Med sin välskrivna och informativa bok Röster för fred erbjuder Semy Kahan insikter i en av världens mest (ö)kända och infekterade konflikter i, skriver Petter C. Björk.
Semy Kahan föddes år 1933 i Åbo. Sedan 1960 bor han i Jerusalem – konfliktens högkvarter och stötesten, och den heliga stad där tre religioner och deras historia möts.
Kahan är statsvetare och journalist. Tidigare har han utkommit med böcker om israelisk kultur och om judendomen. Den nya boken Röster för fred. Nya synvinklar på den israelisk-palestinska konflikten är ingen mammut, endast 155 sidor lång plus en litteraturförteckning på tre sidor. Det oaktat är den en av de bästa jag läst i den här genren. Den är kompakt men välskriven och tydligt strukturerad, och erbjuder viktiga insikter i en de mest seglivade och geopolitiskt laddade konflikterna i världen.
Röster för fred är lärorik och givande – så lärorik att jag i vissa stunder tycker att den borde vara obligatorisk läsning i skolor då situationen i Mellanöstern tas upp. Bokens kvaliteter består bland annat av ett långt tidsperspektiv och av gedigna efterforskningar. Boken håller över tid och är synnerligen informativ på ett lätt sätt. Hos läsaren skapar den intresse och förståelse för konflikten.
För visst är ”det där i Mellanöstern”, och i synnerhet konflikten mellan israelerna och palestinierna, något som många av oss tröttnat på efter att i decennier hört om det i nyheterna. Det är självmordsbombare, terroristdåd, flyktingar, fredsförhandlingar som går bra eller – oftast – mindre bra. Det är framför allt en konflikt som utifrån ter sig som något som aldrig tar slut. Vem av oss följer verkligen med Israel-Palestina-konflikten? Vem av oss vet varför den uppstått och varför det verkar som om ingen lösning går att finna? Vem av oss läser tidningarnas notiser och artiklar om det som dagligen händer i området – och vem av oss lyssnar på teve- eller radiorapporter därifrån?
Dubbla perspektiv
Kahan har intervjuat några av dem som drabbats personligen av konflikten. Ett exempel som berör mig är judinnan Shela Roznack, vars man dödades av en terrorist i den första palestinska attacken mot en civil israel i Gaza. Senare måste Roznack flytta till Jerusalem – något som innebar att hon också tvingades vara med om att flytta sin dotters grav. Detta till trots har Shela Roznack förståelse för palestiniernas situation och hon anser att alla människor är likvärdiga. Hennes inställning till ”fienden” är empatisk, och hon ser ingen idé med att fastna i bitterhet och hämndlystnad.
Som inflyttad, men sedan över 50 år bosatt i Israel, kan Kahan anlägga två perspektiv. Han har en förmåga att se konflikten utifrån samtidigt som han har breda och djupa kunskaper och insikter inifrån. Från sitt hem i Jerusalem har han kunnat följa med händelserna och konflikten på nära håll. Han vet vad som händer i Israel och han vet vad som händer i den heliga staden, konfliktens svåraste punkt, och han vet också varför. Kahans två perspektiv tillför något synnerligen unikt.
Jerusalem har utropats som huvudstad för både Israel och i Palestina, vilket i det senare fallet inte erkännts internationellt. Staden har knappt 800 000 invånare, varav 72 procent är judar. Staden är delad, liksom Berlin, i en östlig och en västlig, en palestinsk och en judisk del. Och liksom Berlin hade en mur har också Jerusalem en, som israelerna låtit uppföra med i syfte att minska antalet palestinska självmordsbombare (de skall alltså inte kunna ta sig till judiska områden så lätt). Det har lyckats, men samtidigt innebär muren och gränskontrollen att livet kompliceras för många som bor på den ena sidan och jobbar eller har familj eller vänner på den andra.
Shalom, salam
Många av oss kan ett ord på hebreiska: ”shalom”. Det är inte alla som vet att ordet förutom att vara en hälsningsfras också betyder ”fred”. Beträffande uttalet och den dubbla betydelsen har ordet en motsvarighet i arabiskans ”salam”. Om shalom/salam mellan judarna och araberna kunde skapas lika lätt i verkligheten som i språket skulle mycket blodspillan ha gått att undvika.
Kahan är kritisk mot att man i fredsförhandlingarna inte har inkluderat religionen, ett av konfliktens viktigaste drag. Däremot ser han positivt på många gräsrotsorganisationer, av vilka många arbetar över gränsen mellan israeler och palestinier. Människorna som lever med konflikten vill göra något åt den, och Kahan tror att gräsrotsorganisationerna och ett inkluderande av religiösa ledare kunde vara ett sätt att komma vidare på vägen mot en slutlig och bestående fredslösning.
Vissa grundläggande bakgrundskunskaper om konflikten är till nytta vid läsningen av Röster för fred, men Kahan är en skicklig skribent som skriver så att alla förstår. Också de som knappt hört talas om problemen torde förstå vad de handlar om. Och det här gör Kahan utan att trivialisera eller förenkla, tvärtom. Som stilist är han kanske inte den bästa, men som skribent i den här genren är han genial. Boken är både uppdaterad och förankrad i nuet, men samtidigt inriktad på de historiska rötterna.
Petter C. Björk
Semy Kahan: Röster för fred. Nya synvinklar på den israelisk-palestinska konflikten, Schildts & Söderströms, 2012.
