i Böle och Fiskehamnen.

– De har ju förstås ingen betydelse för livsmedelsförsörjningen men det verkligt fina är att stadsodlarna får kontakt med varifrån maten kommer då de själva får köra ner fingrarna i myllan. Många stadsbor är fjärmade från naturen och köper sina livsmedel från marketarna eller från små ekobutiker. Eftersom produkterna gått genom så många mellanhänder blir priserna hutlöst dyra i de små butikerna.

Eskola hoppas försäljningen från gårdarna skulle bli vanligare eftersom det skulle gynna både konsumenterna och odlarna.

Sociala grupper

De ökande samhällsklyftorna är ett problem även i diskussionen kring ekologiska val och hållbar utveckling. Eskola säger att uppdelningen av människor har blivit mer komplex än tidigare.

– Förr identifierade människor sig i samhällsklasser men i moderna samhällen har klasstänkandet ersatts av en indelning i olika identitetsgrupper. Samma individ hör till flera olika grupper utgående från arbete, inkomster, familjesituation, intressen, ideologi och så vidare. Folk anpassar sig efter sin omgivning vilket innebär att de kan ha väldigt olika identiteter till exempel på arbetet och på fritiden. Till exempel deras syn på miljöfrågor och konsumtion variera beroende på omgivning och sällskap.

Eskola är orolig för att det finländska samhället blir mer ojämlikt. Människor med fast anställning har i regel råd att överkonsumera medan de som hamnar i marginalen inte har möjlighet till det. Ironiskt nog är det de fattigaste i samhället, som inte har ekonomisk möjlighet att delta i konsumtionen av ekologiska produkter, vars livsstil bäst uppfyller idealen för en hållbar utveckling.

– Om man knappt har råd med hyra och mat köper man inte smarttelefoner eller annat överflödigt. Men det skulle vara höjden av skenhelighet att gå fram och klappa de fattiga på axeln och säga ”utmärkt, din livsstil borde vara ett föredöme för oss alla”. Vi borde skapa ett samhälle där man frivilligt väljer att inte konsumera, inte där de fattiga tvingas till det.

 

Oskar Skogberg